Hoppa till huvudinnehåll
Av
Chefredaktör

Varmt välkomnande av Maduro i Bronx

För Venezuelas president Nicolás Maduro är ett FN-toppmöte i New York inte främst en möjlighet att knyta kontakter med andra världsledare. Efter att i talarstolen ha läxat upp ”imperiets krafter” besökte han den fattiga arbetarstadsdelen Bronx, där Venezuela bedriver solidaritetsarbete.


När FN den 24 september samlade till toppmöte i New York, USA, höll Venezuelas president Nicolás Maduro sitt första tal i högsta församlingen. Yvigt gestikulerande dömde han ut USA-imperialismens underminering av demokratin, gav sitt stöd åt Syriens kamp mot terrorism och lovade fem miljarder dollar till bekämpningen av ebola. Allt till många av de fattiga ländernas bifall.

Ändå var det inte i talarstolen Nicolás Maduro fick varmast mottagande. I den fattiga arbetarstadsdelen Bronx möttes han av tusentalet entusiastiska invånare.

Hans tal i FN och de latinamerikanska ländernas nominering av Venezuela till säkerhetsrådet retade upp många av etablissemangets representanter. De borgerliga ledarsidorna i Washington Post och New York Times talade upprört om den ”ekonomiskt illitterate busschauffören Maduro”.

Men i Bronx var han en man ur det venezuelanska folket, på plats för att träffa sina jämlikar. Kvarhållen i 45 minuter på flyg-platsen av säkerhetspersonalen, och tvingad att vänta i 25 minuter på att Barack Obamas bepansrade bilkaravan skulle få passera tryggt kan Maduro inte anklagas för att bli statsmannamässigt särbehandlad i USA.

– De ser ner på oss, men jag är stolt över att ha varit en arbetare i Caracas, det ska Washington Post veta, förklarade han för den jublande folkmassan i Bronx, där många bar skyltar med ”Folkets president”. Innan sitt tal tog sig Nicolás Maduro också tid att skaka hand och prata med många av invånarna på plats.

Besöket i Bronx har anklagats för att vara simpel populism. Men i själva verket är det en del av ett långvarigt projekt inlett av Venezuelas förre president Hugo Chávez 2005.

Det nioåriga projektet är en del av Venezuelas solidaritetsarbete med fattiga runt om i hela Amerika, inklusive USA. Genom Simon Bolivar-fonden och oljebolaget Citgo, dotterbolag till det veneuzuelanska statsägda PDVSA, har flera hjälpprogram startats i Bronx, inom områden som konst, kultur, utbildning, miljö och hälsa. Nästan 1,25 miljoner dollar har gått till social verksamhet bara i Bronx.

En viktig del av solidariteten med folket är den eldningsolja som Venezuela förser fattiga stadsdelar runt om i hela USA med.

Varje vinter dör fattiga i USA för att de inte har råd med uppvärmning av sina hus. 2006 beräknades 34,4 miljoner US-amerikaner vara i behov av stöd för att klara uppvärmningen och många får inte tillräcklig hjälp från myndigheterna i USA.

Venezuela och Citgo förser därför hundratusentals US-amerikaner med kraftigt subventionerad eldningsolja. Ett konkret sätt att visa solidaritet med USA:s befolkning, även de drabbade av rå kapitalism och den imperialistiska statens krigspolitik.

Trots vissa motgångar, som när Chicago helt enkelt vägrade samarbeta och tillfälliga avbrott runt finanskrisen 2008, har projektet nu pågått i nio år. Den venezuelanska solidariteten är inte bara en nagel i ögat på högern i USA, utan också ett konkret sätt att bekämpa chauvinism och rasism. Som Nicolás Maduro uttryckte det i Bronx:

– Vi måste inse att vi är ett folk. Vi får inte låta oss smittas av hat, att godta krig som splittrar oss, när det i slutändan är samma kapitalägare som plundrat oss de senaste 100 åren fortfarande är de som bestämmer.