Vänstern i Uruguay går mot ny valseger
Inför söndagens andra omgång av presidentvalet i Uruguay har vänsterkandidaten och den tidigare presidenten Tabaré Vázquez vind i seglen och ser ut att besegra högerns Luis Lacalle Pou (Partido Nacional).
Detta skulle innebära Frente Amplios (Breda Frontens) tredje raka regering sedan vänsterkoalitionen bröt Partido Nacionals och Partido Colorados hegemoni i valet 2004.
När det är valkampanj i Uruguay är folk inte sena på att visa sina politiska sympatier. Husfönster, bilar och motorcyklar pryds med dekaler och flaggor som symboliserar de olika partialternativen. Många gånger, speciellt i arbetarområden och fattiga kvarter, syns röd-blå-vita flaggor som symboliserar Frente Amplio – vänsterkoalitionen som varit vid makten sedan 2005 och som gett det lilla sydamerikanska landet ett nytt ansikte.
När Tabaré Vázquez svor presidenteden i mars 2005 var Uruguay ett land i spillror. Ekonomisk kris och hårdför nyliberal politik hade skjutit ekonomin i botten och helt i enlighet med de friedmanska spelreglerna var det folket som fick betala. Vanligt i Uruguay under 2000-talets första år var ”kvartersgrytorna”, det vill säga soppkök ute i kvarteren för att mätta de många som inte hade råd till mat.
Med en politik som är tydligt inspirerad av de skandinaviska välfärdsmodellerna, har en negativ socioekonomisk trend vänts. Fattigdomen i landet ligger enligt CEPAL:s senaste mätning (2012) på 5,9 procent, från att ha varit 17,7 procent år 2007. Den extrema fattigdomen ligger enligt samma mätning på 1,1 procent, jämfört med 3,0 för 2007.
Enligt Uruguays motsvarighet till SCB låg arbetslösheten under det sista kvartalet för 2013 på 6,1 procent, mot ungefär 10 procent för andra kvartalet 2007.
Frente Amplio har sedan sin första mandatperiod också satt in en rad åtgärder som förbättrat villkoren för arbetare. Till detta hör en ökning av minimilönen, en kraftig reallöneökning samt lagstiftning som på olika sätt ökat arbetares rättigheter gentemot arbetsköparen.
Förutom dessa arbetarorienterade åtgärder har vänstern under den senaste mandatperioden också drivit igenom både rätten till abort och till samkönade äktenskap.
Trots att Frente Amplios presidentkandidater Tabaré Vázquez och Raul Sendic (son till Tupamaro-gerillaledaren med samma namn) i sin valturné förmedlar en bild av ett enigt parti, finns det intressekonflikter inom vänsterkoalitionen.
Krafter som kommunistpartiet PCU samt företrädare för fackorganisationen PIT-CNT försöker driva regeringen mer åt vänster, medan de politiska grupperingarna kring Vazquez och den tidigare ekonomiministern Danilo Astori står för en mycket mer försiktig, socialdemokratisk inriktning av den ekonomiska politiken.
Bland aktivister inom Frente Amplio hörs ofta klagomål på att partiledningen står för långt ifrån det organiserade fotfolket, vilket resulterar i att beslut många gånger kommer ”uppifrån”, utan gedigen diskussion på ”basplanet”. Det finns inom koalitionen också kritik mot Vázquez, då denne under sin förra presidentperiod (2005-2009) la in ett veto mot lagen om aborträtt som Frente Amplios parlamentariska majoritet hade drivit igenom.
Kritik mot Frente Amplios så kallade högerelement är också vad som ligger till grund till att vänsterradikala Unidad Popular lyckades ta sig in i parlamentet efter att ha fått drygt en procent av rösterna.
Kritiken till trots har Frente Amplio ett bekvämt utgångsläge inför söndagens val. Högeroppositionen lider förutom av en kraftig uppförsbacke i opinionen också av interna stridigheter. Flera viktiga företrädare för det brokiga högerpartiet Partido Colorado har gått ut i medierna och meddelat att de kommer att rösta på Vazquez på söndag och går därmed emot partiledningens beslut att stödja Lacalle Pou, från deras historiska rival Partido Nacional.
Lacalle Pou har den senaste veckan förmedlat en bild av sig själv som en slagen kandidat. Opinionsundersökningarna förstärker denna bild. En undersökning gjord av Cifra ger Lacalle Pou 35 procent, medan Vázquez får 52.
Det ser ut att bli fem år till av vänsterstyre i Uruguay.