Netanyahu som politiskt slagträ i Washington

Omständigheterna kring Netanyahus besök i USA är i sig unika.

Dels bjöds han in av USA:s kongress utan presidentadministrationens vetskap och mitt under pågående israelisk valkampanj. Båda omständigheterna är i direkt strid med gällande protokoll för statsbesök.

Dels bjöds han in av den av republikanerna dominerade kongressen med det uttalade syftet att underminera Obamaadministrationens kärnenergiförhandlingar med Iran. Det framstår som ännu mer provokativt än att bryta mot protokollet.

Klyftan mellan Israels och USA:s styrande har vidgats sedan George W Bush lämnade över till sin efterträdare 2009.

Det är inte så att Barack Obama vänt Israel ryggen. Tvärtom är Israel fortsatt det land som får störst ekonomiskt och militärt men också politiskt stöd från USA. Ett tydligt exempel är att USA levererade ny ammunition till Israel i somras samtidigt som dess armé genomförde ett massmord på palestinier i Gaza.

Men det finns ett missnöje i vissa kretsar i Israel med att USA, om än i försiktiga ordalag, kritiserat den snabbt ökande utvidgningen av de folkrättsvidriga bosättningarna, och att USA fortsätter att tala om en tvåstatslösning som vägen till fred.

Missnöjet riktar sig också mot USA:s agerande i regionen i stort, där förhandlingarna med Iran om dess kärnenergiprogram är ett rött skynke för Netanyahu.

Varningarna för att Iran snart har kärnvapen har förts fram i över tjugo år. Netanyahu hävdade senast i september 2012 att Iran våren eller senast sommaren 2013 skulle vara månader eller kanske veckor ifrån att utveckla kärnvapen. Detta sades trots att Israels egen underrättelsetjänst Mossad i rapporter från den tiden konstaterat att Iran inte alls hade sådana möjligheter.

Israel vill ha mer sanktioner mot den store fienden, inte förhandlingar och ett avtal som normaliserar relationerna med västvärlden.

I detta finns ett strategiskt intresse. Israel behöver hotfulla fiender för att kunna motivera sin särställning som västvärldens utpost i Mellanöstern och för att kunna fortsätta förneka det palestinska folket rätten till sitt land.

Men det handlar också om att regeringen Netanyahu anser att varje kraft som reser motstånd mot den israeliska staten måste nedkämpas. I detta utgörs huvudfienderna av Iran och dess allierade, den libanesiska motståndsorganisationen Hizbollah och Syrien under Bashar al-Assad.

De två senare befinner sig Israel redan i en småskalig militär konfrontation med. Det är väl bekant genom rapporter i israeliska medier och genom FN-missionen UNDOF:s rapporter att Israels armé samarbetar med syriska rebeller i områden kontrollerade av al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra.

I utmålandet av Iran och dess allierade som krafter som måste bemötas mer konfrontativt står regeringen Netanyahu på samma sida som starka intressen i USA. Främst bland republikanerna, men också inom Obamas eget parti, demokraterna, finns många som tycker att presidenten backar för de styrande i Teheran.

Från republikanernas sida är spektaklet med Netanyahu också en del i en större inrikespolitisk strid. Den går ut på att så mycket det går underminera Obama och demokraterna inför kommande val.

Vad gäller förhandlingslinjen visavi Iran handlar det för Obamaadministrationen om taktiska överväganden. Om alla fiender ska konfronteras på samma gång riskerar USA att dess position i det allt mer kaotiska Mellanöstern försvagas. För stunden finns lite för många fiender, inklusive det av västvärlden frambringade monstret Islamiska staten.

För Netanyahus del kommer USA-resan perfekt i förhållande till det israeliska parlamentsvalet 17 mars. I Washington kan han visa att han minsann i försvaret av Israels intressen till och med står upp mot USA:s president.

Motsättningarna USA-Israel är ett faktum. Men såsom palestinska röster påpekar ska de inte överdrivas. Fakta på marken visar att det mesta är precis lika illa som förr.

I måndags stod USA:s utrikesminister John Kerry i Genève och fördömde FN:s människorättsråd för viljan att undersöka israeliska krigsbrott. Kerry kallade rådet ”besatt” av Israel och gjorde klart att USA inte accepterar sådant mot vännen Israel.