Barack Obama på krigsstigen

Inför presidentvalet förra året riktade Barack Obama kritik mot George W Bush för att han negligerat kriget i Afghanistan. Den nytillträdda administrationen håller på att korrigera detta. I februari beslutade Obama att förstärka den amerikanska styrkan i Afghanistan med 17.000 soldater, och enligt den nya strategi för kriget som presenterades förra veckan ska dessa få sällskap av ytterligare 4.000.

Fokuseringen på Afghanistan är ur Obamas synvinkel förståelig. Sju ett och halvt år efter krigsstarten och störtandet av talibanregimen är det uppenbart att den hittillsvarande vägen varit ett misslyckande. Våldet nådde förra året rekordnivåer, och talibanrörelsen, som den samlande kraften för det folkliga motståndet mot ockupationen, är på frammarsch. Det räcker att åka några mil söder om huvudstaden Kabul för att befinna sig i distrikt där talibanerna upprättat egna lokala administrationer. USA riskerar att förlora sitt viktigaste fäste i Centralasien.

Den nya strategin för att krossa ”al-Qaida” och ”talibanerna” innehåller flera delar. Trots att Obama säger sig ha insikt om att kriget inte går att vinna med enbart militära medel och säger sig stå för förändring, är hans politik knappast ny.

Strategin innehåller löften om att gynna det afghanska folket genom satsning på återbyggnad. Hundratals civila experter ska skickas till landet. Det talas om att öka de diplomatiska ansträngningarna och få länder som Ryssland, Kina och till och med fienden Iran att bidra till att skapa lugn i Afghanistan. USA kommer att försöka samla stöd på FN-konferensen i Haag denna vecka.

Men bortom de vackra orden utgör den nya strategin främst en massiv krigsupptrappning, som sträcker sig över gränsen i öster till grannlandet Pakistan.

Kopierar Irak-insats
Det ena syftet med att sända ytterligare 21.000 soldater till Afghanistan är att genomföra en ”surge”, likt den Bush beordrade i Irak 2007, för att med drastiskt ökad militär slagkraft bekämpa motståndet. Det andra är att snabbare utbilda och utvidga den afghanska armén och polismakten, så att afghanerna själva på sikt ska ta över krigsuppgifterna från USA.

Fler utländska soldaterna är inget som välkomnas av afghanerna. Till och med politiker som uppnått sina maktpositioner som ett direkt resultat av ockupationen höjer nu sina röster.

Uppfattningen att fler trupper betyder mer våld och fler döda civila afghaner är utbredd. Revolutionära afghanska kvinnoförbundet (Rawa), som är starkt kritiskt till både ockupationen och talibanrörelsen, menar att detta kommer att leda till att ännu fler söker sig till talibanerna i protest mot ockutionstruppernas övergrepp.

De återkommande attackerna mot civila följs vanligtvis av att de dödas familjer och grannar samlas till demonstrationer motde utländska trupperna.

Den amerikanske Afghanistankännaren Marc Herold, professor vid universitetet i New Hampshire, har konstataterat att för varje civil afghan som dödas får motståndet tre till fyra nya kämpar. Under Obamas korta tid som president har USA därmed skapat 300-500 talibaner och motståndskämpar.

Obamas administration har beslutat att återanvända ytterligare en taktik som Bush använt i Irak.

På Natomötet i Bryssel i mitten av mars hävdade vicepresident Joe Biden att 70 procent av dem som slåss för talibanerna gör det endast för pengar och lika gärna skulle kunna byta sida. Planen är att försöka köpa över ”moderata talibanbefälhavare” och deras män, på samma sätt som USA strött pengar över ett antal samarbetsvilliga shejker i Irak.

Taktiken är ifrågasatt. Dels för att Irak och Afghanistan är olika länder med olika förutsättningar. Dels för att det ännu inte går att säga om det irakiska exemplet kommer att ge bestående framgångar. Vad händer när USA slutar skjuta till pengar och tiotusentals fattiga irakier mister sin försörjning? Finns det något som talar för att de skulle ha bytt uppfattning och blivit vänligt inställda ockupationen?

Talibanerna har kallat det för ett försök att splittra motståndet och förklarat att dessa miliser kommer att bemötas på samma sätt som Hamid Karzais marionettregim i Kabul.

Ökad ilska mot USA  
I USA:s nya strategi vänds som sagt också blickarna mot Pakistan. Obama slår fast att de två länderna är en del av samma problem, då al-Qaida och talibanerna funnit en fristad i delar av Pakistan och använder dessa stamkontrollerade områden som bas för att stärka det afghanska upproret.

Bombningar i de pakistanska gränsområdena är inget nytt och ökade i antal under Bushs sista tid vid makten. Enligt nyhetsbyrån AFP har CIA:s ombemannade plan, så kallade drönare, sedan augusti förra året gjort ett trettiotal intrång på pakistanskt luftrum och dödat över 330 personer.

Det är inte tillräckligt. Obama vill bomba mer och längre in i Pakistan, som i landets folkrikaste provins Baluchistan.

