Nepals befrielsearmé inför nya uppgifter
Nepal har den senaste tiden genomgått dramatiska förändringar. I maj 2008 avkaffades monarkin och republik infördes. Maoistledaren Prachanda tillträdde därefter premiärministerposten, men koalitionsregeringen sprack och Prachanda avgick. Maktkampen fortsätter.Tor Härnqvist rapporterar om framgångar och motgångar i det lilla bergslandet. Detta är andra delen av tre i Poletärens reportageserie från Nepal.
Under 2007 var förhållandena i Folkets befrielsearmés läger i Tahaban spartanska – för att uttrycka sig milt. Sommaren 2009 är läget bättre.
Fortsatt sover femte divisionens soldater i tält – bara officerarna har fått riktiga baracker – och det är långt ifrån ett svenskt regementsområde i standard.
Men situationen är bättre; maten är mer varierad, alla soldater har riktiga uniformer, tränings-overaller och kängor. Sanitära anläggningar, som toaletter och duschar, är på plats. Regeringens anslag till soldaternas uppehälle finns numera i verkligheten och inte bara på papper. Var och en får 5000 Rupies i månaden som lön, en inte oansenlig lön med nepalesiska mått mätt.
*
Hur PLA, Folkets befrielsearmé, ska integreras med den nationella armén är en stor stridsfråga inför skapandet av en ny konstitution för Nepal. Att så ska ske står inskrivet i fredsfördraget från 2006.
Maoisterna kräver att konstitutionen skapas som en del av samma process när arméerna ska slås samman.
De reaktionära krafterna vill istället försöka splittra upp PLA-trupperna och ”integrera dem i samhället” innan ramarna för konstitutionen är klara. De är rädda att den politiska medvetenheten bland maoistsoldaterna ska tända en gnista inom deras egna regementen. Hårdast driver konservativa kongresspartiet på för denna linje.
Även om befrielsearmén till det yttre är bunden av 2006 års fredsfördrag och underställd FN:s inspektion utgör dess blotta existens alltjämt ett maktinstrument för maoisterna. Bara det faktum de har en väpnad rörelse ger dem en styrka och extra tyngd i förhandlingar. Ingen annan revolutionär rörelse någonstans i världen, som inte är i besittning av statsmakten, har en så stor militär styrka.
– Vi står fast vid tolvpunktsavtalet mellan oss och sjupartialliansen från 2006, säger Madan, vice bataljonschef av PLA:s femte division, till oss. Båda arméerna ska behandlas likvärdigt och integreras med varandra.
Han konstaterar att nepalesiska armén, den tidigare kungliga hären, är stor. Och den blir inte mindre av att arméledningen nyligen beslutat sig för att börja nyrekrytera – i strid mot fredsavtalet. Troligen kommer inte Nepal behöva så stora militära styrkor.
– Våra krav är att officerare och styrkor ska integreras i förhållandet ett till ett. Lika många av våra soldater som av deras ska det vara. Men inte som enskilda maoister in i nationella armén utan som helt nykonstituerade förband.
Att besluta om taktik och strategi i de konkreta förhållandena kan vara betydligt svårare. För revolutionens utveckling finns inga lätta recept att ta till, inga genvägar. Maoistpartiet har genom sin historia visat en enastående icke-dogmatisk förmåga, vilket inte är det samma som att säga att de i alla lägen har haft rätt linje. Andra maoistiska grupperingar internationellt anser att de svikit folkkrigets principer. Flera har vänt CPN-M ryggen, vilket avslöjar hur trogna bundsförvanter de egentligen är.
Madan är inte överens med dessa, den internationella maoismens kritiker. Han är övertygad om att Nepals maoister har möjlighet att isolera och besegra de reaktionära krafterna.
Hur PLA, Folkets befrielsearmé, ska integreras med den nationella armén är en stor stridsfråga inför skapandet av en ny konstitution för Nepal. Att så ska ske står inskrivet i fredsfördraget från 2006.
Maoisterna kräver att konstitutionen skapas som en del av samma process när arméerna ska slås samman.
De reaktionära krafterna vill istället försöka splittra upp PLA-trupperna och ”integrera dem i samhället” innan ramarna för konstitutionen är klara. De är rädda att den politiska medvetenheten bland maoistsoldaterna ska tända en gnista inom deras egna regementen. Hårdast driver konservativa kongresspartiet på för denna linje.
