Nepal del 5: "Valet hotas av bristen på säkerhet"
Oroligheter i Nepal ökar. Utan säkerhet riskerar det planerade valet 22 november att ställas in. Den politiska kraft som skulle tjäna på detta är kungamakten.
Den andra september 2007. En serie kraftiga explosioner i Katmandu dödade två kvinnor och skadade ett tiotal.
– Vårt parti är inte inblandat i dessa vidriga explosioner säger maoistpartiets talesman till världspressen och lägger till, vi tror det kan vara en konspiration från någon som vill stoppa valet.
Nepal kommer om drygt två månader, den 22 november, att hålla ett historisk val till en författningsskrivande församling. Men kan ett val hållas under de politiska förhållanden som råder?
*
Mitt i centrala Katmandu i Birendra Conference Center, ett gigantiskt konferenskomplex av glas och betong har FN inrymts. Bland flyttlådor och sladdar rensar Kieran Dwyer undan papper från ett bord så att en intervju kan äga rum. Vi har bett om att få FN:s syn på säkerhetsläget i landet. Utanför konferenscentret pågår en demonstration och hade byggnaden haft fönster mot gatan kunde vi ha sett hur röken från brinnande bildäck steg mot himlen. Frågan känns lika dum som berättigad.
– I flera av Nepals distrikt är säkerhetssituationen för närvarande inte tillräckligt god för att val ska kunna hållas om inget drastiskt sker och det snabbt, säger Kieran Dwyer.
Främst syftar han på det som sker i södra Nepal. I Terai, ett tätbefolkat område med bördig jord och landgräns mot Indien har områdets majoritetsbefolkning som kallas Madhesis utryckt missnöje med den politiska processen. Befolkningen är hinditalande och menar att deras intressen har eftersatts. Organisationen Madhesi Janatantrik (MJF), har flera gånger tagit till vapen och drabbat samman både med nepalesisk polis och maoisternas folkarmé. Deras krav är ett proportionerligt valsystem. Något som inte införts eftersom det finns en oro för att det indiska inflytandet skulle bli för stort.
– Den enskilt viktigaste faktorn för att valen ska bli framgångsrika är att minoritetsgrupperna såsom Mahaesi i Terai, lågkastiga och kvinnor känner förtroende för valet. Ingen kommer få allt, men folk måste känna att de genom detta val kan få tillräckligt mycket inflytande för att det ska vara värt att delta, säger Kieran Dwyer.
Mitt i centrala Katmandu i Birendra Conference Center, ett gigantiskt konferenskomplex av glas och betong har FN inrymts. Bland flyttlådor och sladdar rensar Kieran Dwyer undan papper från ett bord så att en intervju kan äga rum. Vi har bett om att få FN:s syn på säkerhetsläget i landet. Utanför konferenscentret pågår en demonstration och hade byggnaden haft fönster mot gatan kunde vi ha sett hur röken från brinnande bildäck steg mot himlen. Frågan känns lika dum som berättigad.
– I flera av Nepals distrikt är säkerhetssituationen för närvarande inte tillräckligt god för att val ska kunna hållas om inget drastiskt sker och det snabbt, säger Kieran Dwyer.
Främst syftar han på det som sker i södra Nepal. I Terai, ett tätbefolkat område med bördig jord och landgräns mot Indien har områdets majoritetsbefolkning som kallas Madhesis utryckt missnöje med den politiska processen. Befolkningen är hinditalande och menar att deras intressen har eftersatts. Organisationen Madhesi Janatantrik (MJF), har flera gånger tagit till vapen och drabbat samman både med nepalesisk polis och maoisternas folkarmé. Deras krav är ett proportionerligt valsystem. Något som inte införts eftersom det finns en oro för att det indiska inflytandet skulle bli för stort.
– Den enskilt viktigaste faktorn för att valen ska bli framgångsrika är att minoritetsgrupperna såsom Mahaesi i Terai, lågkastiga och kvinnor känner förtroende för valet. Ingen kommer få allt, men folk måste känna att de genom detta val kan få tillräckligt mycket inflytande för att det ska vara värt att delta, säger Kieran Dwyer.
*
FN-insatsen i Nepal är unik av den anledning att det inte är FN som har konstruerat fredsprocessen. Insatsen är inte fredsframtvingande, inga stridsfordon finns uppställda utanför konferenscentret, ingen av de 186 FN-anställda bär blå hjälm. Parterna har bett FN om att närvara vid valet förklarar Karen Deyer.
– Vi styr inte valet, vi styr inte fredsavtalet. Vår roll handlar om förtroende, att skapa ett bord för parterna att sitta vid och att övervaka de avtal som sluts. Den enda auktoriteten åtnjuter vi i egenskap av att vara FN men vi har inga vapen att backa upp det med.
