Hoppa till huvudinnehåll

Solidaritet och återuppbyggnad på Kuba efter orkanen Irma

Arbetet pågår för fullt med att reparera skadorna efter orkanen Irma som under några dagar i september drog fram längs större delen av Kubas norra kust. Det kommer att ta tid att återställa allt som förstört, och de ekonomiska förlusterna uppgår till motsvarande hundratals miljarder kronor. Proletären rapporterar från Kuba.


Irma var en orkan kategori 4 på den femgradiga skalan. För första gången i modern tid slogs hela elnätet i Kuba ut på grund av den överbelastning som uppstod när tiotusentals kilometer ledningar revs ner av fallande träd, omkullblåsta ledningsstolpar och förstörda transformatorer.

Trots de ofantliga skadorna lyckades kubanerna att återställa strömmen till alla delar av landet efter 20 dagars arbete.

Irma lamslog även produktionen vid Kubas största elverk beläget i Matanzas drygt tio mil öster om Havanna. Tiotusentals ton klippblock, sand och dy vräktes över anläggningen som ligger nära havet.

Ett heroiskt arbete sattes omedelbart igång av de 463 arbetarna, som fick hjälp av folk från 63 andra organisationer. De lyckades att på bara sjutton dagar få igång elproduktionen igen och därmed trygga elförsörjningen i Kuba. Drygt 800 personer belönades med medaljer och diplom för sina insatser.

Hundratusentals kvadratmeter tak flög all världens väg från industrier, lager, magasin och inte minst hundratals grisfarmer och ägg- och kycklinganläggningar.

Hundratusentals hektar inom jordbruket skadades helt eller delvis, som bananplanteringar, majsodlingar, åkrar med rotfrukter och kaffe- och sockerrörsodlingar. För att försörja folket med mat satsas det på odling av grödor som växer snabbt.

FN har skänkt tusentals ton ris och bönor som delats ut gratis till boende i de värst drabbade områdena, och staten har sett till att det finns mat till alla i resten av landet, även om utbudet givetvis är mindre än normalt.

Turismen är en av Kubas största inkomstkällor. Alla turistanläggningar på öarna norr om Kuba fick stängas helt. Förhoppningen är att hotellen och andra anläggningar ska vara reparerade och klara att öppnas i november när högsäsongen startar.

Även hotellen i Varadero, den största turistorten, drabbades, hårt. En fjärdedel av rummen skadades, drygt 5000 rum, men efter fem veckor är det mesta fixat.

Många skolor förstördes eller användes som bostäder för evakuerade. Men redan några veckor efter Irmas härjningar hade i stort sett all undervisning återupptagits om än kanske i temporära lokaler.

Givetvis drabbades även privatbostäder. Tiotusentals hus förstördes helt eller delvis. Provinsen Villa Clara i centrala Kuba drabbades hårt. Staden Caibarien längs kusten utsattes för Irmas härjningar.

Gladys Perez Morales, 71 år, och hennes mans hus ligger invid havet. När de evakuerades tog de med sig bland annat tv, kyl och frys. Det visade sig vara ett klokt beslut eftersom taket på halva huset var borta när de återvände och huset fullt med vatten. Tur i oturen är att två små rum har taket kvar så det går att bo i huset.

– Det viktigaste är livet. Det materiella kommer i andra hand. Nu får vi steg för steg arbeta med att reparera huset, säger Gladys.

De som drabbats får köpa byggmaterial med 50 procent rabatt. Saknas pengar får alla, utan någon form av säkerhet, låna i bank och återbetala skulden på femton år. Om det visar sig att människor helt saknar resurser så ställer staten upp och täcker hela kostnaden.

Några mil väster om Caibarien ligger den pittoreska fiskebyn Isabela de Sagua. Efter Irmas framfart såg det ut som om byn bombats sönder och samman.

En av dem som förlorade sitt hus och allt däri var Mileidy Soriano Montcagudo. Hon intervjuades gråtandes i Granma bara några timmar efter att Irma lämnat byn. När reportern återvände en månad senare så var Mileidy desto gladare eftersom arbetet med att återbygga huset var i full gång:

– Jag litade hela tiden på jag inte skulle lämnas åt mitt öde, men med tanke på omfattningen av skadorna i landet så trodde jag att det skulle ta månader eller år att få ordningen på huset, jag hade fel, säger Mileidy till Granma.

Anledningen till att det gått undan är att hon har fått hjälp av en brigad arbetare från en näraliggande sockerfabrik, som helt utan kostnad hjälper till att bygga huset.

Ännu ett exempel på att det ekonomiskt fattiga Kuba är rikt på solidaritet. Något som gör det möjligt att garantera att folk som drabbas av naturkatastrofer inte lämnas att klara sig själva. Bevisen på detta är oräkneliga, som i provinsen Ciego de Avila, där de drygt 800 som blev hemlösa nu bor på ett motell, med tre mål mat och mellanmål helt utan kostnad.

Trots alla skador som drabbat Kuba har landet skickat hundratals sjukvårdspersonal och andra hjälparbetare till övriga drabbade öar i Karibien.

Det kan jämföras med världens rikaste nation USA:s insats på ön Puerto Rico, som utan att vara en officiell delstat tillhör USA. Här är det marknadsliberalism som styr, inte solidaritet. Puerto Rico är till ytan mindre än en tiondel av Kuba. Trots det var fortfarande nästan 80 procent utan el 29 dagar efter orkanen Marias härjningar, drygt 20 procent var utan vatten.

Puerto Rico har en statskuld på drygt 75 miljarder dollar och är i praktiken bankrutt och har därför inga resurser att återbygga landet. Politikerna i Washington har tryckt på att skulderna måste betalas, men inga löften om nödhjälp annat än i form av ytterligare ett lån på fem miljarder dollar.

Kaoset i landet har fått drygt 70.000 att på kort tid lämna ön för USA, där det nu bor fler puertoricaner än på själva ön.

Enligt USA:s katastrofmyndighet kommer elförsörjningen på Puerto Rico att vara återställd först i januari-februari 2018.
Sten Waltersson

Villa Clara, Kuba
Fakta

Solidaritet och återuppbyggnad på Kuba efter orkanen Irma

191

Så många stater röstade i FN:s generalförsamling för resolutionen med kravet att USA ska häva blockaden mot Kuba. Endast två stater, USA och Israel, röstade mot resolutionen. I FN:s generalförsamling finns totalt 193 länder representerade. Varje år sedan 1992 har generalförsamlingen röstat till stöd för resolutionen. Under dessa år har nejsägarna aldrig varit fler än fyra. Den stora förändringen är antalet stater som gått från att avstå från omröstningen till att stödja resolutionen. 1992 röstade endast 59 länder för resolutionen om att häva blockaden medan 71 avstod. Året därpå var siffran 88 för och 57 som avstod. Därefter har stödet ständigt ökat så att alla – utom USA och Israel – anser att blockaden måste hävas.