Även om befrielsearmén till det yttre är bunden av 2006 års fredsfördrag och underställd FN:s inspektion utgör dess blotta existens alltjämt ett maktinstrument för maoisterna. Bara det faktum de har en väpnad rörelse ger dem en styrka och extra tyngd i förhandlingar. Ingen annan revolutionär rörelse någonstans i världen, som inte är i besittning av statsmakten, har en så stor militär styrka.
– Vi står fast vid tolvpunktsavtalet mellan oss och sjupartialliansen från 2006, säger Madan, vice bataljonschef av PLA:s femte division, till oss. Båda arméerna ska behandlas likvärdigt och integreras med varandra.
Han konstaterar att nepalesiska armén, den tidigare kungliga hären, är stor. Och den blir inte mindre av att arméledningen nyligen beslutat sig för att börja nyrekrytera – i strid mot fredsavtalet. Troligen kommer inte Nepal behöva så stora militära styrkor.
– Våra krav är att officerare och styrkor ska integreras i förhållandet ett till ett. Lika många av våra soldater som av deras ska det vara. Men inte som enskilda maoister in i nationella armén utan som helt nykonstituerade förband.
Att besluta om taktik och strategi i de konkreta förhållandena kan vara betydligt svårare. För revolutionens utveckling finns inga lätta recept att ta till, inga genvägar. Maoistpartiet har genom sin historia visat en enastående icke-dogmatisk förmåga, vilket inte är det samma som att säga att de i alla lägen har haft rätt linje. Andra maoistiska grupperingar internationellt anser att de svikit folkkrigets principer. Flera har vänt CPN-M ryggen, vilket avslöjar hur trogna bundsförvanter de egentligen är.
Madan är inte överens med dessa, den internationella maoismens kritiker. Han är övertygad om att Nepals maoister har möjlighet att isolera och besegra de reaktionära krafterna.
*
Vi sitter och samtalar på träbänkar mitt ute på exercisplan. Runt oss rör sig ett antal PLA-medlemmar, både meniga och officerare. Kompanibefälet Kumari Muhat sitter med och lyssnar till Madans utläggningar. Vi ställer några frågor till henne om hur hon ser på den politiska utvecklingen och möjligheten till integration. ”Jag har inga andra åsikter än vad ni redan har fått som svar”, replikerar hon lite korthugget, vilket påminner oss om att vi intervjuar militärer. Dock berättar hon gärna om utvecklingen i lägret för oss. Att för PLA ligger det en inneboende dubbelhet i lägrens standard. Även om de hade råd skulle de inte vilja bygga upp för mycket. Lägren ska inte vara permanenta och de vill inte bjuda motståndarsidan på argument att de genom att ha byggt för mycket, inte skulle vara intresserade av sammanslagning.
Vi sitter och samtalar på träbänkar mitt ute på exercisplan. Runt oss rör sig ett antal PLA-medlemmar, både meniga och officerare. Kompanibefälet Kumari Muhat sitter med och lyssnar till Madans utläggningar. Vi ställer några frågor till henne om hur hon ser på den politiska utvecklingen och möjligheten till integration. ”Jag har inga andra åsikter än vad ni redan har fått som svar”, replikerar hon lite korthugget, vilket påminner oss om att vi intervjuar militärer. Dock berättar hon gärna om utvecklingen i lägret för oss. Att för PLA ligger det en inneboende dubbelhet i lägrens standard. Även om de hade råd skulle de inte vilja bygga upp för mycket. Lägren ska inte vara permanenta och de vill inte bjuda motståndarsidan på argument att de genom att ha byggt för mycket, inte skulle vara intresserade av sammanslagning.
*
Över hela landet, framförallt på lokal nivå, arbetar kvinnor för förändring av de strukturer och traditioner som förtrycker och nedvärderar dem.
Kvinnogrupperna är mycket aktiva och det är inte bara inom PLA kvinnokampen gått fram.
Men uppgifterna för dem är enorma. Även om man bortser från mer medicinska tillstånd, såsom livmoderframfall (vilket är vanligt) och andra kvinnosjukdomar, återstår oerhört mycket innan Nepals kvinnor kan uppnå samma rättigheter och möjligheter som män. Arvsrätt är en fråga, politiska rättigheter en annan. Våld mot kvinnor är utbrett och tusentals nepalesiska flickor hamnar varje år som regelrätta sexslavar i först och främst Indien.
Varenda steg framåt är en framgång och Kumari Muhat är ett levande bevis för hur maoisterna rört om i det nepalesiska samhället. Tillsammans med flera tusen andra kvinnliga soldater har hon haft betydelse för kvinnokampen. Bara det faktum att kvinnor och män stridit sida vid sida betyder mycket.
