Det afghanska motståndet växer

Afghanistan ligger nu på 173 plats av 178 länder i en undersökning gjord av FN över mänsklig och social utveckling. Medelåldern i landet är 44 år, vilket är 20 år lägre än medelåldern i de forna centralasiatiska sovjetrepublikerna norr om landet.

Invasionen av Afghanistan har resulterat i ett fortsatt sönderfall i ett redan sönderslitet land med stora sociala och inbördes politiska spänningar. Krigsherrar styr i många områden och västvärldens marionett Hamid Karzai kallas för Kabuls borgmästare. Det råder inget tvivel om att talibanerna med stöd från krafter i Pakistan, Saudiarabien och andra länder har framträtt med förnyad styrka.

Växande opposition
Men försöken från Nato och västvärlden att framställa det afghanska upproret som uteslutande talibanskt är falskt. Allt pekar på en växande folklig opposition mot de utländska trupperna och mot marionettregeringen Karzai. En utveckling som nu pågått i ett antal år.

Redan för två år sedan kunde en BBC-rapport om det växande upproret  konstatera att: ”I en del områden är det svårt att skilja på attacker från talibanerna och attacker som utförs av andra radikala islamistiska grupper och individer…Situationen har ytterligare komplicerats av en rad svåra motsättningar;  skiftande lojaliteter, etniska motsättningar samt lokala rivaliteter och stridigheter i det afghanska samhället.”

I slutet av talibanregimens styre drabbades Afghanistan av torka med omfattande matbrist och nöd. Detta användes 2001 av USA  för att motivera anfallet. Fem år senare drabbades Afghanistan av förnyad torka och två miljoner människor var på svältgränsen. Enligt FN:s matprogram var sex och en halv miljon människor på hungergränsen. Ockupationen har inte förbättrat matförsörjningen.

Miserabla förhållanden
Likaså är förhållanderna för många av landets sju och en halv miljon stadsbor miserabla. De sex största städerna har en sönderslagen infrastruktur efter tre årtionden  av stridigheter. Trycket på städerna har ökat genom att folk flytt stridigheterna på landsbygden. Många har inte råd att betala hyra, så de bor i utbombade ruiner. Samtidigt lever en liten elit gödd av utländska pengar ett liv i lyx. Byggherrar, regeringstjänstemän, knarkhandlare och andra korrupta skapar enklaver av rikedom.

Delar av Kabul saknar el och rinnande vatten. Samtidigt finns områden där de superrika bor. I en rapport skriven 2006 målar professor Marc Herold vid University of New Hampshere upp en skrämmande bild av situationen:

”Yttringarna av denna falska utveckling i Kabul är många och groteska; byggandet av lyxhotell, köpcentra och vräkiga palats, blandat med skriande fattigdom tillsammans med en enorm osäkerhet med stängda och övergivna gator på kvällar och nätter, en opium och utlandsfinansierad konsumtionsspiral, perverterad korruption, alkohol och prostituerade för det utländska klientelet och den långa listan av ‘Kabuls förnäma’ – utländska andra och tredje rangens politiker, ett överdäst NGO-samhälle, bluffmakare och annat påhäng av alla chatteringar, pengautdelare, neo-koloniala administratörer, opportunister, importerade prostituerade från  Kina och före detta Sovjetrepubliker, importerade thailändska massörer i Mustafa Hotell, mutade politiker och lokala maktförhandlare… legokneektar, allmänna lycksökare, indrivare etc.”

Kommentarer överflödiga.

ERIK ANDERSON
Proletären 38, 2008


Fackeltåg: Sluta bomba Afghanistan!

ons 8 okt kl 18.00  Samling Slussen,
därefter avgår fackeltåget till Sergels torg där Thage G Peterson,
Maria Wetterstrand, Lars Ohly och Maj Britt Theorin talar. Arr:
Föreningen Afghanistansolidaritet, Kommunistiska Partiet,
vänsterpartiet mfl.



Varför invaderades Afghanistan?
Sovjets kollaps för 17 år sedan och den afghanska vänsterregeringens
fall 1992 lämnade ett stort maktvakuum efter sig i Afghanistan.


Landet i sig har inte några betydelsefulla olje- eller gastillgångar,
men ligger strategiskt placerat mellan Pakistan i öster och Iran i
väster. Landet har dessutom en liten landgräns med Kina och Afghanistan
ligger söder om ett antal energirika före detta sovjetiska republiker.



Runt Kaspiska havet finns en femtedel, 270 miljarder fat, av världens
kända oljereserver. Området härbärgerar dessutom en åttondel av
världens naturgasreserver.


Dessa viktiga resurser är lokaliserade i närheten av en av världens
mest instabila regioner. Genom att attackera och ockupera Afghanistan
vill väst, med USA i spetsen, använda landet som bas i sina försök att
kontrollera de före detta centralasiatiska republikerna med sina rika
energiresurser, samt bidra till inringningen av Ryssland, Iran och Kina.

Detta
är de avgörande orsakerna till Afghanistankriget. I detta geopolitiska
spel är Usama bin Ladin och talibanledaren Mulla Ohmar bara sidofigurer
i sammanhanget.


Glöm inte att USA en tid var på god fot med både talibaner och bin
Ladin. Den senare deltog i USA:s krig mot de bräckliga afghanska
vänsterregeringarna på 80-talet. Det var en tid då USA uppmuntrade
islamsk fundamentalism för att försvaga vänsterkrafter och sovjetiskt
sekulärt inflytande i regionen.

USA kom att ha kontakter med
talibanerna i mitten på 90-talet, och det amerikanska oljebolaget
Unocal väntade sig att talibanerna skulle garantera en oljeledning från
Centralasien genom Afghanistan för att mynna ut i Pakistan. På så sätt
skulle både Ryssland och Iran undvikas.

Men USA:s  förhållande
till talibanerna kom att försämras då förhandlingarna mellan
amerikanska Unocal och talibanstyret bröt samman 1997. Först då började
USA planera att ockupera landet och tillsätta en marionettregering i
Kabul.

Genom att maximalt utnyttja händelserna den 11 september
2001 kom USA att flytta fram sina strategiska positioner genom
ockupationen av Afghanistan.

ERIK ANDERSSON
Proletären 38, 2008