Nyckelordet är säkerhet. De politiska krafter som står kungen nära är förlorare om ett val äger rum – oavsett utfall. Den ständiga fråga som alla revolutionärer ställer sig är om kungafamiljen kommer att passivt acceptera att makten tas ifrån dem. Och om inte, på vilka sätt man kommer att försvara sina positioner. Det mest effektiva för tillfället verkar vara att skapa en situation i landet som gör att val inte kan hållas. När Terairegionen står i brand riktas misstankarna mot palatset och det är orsaken till att maoisterna trappat upp sitt krav på att kungen måste tvingas att avgå innan valet – annars kommer han att stoppa det lyder teorin.
FN-insatsen i Nepal är unik av den anledning att det inte är FN som har konstruerat fredsprocessen. Insatsen är inte fredsframtvingande, inga stridsfordon finns uppställda utanför konferenscentret, ingen av de 186 FN-anställda bär blå hjälm. Parterna har bett FN om att närvara vid valet förklarar Karen Deyer.
– Vi styr inte valet, vi styr inte fredsavtalet. Vår roll handlar om förtroende, att skapa ett bord för parterna att sitta vid och att övervaka de avtal som sluts. Den enda auktoriteten åtnjuter vi i egenskap av att vara FN men vi har inga vapen att backa upp det med.
Nyckelordet är säkerhet. De politiska krafter som står kungen nära är förlorare om ett val äger rum – oavsett utfall. Den ständiga fråga som alla revolutionärer ställer sig är om kungafamiljen kommer att passivt acceptera att makten tas ifrån dem. Och om inte, på vilka sätt man kommer att försvara sina positioner. Det mest effektiva för tillfället verkar vara att skapa en situation i landet som gör att val inte kan hållas. När Terairegionen står i brand riktas misstankarna mot palatset och det är orsaken till att maoisterna trappat upp sitt krav på att kungen måste tvingas att avgå innan valet – annars kommer han att stoppa det lyder teorin.
*
På FN-kontoret är man mer oroad över den maoistiska folkarmén än kungens nycker. Den största uppgiften för FN efter fredsavtalet i december 2006 har varit att övervaka folkarmén och dess vapen. Även i det arbetat som ska mynna ut i att folkarmén ska slås samman med den före detta kungliga armén så är FN:s uppgift inte att diktera villkoren utan skapa mekanismer som gör att parterna kan tala med varandra. Men det är inte svårt att sabotera valet om någon skulle vilja det säger, Kieran Dyer.
– Det krävs inte mycket för att stoppa valet från att äga rum. Det räcker att blockera några vägar. Att hantera de grupper som tagit till vapen i Terai, detta är det viktigaste för att val ska kunna äga rum.
Om den nuvarande situationen i Terai består kommer folk att avstå från att röst av rädsla, tror Kieran Dwyer.
– Om det inte går att hålla valkampanjer i området så säger det sig självt att det inte kommer att gå att hålla några fria val.
Kieran Dwyer menar också att det finns en fokusering på valet som riskerar att landets stora problem hamnar i skymundan. Allt som behövs för att skapa förutsättningar för val: säkerhet, dialog och deltagande, är precis det landet behöver för att komma på fötter, oavsett om det hålls ett val eller inte. Men ska valet kunna äga rum i november så är det bråttom.
– Vi har inte så långt tid på oss. Det är en myt att Nepal skulle vara ett litet land. 27 miljoner människor, 100 språk, 60 etniska grupper, en lång historia av marginalisering, låg läskunnighet och sedan terrängen: Halva befolkningen bor ju i otillgängliga områden. Att hålla val hade varit en utmaning även utan tio års folkkrig.
Kieran Dwyer menar att valet i november inte ska ses som slutet på fredsprocessen. Ett framgångsrikt val är ett snarare ett första steg. Valmyndigheten planerar för 70.000 temporära poliser. En åtgärd som Karen Dyer inte ser som helt oproblematisk.
– Vilken roll ska de ha? Hur ska de tränas? Det finns redan idag mycket kritik från människorättsorganisationer mot den nepalesiska polisen. Det vill säga den nu existerande polisen, ska det då tillkomma 70.000 poliser så finns det stora risker med det.
Ett val till en konstituerande församling har varit ett av de centrala kraven sedan folkupproret 1950. Men då realiserades det inte. Samma krav restes under protesterna och demonstrationerna 1990 utan att realiseras. Nu – efter tio års folkkrig och upproret i april 2006 – ser det ut att bli verklighet.
Text: Martin Schibbye, frilansjournalist
Bild: Tor Härnqvist
Proletären 37, 2007
Nepal mellan stormakterna Indien och Kina
Den 1.800 kilometer långa och porösa gränsen har medfört att begreppet ”spill over” är ett ord som återkommer i den akademiska litteraturen när det gäller relationerna mellan Indien och Nepal. Nepal en del av Indiens säkerhetsparaply.
Landet har också strategiska intressen av att den politiska situationen i Nepal stabiliseras. Himalaya försörjer kontinentens största floder. Bland dem Ganges. I Indiens kroniska underskott på energi ligger också ett intresse av att utveckla Nepals slumrande potential för vattenkraft.
En seger för maoisterna i november kommer säkerligen att påverka den indiska politiken och ge en skjuts framåt för naxaliterna (den indiska maoistiska rörelsen).