Det är en minst sagt farlig plan. Den pakistansk-brittiske författaren Tariq Ali varnade nyligen för att en fortsatt destabilisering av Pakistan riskerar att leda till ett kaos betydligt värre än det vi idag ser i Afghanistan.

Pakistan är världens sjätte folkrikaste nation med drygt 165 miljoner invånare, sex gånger så många som Afghanistan. Landet har kärnvapen och dess militär och underättelsetjänst var i samarbete med USA och Saudiarabien de som understödde skapandet av talibanrörelsen i mitten av 1990-talet. Dessa sympatier finns kvar, trots att Pakistan har ett nära militärt samarbete med USA.

Pakistans förre ambassadör i Storbritannien, Akhbar Ahmed, skriver i Huffington Post att Obama måste stoppa flygattackerna. När oskyldiga dödas resulterar det i en utbredd vrede och göder de redan starka anti-amerikanska stämningarna. Detta bekräftas av en opinionsmätning utförd av New America Foundation. 70 procent av pakistanierna anser att USA är det största hotet mot freden i världen och i regionen.

Motståndet enas
Så här långt har Obamas krigsupptrappning inte fått den effekt han tänkt sig.

Enligt uppgifter i brittiska och amerikanska medier har den afghanske talibanledaren Mulla Omar fördömt de pakistanska talibangruppernas angrepp på sina muslimska bröder inom Pakistans polis och militär. Mulla Omar har istället bett dem att sluta upp i kampen för att befria Afghanistan från ockupationen.

Tre av de mest inflytelserika och tidigare rivaliserande pakistanska grupperna har nu bildat en gemensam front för att stödja de afghanska talibanerna.

Ett exempel på ett sådant stöd såg vi i lördags. Då angreps en transportterminal i nordvästra Pakistan som används för att förse Nato-soldaterna i Afghanistan med förnödenheter.

Som väntat fick Obama lovord för sin krigsupptrappning bland sina allierade.

Afghanistans president Hamid Karzai, ofta kallad borgmästaren av Kabul på grund sitt begränsade inflytande, påstod att detta var precis vad afghanerna väntat på. Pakistans president Asif Ali Zaradari prisade främst den civila insatsen och löftena om ökad ekonomisk hjälp. Också den republikanske senatorn John McCain, under presidentvalskampanjen Obamas rival, var nöjd.

När Obama offentliggjorde sin nya strategi förklarade han att USA:s militär inte har för avsikt att stanna i Afghanistan någon längre tid. Det stämmer dåligt överens med ett uttalande från den tidigare befälhavaren för USA:s trupper i Afghanistan, David Barno. I ett senatsförhör i februari sa han att det kan dröja ända till 2025 innan de afghanska institutionerna kan ta över.

Den allt starkare talibanrörelsen har ett annat perspektiv. De lovar att fortsätta slåss tills landet är befriat från ockupationstrupperna oavsett hur lång tid det kommer att ta.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 14, 2009


Fakta: Svensk trupp i USA:s tjänst
• USA har sedan tidigare 38.000 soldater i Afghanistan varav knappt hälften ingår i den Natoledda Isaf-styrkan. Med de ytterligare 21.000 som Obama planerar att skicka till landet kommer USA:s truppstyrka i Afghanistan att uppgå till 59.000.
I Nato/Isaf ingår, utöver den amerikanska truppen, 30.000 soldater. Bland dem finns 375 svenskar, ett antal som dock kommer att utökas. USA pressar på för att de deltagande länderna i Natostyrkan solidariskt ska hjälpa USA och skicka fler soldater.

Vad som är mindre känt är att det i Afghanistan, precis som i Irak, finns ett stort antal privata så kallade säkerhetsföretag som förser den amerikanska ockupationsmakten med tusentals legosoldater och vakter. Antalet lär öka då militären begärt hjälp med att skydda baser och transporter.


”Det finns ingen skillnad”
• I en tv-intervju för amerikanska Fox News i söndags fick USA:s försvarsminister Robert Gates frågan om vad det är för skillnad mellan Bushs ”krig mot terrorismen” och Obamas ”kampanj mot extremismen”.
”Jag tror att folk försöker hitta skillnader där det inte finns några”, svarade han. Gates var försvarsminister också i Bushadministrationen.


Röster om truppförstärkningen:

”Under de senaste sju åren har tusentals oskyldiga dödats eller skadats av USA-Natobombningar. Under de senaste veckorna under Obamas styre har omkring 100 civila afghaner dödats…Den plötsliga ökningen av antalet trupper kommer också att resultera i en plötslig ökning av protester mot USA/Nato i Afghanistan och det kommer också att föra fler människor till talibanerna…”
Revolutionära afghanska kvinnoförbundet (Rawa) i uttalanden till Asia Times.


Skicka hit 30.000 vetenskapsmän istället. Eller 30.000 ingenjörer. Men skicka inte fler trupper – det kommer bara att leda till mer våld.”
Shukria Barakzai, en av ett femtiotal afghanska parlamentsledamöter som försöker stoppa truppförstärkningar, intervjuas av kanadensiska Christian Science Monitor.