– Inom befrielsearmén har män och kvinnor samma ställning, säger Kumari Muhat. Vi utför samma uppgifter och lever i samma armétält.
Över hela landet, framförallt på lokal nivå, arbetar kvinnor för förändring av de strukturer och traditioner som förtrycker och nedvärderar dem.
Kvinnogrupperna är mycket aktiva och det är inte bara inom PLA kvinnokampen gått fram.
Men uppgifterna för dem är enorma. Även om man bortser från mer medicinska tillstånd, såsom livmoderframfall (vilket är vanligt) och andra kvinnosjukdomar, återstår oerhört mycket innan Nepals kvinnor kan uppnå samma rättigheter och möjligheter som män. Arvsrätt är en fråga, politiska rättigheter en annan. Våld mot kvinnor är utbrett och tusentals nepalesiska flickor hamnar varje år som regelrätta sexslavar i först och främst Indien.
Varenda steg framåt är en framgång och Kumari Muhat är ett levande bevis för hur maoisterna rört om i det nepalesiska samhället. Tillsammans med flera tusen andra kvinnliga soldater har hon haft betydelse för kvinnokampen. Bara det faktum att kvinnor och män stridit sida vid sida betyder mycket.
– Inom befrielsearmén har män och kvinnor samma ställning, säger Kumari Muhat. Vi utför samma uppgifter och lever i samma armétält.
*
Som en del av processen har FN:s insats i Nepal, förkortat UNMIN, registrerat PLA-soldaterna. I deras slutrapport från förra året godkänns 19600 soldater. Ytterligare 4000 stridande ska under hösten avföras av olika anledningar. Merparten av dessa – 3000 soldater – har FN kommit fram till var under 18 år i maj 2006. Frågan om minderåriga soldater i PLA har hela tiden varit en känslig fråga och maoisterna var länge ovilliga att godkänna att det skulle röra sig om det.
Var tog då resterande delar av PLA vägen efter fredsfördraget 2006? Svaret är givet, och har varit så under en lång tid, men är något som maoisterna inte har talat högt om – förrän alldeles nyligen. En ansenlig del av de stridande blev återigen civila och har därefter anslutit sig till ungkommunisterna och utgör numera deras stomme. Flera av personerna vi pratar med drar lite på smilbanden när vi frågar om det är därför ungdomsförbundet kallas för ”maoisternas civila armé”. Jo, så är det, blir svaret.
Högerkrafterna vill nedmontera PLA, men maoisterna vägrar ge efter. Befrielsearmén är ständigt närvarande, på något vis, i Nepals inrikespolitik – även om den, åtminstone militärt, sitter isolerad i läger, så kallade kantonement.
TOR HÄRNQVIST
Proletären nr 43, 2009
• I del tre får vi möta två representanter för fackföreningsrörelsen i Nepal. Hur ser de på situaitonen i landet?
Som en del av processen har FN:s insats i Nepal, förkortat UNMIN, registrerat PLA-soldaterna. I deras slutrapport från förra året godkänns 19600 soldater. Ytterligare 4000 stridande ska under hösten avföras av olika anledningar. Merparten av dessa – 3000 soldater – har FN kommit fram till var under 18 år i maj 2006. Frågan om minderåriga soldater i PLA har hela tiden varit en känslig fråga och maoisterna var länge ovilliga att godkänna att det skulle röra sig om det.
Var tog då resterande delar av PLA vägen efter fredsfördraget 2006? Svaret är givet, och har varit så under en lång tid, men är något som maoisterna inte har talat högt om – förrän alldeles nyligen. En ansenlig del av de stridande blev återigen civila och har därefter anslutit sig till ungkommunisterna och utgör numera deras stomme. Flera av personerna vi pratar med drar lite på smilbanden när vi frågar om det är därför ungdomsförbundet kallas för ”maoisternas civila armé”. Jo, så är det, blir svaret.
Högerkrafterna vill nedmontera PLA, men maoisterna vägrar ge efter. Befrielsearmén är ständigt närvarande, på något vis, i Nepals inrikespolitik – även om den, åtminstone militärt, sitter isolerad i läger, så kallade kantonement.
TOR HÄRNQVIST
Proletären nr 43, 2009
• I del tre får vi möta två representanter för fackföreningsrörelsen i Nepal. Hur ser de på situaitonen i landet?