Peter Hjukström: ”Ingen har någonsin lyckats kuva Afghanistan”

I trettio år har han följt utvecklingen i Afghanistan. Genom solidaritetsarbete i Svenska Afghanistankommittén och genom att ständigt återvända på besök. På Kommunistiska Partiets sommarläger fängslade han publiken med sina djupa kunskaper och sitt engagemang för landet där svenska soldater befinner sig som ockupanter.

Sorgens dag
Den 11 september 2001 var en sorgens dag, allra mest för Afghanistan.

– George W Bush pekade med hela handen mot Afghanistan, där Usama bin Laden påstods befinna sig. Det krävdes ingen djupare intelligens för att räkna ut att det skulle innebära en mänsklig katastrof, säger Peter Hjukström.

Från den 1 oktober 2001 till januari 2002, de tre första månaderna av USA:s angreppskrig, dog 3000-8000 civila. Ett våld som sedan dess eskalerat i omfattning.

– 2001 fanns 13500 amerikanska soldater i Afghanistan. Sju år senare, 2008, finns där mellan 63000 och 68000 utländska soldater. Det är en ökning med 10-12000 soldater per år. Vad gör de där? Ja, inte spelar de Fia med knuff, direkt.

– USA säger att ”allt blir bara bättre”. Samtidigt tänker Sveriges försvarsminister Sven Tolgfors öka den svenska truppen under Natos befäl från 360-370 soldater till 500 med hänvisning till att ”säkerhetsläget förvärrats.” Någonstans går inte ekvationen ihop, säger Peter Hjukström.

Ett annat mått på den misär som USA:s ockupation fört med sig är den explotionsartade ökningen av opiumodling, menar Peter Hjukström. Talibanregimen beskriver han som rigid och extrem. Men under deras cirka fem år vid makten förbjöds opiumvallmon och den försvann nästan helt från jordbruket. Men redan år 2002, bara ett år efter den amerikanska ockupationen, var produktionen i full gång igen. Skörden 2007 gav 8200 ton råopium, vilket ger 820 ton rent heroin. Det motsvarar det dubbla knarkbehovet för alla världens heroinister.

– Ingen kan slå i mig att Afghanistan är en framgångssaga. Landet har en av världens mest genomkorrumperade ekonomier under USA:s ockupation. CIA pumpade under krigets tre första månader upp lokala krigsherrar med en miljard dollar. De har skapat sina privata små furstendömen, förklarar Peter Hjukström.

”Det stora spelet”
Trots landets blodiga förflutna ger det historiska perspektivet ett visst hopp. I det som den brittiske imperialisten Rudyard Kipling kallade ”The Great game”, Det stora spelet om Centralasien har USA ryckt åt sig initiativet. Men det är inte den första stormakten som försökt att med våld kontrollera det strategiskt belägna landet. Fram till den ryska revolutionen tävlade Ryssland och England om kontrollen, och Brittiska trupper ockuperade landet fram till år 1919 då de kastades ut genom ett väpnat uppror.

Nästa försök gjordes av Sovjet. I huvudstaden Kabul hade på 1970-talet vuxit fram ett smalt skikt av studenter och intellektuella som levde ett modernt och sekulariserat liv i jämförelse med den starkt troende och fattiga landsbygden. I denna miljö hade kommunistpartiet PDPA sin bas vid tiden för Saur-revolutionen 1978.

– De genomförde en klassisk militärkupp, tillsammans med officerare. Men de saknade helt förankring bland arbetar- och bondeklassen, säger Peter Hjukström.

– PDPA kallades för ”Det kungliga kommunistpartiet” eftersom delar av överklassen och även kungafamiljen anslöt sig till partiet. Det som förenade var sekularism och förakt för landsbygdens fattiga och illiterata massor som man ansåg vara efterblivna. Man förhöll sig inte på ett respektfullt sätt mot dem.

Sovjet och USA
På landsbygden växte ett uppror som stöddes av CIA med träning och vapen via Pakistan. Sovjetunionen intervenerade militärt, avsatte den tidigare presidenten och installerade sin egen man vid makten. Invasionen blev en katastrof. Mellan en halv miljon och två miljoner afghaner dog och fem miljoner tvingades fly. Efter stora förluster drog sig Sovjet tillbaka 1989. Peter Hjukström jämför den sovjetiska krigsretoriken med den USA-ledda ockupationens.

– Det sades att det skulle bli en ”i tid och rum begränsad insats, maximalt sex år”. Kriget varade i tio år. Därefter var landet sönderslaget. Hälften av förkrigsbefolkningen var antingen död eller på flykt. Hela byar försvann. Den amerikanska invasionen inleddes för att fånga Usama bin Laden. Det har gått sju år utan något resultat och kriget trappas upp för varje år.

– I själva verket handlar kriget om en strategisk positionering. Kontrollen över den centralasiatiska regionen med sina gigantiska naturresurser, säger Peter Hjukström.
Sovjetunionen lämnade efter sig ett minfält som sträcker sig över hela landet. FN:s första minstudie visade att det fanns 10 miljoner minor i landet. Det inbördeskrig som startade efter att den sovjetstödda regeringen slutligen föll 1992 strödde åter miljoner minor på landsbygden och den nuvarande ockupationen har fortsatt med samma dödliga recept.

Först med talibanernas maktövertagande 1996 skapades någon slags ordning i landet. På den korta tid de hade makten genomdrev de sin extrema politik, med yrkesförbud för kvinnor och offentliga prygelstraff men samtidigt rådde fred för första gången på nästan tjugo år. Det varade i fem år, sedan invaderade USA.

– All historisk erfarenhet visar att ockupationen kommer att misslyckas. Ingen främmande makt har lyckats kuva det afghanska folket. De kommer att rida ut de här problemen också och Afghanistan kommer att återuppstå. Det ger mig hopp, säger Peter Hjukström.

– Motståndsgrupperna har vuxit i styrka och opererar nu i två tredjedelar av landets provinser. För varje bomb som ockupationsmakten fäller skapas en ny grogrund för motstånd.

Trots att han beskriver Afghanistan som vår tids trettioåriga krig betyder inte det att det varit krig varje dag för alla. Mitt i kaoset har Svenska Afghanistankommittén bedrivit ett framgångsrikt solidaritetsarbete.

Peter Hjukström berättar om de ljusglimtar av hopp som han sett vid återkommande besök på de skolor som SAK driver.

– SAK har satsat stora resurser. Utan deras läkare hade tusentals kvinnor dött i onödan. Var sjunde kvinna dör i samband med barnafödande.

USA ut ur Afghanistan!
Biståndsverksamheten bedrivs i form av ett långsiktigt utvecklingsstöd med inriktning på hälsovård, utbildning, handikapprehabilitering. Stödet ges till landsbygden och är utformat så att det ska komma de fattigaste till del.

– En liten summa pengar till SAK kan hjälpa en flicka att få gå i skolan. Samtidigt vill jag uppmana er att arbeta mot den USA-ledda ockupationen av Afghanistan, avslutar Peter Hjukström.

NILS LITTORIN
Proletären nr 31, 2008

Läs mer på nätet: Föreningen Afghanistansolidaritet www.afghanistan.nu eller Afghanistankommittén www.sak.se