Hårda strider i norra Syrien

Publicerad 9 juni 2011

I staden Jisr al-Shugur i norra Syrien har hårda strider pågått den gångna helgen. Fram till i måndags hade 120 poliser dödats. Även medier i väst börjar nu tala om ett väpnat uppror mot regeringen i Damaskus.

Att imperialismen vill störta Bashar al-Assads regering är inget nytt. Dess brott är att den vägrar underkasta sig och istället försöker föra en oberoende politik. Vilket inkluderar stöd till de palestinska och libanesiska befrielserörelserna.

Allt sedan protesterna i Syrien inleddes i mars har syriska medier rapporterat om hur väpnade grupper angripit regeringsstyrkor, fredliga demonstranter och civila.

Detta har i väst avfärdats som regimpropaganda. Västmedier har istället målat upp bilden av att det syriska folkets fredliga demonstrationer för demokrati krossas av en våldsbenägen diktaturregim.

Efter de senaste blodiga sammanstötningarna börjar tongångarna ändras.

Det var i slutet av förra veckan som väpnade grupper genomförde flera storskaliga attacker i och kring staden Jisr al-Shugur nära gränsen till Turkiet. Syriens statliga tv rapporterade i måndags att 120 poliser och medlemmar i säkerhetsstyrkor dödats. Flera av kropparna uppges ha stympats och dumpats i Orontesfloden. Offentliga byggnader och privata bostäder i staden har angripits, vandaliserats och bränts ner.

Enligt syriska källor har polis och säkerhetsstyrkor varit indragna i strider mot flera hundra personer utrustade med maskingevär, handgranater och granatgevär.

Det kommer påståenden om att de hårda striderna tyder på att arméenheter gjort myteri. Sådant har sagts tidigare gällande Syrien. Men uppgifter om att namngivna militära officerare bytt sida eller avrättats efter att ha gjort myteri har tillbakavisats efter att nämnda personer framträtt i syriska medier och förnekat påståendena.

Nyhetsbyrån Reuters citerar en aktivist i staden som bekräftar att många poliser och medlemmar i säkerhetsstyrkorna dödats av just väpnade gäng.

”Vissa människor i vissa områden har tagit till vapen”, säger han. ”Läget är allvarligt, vad som sker är ett väpnat uppror. Jag motsätter mig våld oavsett vilken sida det kommer ifrån.”

Sveriges Radios Ekot rapporterar att ”syriska människorättsgrupper utesluter inte möjligheten att delar av den syriska oppositionen kan ha inlett en väpnad kamp mot regimens brutala krig mot de fredliga demonstranterna”.

Från syriskt håll vänds vreden mot den skuld för våldet som USA, Israel, Frankrike och deras allierade i Mellanöstern bär. Dessa anklagas för att ha stött kriminella grupper och religiösa extremister, som det förbjudna Muslimska brödraskapet. Jisr al-Shugur är för övrigt känt som ett fäste för Muslimska brödraskapet.

Att imperialismen vill störta Bashar al-Assads regering är inget nytt. Dess brott är att den vägrar underkasta sig och istället försöker föra en oberoende politik. Vilket inkluderar stöd till de palestinska och libanesiska befrielserörelserna.

Förhållandena i Syrien skiljer sig mycket från de i Libyen innan angreppskriget inleddes. Men det finns också likheter. Som det massiva mediedrevet, det utifrån uppbackade väpnade upproret samt försöken från ett antal västländer att i FN:s säkerhetsråd få igenom ett fördömande av regimens våld.

En annan parallell är att delar av den syriska oppositionen kräver att omvärlden ska ingripa. Förra veckan höll oppositionella i exil en konferens i turkiska Antalya. Där restes kravet att regimen genast ska avgå och ställas inför rätta av den internationella brottmålsdomstolen i Haag.

En av deltagarna, den Washingtonbaserade aktivisten Mohamed al-Abdullah, pekar på agerandet mot Gaddafi som en lämplig väg att följa. Till brittiska Guardian säger han:

”Vi behöver en resolution av FN:s säkerhetsråd liknande den som antogs om Libyen.”