Syriza vek sig för trojkan – ”Fullständig förgörelse"
Den grekiska regeringen godtog i måndags till slut EU:s förhandlingsbud. Det avtal som Syrizas ordförande Alexis Tsipras gått med på är värre och mer långtgående än det som grekerna folkomröstade om åtta dagar tidigare. Den grekiska arbetarrörelsen svarar med en generalstrejk på onsdagen.
Det är svårt att kalla den grekiska regeringens accepterande av EU-långivarnas bud för något annat än en total kapitulation. Under åtta dagar från det att det grekiska folket förra söndagen röstat nej till EU:s åtstramningar har Syriza-regeringen inte bara hunnit rösta igenom ett eget förslag på snarlika åtstramningar, utan dessutom gett efter för ”alla ekonomiska omstruktureringsprograms moder”, för att citera den japanska investmentbanken Daiwas analys.
Grekland ska tvingas genomföra massiva privatiseringar för 50 miljarder euro, höja pensionsåldern och helt göra om pensionssystemet, införa genomgripande förändringar i kollektivavtalssystemet och strejkrätten, höja skatter och moms på dagligvaror och som lite extra salt i såret riva upp de få försök till progressiva reformer Syriza infört under sitt halvår vid makten.
Det är barbariska åtstramningar som Grekland ska tvingas genomgå för att få nya nödlån. Allt för att betala en ekonomisk kris som inte skapats av Greklands folk utan av banker, kapitalister och högerpolitiker som dränerat den grekiska staten på tillgångar och sett till att miljarder euro kunnat föras ut ur landet till skatteparadis.
I Grekland rapporteras avtalet ha tagits emot med ilska, men också med uppgivenhet. De offentliganställdas fackförening Adedy har utlyst en generalstrejk på onsdagen, som den till kommunistpartiet KKE närstående fackliga fronten Pame ställt sig bakom.
Borgerliga bedömares beskrivning av avtalet och Syrizas kapitulation är talande. Många icke-europeiska analytiker som överskådat förhandlingarna utifrån ser det tydliga politiska målet – att krossa Grekland och alla försök att föra en självständig politik.
”Ett sämre avtal än Versaillefördraget 1919”, skriver Marc Ostwald på AFM Investor Services. ”Ren hämdlystenhet, en fullständig förgörelse av den nationella självständigheten och utan hopp om några lättnader”, skriver ekonomen Paul Krugman i New York Times. ”Total och fullständig kapitulation – vit flagg” skriver Edward Harrisson på Foreign Policy.
US-amerikanska Financial Times citerar flera börsanalytiker: ”Den grekiska regeringen fick sin folkomröstning nerkörd i halsen av tyskarna med ränta”, skriver Daiwa Capital Markets. ”Omfattningen av kapitulationen som påtvingas Aten är hisnande, där Grekland i praktiken ger upp sin finansiella självständighet som pris för att få stanna i eurozonen”, skriver Oxford Economics.
Enligt avtalet måste Grekland privatisera statliga tillgångar till ett värde av 50 miljarder euro, alltså mer än 460 miljarder svenska kronor. Det motsvarar nästan en tredjedel av Greklands nationalinkomst.
Tillgångarna ska enligt avtalet placeras i en ”privatiseringsfond”, varav hälften ska användas till att rekapitalisera bankerna, och hälften ska gå till långivarna och till ”återinvesteringar”. Bankerna räddas genom utförsäljningen av statens, folkets, egendomar.
Den sju sidor långa överenskommelsen innehåller få ljuspunkter. Enligt Alexis Tsipras består segern i, förutom möjligheten till nya nödlån, att privatiseringsfonden ska vara placerad i Aten och inte i Luxemburg men fortfarande under EU-bevakning.
De nyliberala reformerna måste enligt avtalet påbörjas redan denna vecka. Det grekiska parlamentet måste rösta igenom själva avtalet och flera reformer, bland annat höjd pensionsålder, redan onsdag efter att det skrivits på i Bryssel.
Redan förra fredagen, när det grekiska parlamentet röstade om Syrizas lednings eget förslag om åtstramningar, avstod ett tiotal Syriza-ledamöter från att rösta. Syrizas förslag beskrevs som snarlikt det som redan avvisats i folkomröstningen och som en u-sväng bort från Alexis Tsipras triumfatoriska retorik efter nej-segern i folkomröstningen.
Det lär bli ännu svårare för Syrizas ledning att få med sig sina parlamentsledamöter på det EU-avtal man nu skrivit på. Det talas redan om en splittring av, eller massiva avhopp från, partiet.
För att få majoritet för EU-avtalet i det grekiska parlamentet måste Syriza nu få med sig de gamla pro-åtstramningspartierna Ny demokrati och Pasok. Det kan i praktiken innebära att den nuvarande regeringen upplöses till förmån för en höger-vänster-samlingsregering eller en ren teknokratregering.
Hur Syrizas anhängare reagerar på att partiet som skulle stoppa åtstramningarna nu istället tvingas genomföra dem återstår att se. Onsdagens generalstrejk lär visa om framtiden stavas kamp eller uppgivenhet.