Afghanistanstyrkan: Ta hem trupperna nu!

Inför riksdagens beslut om svenska truppen i Afghanistan är läget oklart. Det är dock möjligt med en bred överenskommelse där Vänsterpartiet kompromissar med sitt krav att trupperna ska börja tas hem 2011.

Det är den 4 november som regeringen lägger fram sin proposition om den svenska Afghanistanstyrkans framtid. Det parlamentariska läget efter riksdagsvalet har gjort att regeringen måste söka stöd utanför regeringsalliansen för att vara säker på resultatet.

Reinfeldt sträkte först ut en hand till Mona Sahlin för samtal, men gav också villkoret om två personer – en klar markering mot Vänsterpartiet. Reinfeldt deklarerade att regeringen inte går med att börja ta hem trupperna redan nästa år – som de rödgröna har krävt.

Mona Sahlin gick inte med på att stänga Vänsterpartiet ute, utan gick ensam till mötet efter överläggningar inom det rödgröna samarbetet. Samarbetet med Vänsterpartiet går långt tillbaka och samtidigt som det finns en stark kritik mot miljöpartiet inom fackföreningsrörelsen.

– Jag bedömer att det finns förutsättningar för en sjupartiuppgörelse i riksdagen, sa Sahlin efter de inledande samtalen i förra veckan.

samtalen fortsätter under den här veckan, och någon form av överenskommelse lär komma ut av det hela. Även om det bara är Sahlin som pratat direkt med Reinfeldt och Bildt har Vänsterpartiet och Miljöpartiet fått vara med på ett hörn.

En grupp bestående av utrikesdepartementets kabinettsekreterare Frank Belfrage, Socialdemokraternas Urban Ahlin, Miljöpartiets Peter Rådberg och Vänsterpartiets Hans Linde har fört samtal om en eventuell uppgörelse.

– Vi har diskuterat Afghanistanfrågan utifrån den rödgröna överenskommelsen samtidigt som vi sett att regeringen gjort vissa förflyttningar som gör det intressant att fortsätta sonderandet för en sjupartiöverenskommelse, sade Lars Ohly (V) förra fredagen.

Frågan är vad dessa förflyttningar innebär. Reinfeldt och hans allianspartier har inte tidigare velat tala om ett slutdatum för den svenska militära truppen i Afghanistan, men sagt att ambitionen har varit att Afghanistan ska ha ”ägarskapet” över säkerhetspolitiken 2014.

På presskonferensen efter mötet med Sahlin var Reinfeldt och Bildt dock mycket tydliga med att detta bara var en ambition och slutligen avgörs det av hur situationen ser ut i Afghanistan.

Det är tänkbart att Vänsterpartiet och de rödgröna erbjuds en överenskommelse som skriver ut 2014 som slutår för den svenska militära truppen, med formuleringar som villkorar tillbakadraganden med att säkerhetsläget är stabilt.

Hur Lars Ohly och ledningen i Vänsterpartiet skulle resonera kring ett sådant erbjudande vet bara de själva, men att V kan överväga ett ja står tämligen klart. Det var en enig riksdag som 2002 röstade för en militär närvaro i Afghanistan, och redan genom den rödgröna överenskommelsen har man gjort kompromisser.

Vänsterpartiledningen kan resonera som så att de alla fall fått något att säga till om och utan deras medverkan skulle det blivit ännu värre.

Sverigedemokraterna gick till val på ett avvecklande av den militära styrkan i Afghanistan, men har efter att den senaste svenska soldaten dog börjat vackla i frågan. Partiet säger att man principiellt fortfarande är för ett tillbakadragande, men samtidigt välkomnar en bred uppgörelse med 2014 som slutdatum.

Det vore synd om Vänsterpartiet skulle delta i en överenskommelse, eftersom den principiella hållningen att svensk trupp ska tas hem omedelbart försvinner från riksdagen och därmed i praktiken också från den allmänna debatten.
En färsk SIFO-undersökning visar att hälften av svenskarna vill ta hem den svenska truppen.

Att kravet på omedelbar tillbakadragande finns kvar som alternativ i debatten om Afghanistan är långt mycket viktigare än att Vänsterpartiet är med på en överenskommelse om den svenska truppen som ändå är villkorad.

Kommunistiska Partiet kräver att de svenska trupperna tas hem omedelbart.
Det afghanska folket måste själva få utveckla och bygga sitt land. I  det arbetet behövs givetvis stöd av andra länder, det är nödvändigt för ett krigshärjat land som Afghanistan, men det kräver också fred och ingen militär inblandning.

Pär Johansson
Proletären nr 43, 2010


”Kommunistiska Partiet är mot kriget, principiellt och kategoriskt – inte för att det har misslyckats, det gläds vi över, utan för att det från början varit orättfärdigt, som alla imperialistiska krig. Vi kräver att de svenska trupperna tas hem omedelbart och vi stöder kraven på trupptillbakadraganden i alla andra krigförande länder.”
Ur Kommunistiska Partiets nya flygblad om Afghanistan.