Generalstrejk i Baskien

Protest mot plundring av pensionerna

Publicerad 4 februari 2011

Nu får det vara nog! Vi ska inte betala krisen! Det var budskapet från den baskiska arbetarklassen som gick ut i generalstrejk mot plundringen av pensionerna och försämrade rättigheter för arbetarna.

Bilder
  • Bankockupation i Bilbao inför generalstrejken.
  • Igor Urrutikoetxea, LAB
  • Brandmän står strejkvakt
Fakta och bakgrund
Patriotiska arbetares kommission (LAB)
  • Patriotiska arbetares kommission (LAB) bildades i södra Baskien (Spanien) 1974 under Fransisco Francos fascistiska diktatur. Ursprungligen definierade sig LAB som en massorganisation för ett förtryck folk som kämpade för den baskiska arbetarklassens befrielse.
  • 1977, efter diktaturens fall, beslutade LAB att bli en facklig organisation. Dess strategiska mål är ett oberoende och socialistiskt Baskien. LAB är partipolitiskt obundet.
  • 2000 utvidgas LAB:s verksamhet till de norra delarna (Frankrike).
  • Dess inflytande i den baskiska arbetarklassen har sakta men säkert vuxit. I valen av fackliga representanter i den spanska delen av Baskien har LAB gått från att få 4,6 procent av arbetarnas röster 1980 till 16 procent idag. LAB är den näst största baskiska fackföreningen efter kristdemokratiska ELA, som har 36 procent av arbetarna bakom sig.
  • De två dominerande spanska landsorganisationerna CCOO och UGT har inte samma grepp över Baskien som övriga Spanien.. I det senaste baskiska fackliga valet fick dessa två drygt 38 procent av rösterna tillsammans. LAB, ELA och andra mindre baskiska fackliga organisationer, som tillsammans stått bakom de senaste generalstrejkerna, stöds av majoriteten av de baskiska arbetarna.
  • I den franska delen fick LAB i senaste fackliga valen stöd av 14 procent av arbetarna.
  • Sedan 2004 är LAB medlem i Fackliga världsfederation (WFTU). Här samlas fackliga organisationer som förespråkar klasskamp med målet att ta strid mot både kapitalismen och imperialismen. Andra medlemsorganisationer i Europa är grekiska PAME och franska Fackliga klassfronten.

”Det är nödvändigt att fortsätta kämpa för en annan ekonomisk och social ordning där folken inte utnyttjas för att gynna ett fåtals ekonomiska intressen.”

I skuggan av folkupproret i Nordafrika fortsätter arbetarprotesterna i Europa. Den europeiska skuldkrisen, och försöket att vältra över bördorna på arbetarklassen och folkmajoriteten, är inte på långa vägar över.

Torsdag 27 januari gick arbetarna i Baskien i norra Spanien ut i generalstrejk och demonstrerade på gatorna i 60 städer i regionen. Huvudparollen var: Nej till plundring av pensionerna! Respekt för de arbetandes rättigheter!

– Vi värderar strejken som lyckad, säger en nöjd Igor Urrutikoetxea när vi når honom på telefon i den baskiska huvudstaden Bilbao efter strejken. Han är ansvarig för internationella relationer i den radikala fackliga landsorganisationen Patriotiska arbetares kommission (LAB), ett av flera baskiska fack som stod bakom strejken.

– Inom industrin var uppslutningen i strejken 76 procent, i den offentliga administrationen 40 procent och i utbildningssektorn 80 procent. Över 55.000 slöt upp i strejkdemonstrationerna i de fyra största städerna, säger Igor Urrutikoetxea.

Detta var den tredje generalstrejken i Baskien sedan den globala ekonomiska krisen bröt ut hösten 2008. Den första generalstrejken genomfördes i maj 2009, den andra i juni 2010 och förra veckan var det dags för den tredje.

– Vi började kalla till dessa strejker därför att de olika regeringarna, i Madrid och här i Baskien, försöker lägga krisens bördor på det arbetande folket, säger Igor Urrutikoetxea.