Vid landets norra gräns möts Kina och Nepal. För Kina brukar Nepal beskrivas som en buffert mot indisktamerikanska militära hot. Under långt tid har kinesiska politiker vägrat kallas maoisterna för maoister. Epitet har istället varit terrorister. Men den senaste kinesiska Nepal-ambassadören Zheng Xianglin sa nyligen att. ”Vi lever inte längre i kalla krigets dagar” och att man numera betraktar maoisterna som en del av det parlamentariska underlaget.
”De är en del av den politiska alliansen och denna provisoriska regering är legitim”.
Inga formella förbindelser har dock upprättats. Vissa saker är dock desamma. Sedan 1962 har Kinas officiella politik varit att man inte tolererar någon utländsk intervention i Nepal. Det gäller enligt ambassadören fortfarande.
På FN-kontoret är man mer oroad över den maoistiska folkarmén än kungens nycker. Den största uppgiften för FN efter fredsavtalet i december 2006 har varit att övervaka folkarmén och dess vapen. Även i det arbetat som ska mynna ut i att folkarmén ska slås samman med den före detta kungliga armén så är FN:s uppgift inte att diktera villkoren utan skapa mekanismer som gör att parterna kan tala med varandra. Men det är inte svårt att sabotera valet om någon skulle vilja det säger, Kieran Dyer.
– Det krävs inte mycket för att stoppa valet från att äga rum. Det räcker att blockera några vägar. Att hantera de grupper som tagit till vapen i Terai, detta är det viktigaste för att val ska kunna äga rum.
Om den nuvarande situationen i Terai består kommer folk att avstå från att röst av rädsla, tror Kieran Dwyer.
– Om det inte går att hålla valkampanjer i området så säger det sig självt att det inte kommer att gå att hålla några fria val.
Kieran Dwyer menar också att det finns en fokusering på valet som riskerar att landets stora problem hamnar i skymundan. Allt som behövs för att skapa förutsättningar för val: säkerhet, dialog och deltagande, är precis det landet behöver för att komma på fötter, oavsett om det hålls ett val eller inte. Men ska valet kunna äga rum i november så är det bråttom.
– Vi har inte så långt tid på oss. Det är en myt att Nepal skulle vara ett litet land. 27 miljoner människor, 100 språk, 60 etniska grupper, en lång historia av marginalisering, låg läskunnighet och sedan terrängen: Halva befolkningen bor ju i otillgängliga områden. Att hålla val hade varit en utmaning även utan tio års folkkrig.
Kieran Dwyer menar att valet i november inte ska ses som slutet på fredsprocessen. Ett framgångsrikt val är ett snarare ett första steg. Valmyndigheten planerar för 70.000 temporära poliser. En åtgärd som Karen Dyer inte ser som helt oproblematisk.
– Vilken roll ska de ha? Hur ska de tränas? Det finns redan idag mycket kritik från människorättsorganisationer mot den nepalesiska polisen. Det vill säga den nu existerande polisen, ska det då tillkomma 70.000 poliser så finns det stora risker med det.
Ett val till en konstituerande församling har varit ett av de centrala kraven sedan folkupproret 1950. Men då realiserades det inte. Samma krav restes under protesterna och demonstrationerna 1990 utan att realiseras. Nu – efter tio års folkkrig och upproret i april 2006 – ser det ut att bli verklighet.
Text: Martin Schibbye, frilansjournalist
Bild: Tor Härnqvist
Proletären 37, 2007
Nepal mellan stormakterna Indien och Kina
Den 1.800 kilometer långa och porösa gränsen har medfört att begreppet ”spill over” är ett ord som återkommer i den akademiska litteraturen när det gäller relationerna mellan Indien och Nepal. Nepal en del av Indiens säkerhetsparaply.
Landet har också strategiska intressen av att den politiska situationen i Nepal stabiliseras. Himalaya försörjer kontinentens största floder. Bland dem Ganges. I Indiens kroniska underskott på energi ligger också ett intresse av att utveckla Nepals slumrande potential för vattenkraft.
En seger för maoisterna i november kommer säkerligen att påverka den indiska politiken och ge en skjuts framåt för naxaliterna (den indiska maoistiska rörelsen).
Vid landets norra gräns möts Kina och Nepal. För Kina brukar Nepal beskrivas som en buffert mot indisktamerikanska militära hot. Under långt tid har kinesiska politiker vägrat kallas maoisterna för maoister. Epitet har istället varit terrorister. Men den senaste kinesiska Nepal-ambassadören Zheng Xianglin sa nyligen att. ”Vi lever inte längre i kalla krigets dagar” och att man numera betraktar maoisterna som en del av det parlamentariska underlaget.
”De är en del av den politiska alliansen och denna provisoriska regering är legitim”.
Inga formella förbindelser har dock upprättats. Vissa saker är dock desamma. Sedan 1962 har Kinas officiella politik varit att man inte tolererar någon utländsk intervention i Nepal. Det gäller enligt ambassadören fortfarande.