Krisen har slagit hårt mot både Baskien och Spanien som helhet. Arbetslösheten bland baskerna har fördubblats från fem till tio procent. I hela Spanien uppgår den till över tjugo procent. Samtidigt pressar EU, banker och storföretag på för att Spanien ska minska budgetunderskott och statsskuld genom sociala nedskärningar, privatiseringar och avskaffade rättigheter för arbetarna.

Den socialdemokratiska regeringen i Madrid, ledd av premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero, har redan klubbat igenom krisåtgärder liknande de som verkställs i andra EU-länder.
Förra året beslutades om lönesänkningar för offentliganställda, frysta pensioner och en förändrad arbetsrättslagstiftning, som gör det billigare för företagen att avskeda.

Den senaste försämring som väckt allmän vrede är attackerna på pensionssystemet. Igor Urrutikoetxea berättar att regeringen

i Madrid och de spanska reformistiska landsorganisationerna, CCOO och UGT, under lång tid förhandlat om att försämra pensionssystemet.

– Det innebär bland annat höjd pensionsålder från 65 till 67 år och att antalet år som man måste arbeta för att få full pension ökar. Det kommer att drabba de som inte har fasta anställningar eller går arbetslösa. Många kommer inte att få rätt till pension i framtiden. Särskilt de unga, kvinnor och invandrare hotas, säger Igor Urrutikoetxea och fortsätter:

– Detta slår mot hela det offentliga pensionssystemet och syftar till att stödja privata lösningar. Vi ser det som väldigt viktigt att försvara de offentliga systemen.

Det är inte alla som drabbas av nedskärningspolitiken. LAB och övriga baskiska fackliga organisationer skriver i en gemensam strejkuppmaning att de största nedskärningarna på decennier genomförs för att gynna en ekonomisk elit, som redan fått sänkta skatter, lever gott på bonusar och tillåts stjäla från folket.

– Och spanska staten sparar inte en euro på armén och polisen eller kungahuset, tillägger Igor Urrutikoetxea.

Generalstrejken i Baskien 27 januari hade förberetts under lång tid med aktiviteter på och utanför arbetsplatserna. När Proletären talar med Igor Urrutikoetxea ett par dagar innan strejken har han lite bråttom.

– Vi hinner prata en stund, men om en halvtimme ska LAB genomföra en symbolisk ockupation av en bank.

Uppslutningen i strejkerna och demonstrationerna 27 januari är imponerande. Förmodligen var det, i förhållande till befolkningsmängd, fler människor på gatorna i generalstrejkens Baskien än i folkupprorets Egypten.

Också i två andra spanska regioner, Katalonien och Galicien, hade fackliga organisationer utlyst generalstrejk mot pensionsreformen samma dag.

Denna omfattande missnöjesyttring påverkade dock inte makthavarna. Samma dag slöt centralregeringen i Madrid och de spanska landsorganisationerna en uppgörelse om pensionerna. Att CCOO och UGT väljer att kompromissa istället för att ta strid för sina medlemmars rättigheter är inget som förvånar Igor Urrutikoetxea. Dessa båda landsorganisationer har motarbetat alla de tre generalstrejkerna i Baskien.

– Tyvärr kom de överens, men vi måste trots det vara nöjda med generalstrejken. Ingen kan nu hävda att de baskiska arbetarna står bakom pensionsuppgörelsen, säger Igor Urrutikoetxea.

Kampen i Baskien slutar inte för att en överenskommelse slutits i Madrid. I de baskiska fackens gemensamma uttalande avvisar de ”den framtid i fattigdom” som de styrande nu lägger grunden för. Facken reser bland annat krav på en anständig pension för alla, satsningar på att skapa offentliga jobb och ett progressivt skattesystem.

”Det är nödvändigt att fortsätta kämpa för en verklig förändring, för en annan ekonomisk och social ordning där folken inte utnyttjas för att gynna ett fåtals ekonomiska intressen, en modell där ekonomin verkar i samhällets intresse.”

Det är en större och mer långsiktig strid än att stoppa de enskilda attackerna på välfärdssystemet.