Hoppa till huvudinnehåll
Av

Rødt siktar på Stortinget

Den 11 september är det val till Stortinget i Norge, ett val som har kallats för tidernas mest oförutsägbara. Socialdemokratiska Arbeiderpartiet ser ut att göra sitt näst sämsta val någonsin medan inte mindre än fem partier ligger och skvalpar kring fyraprocentsspärren. Det revolutionära partiet Rødt har under en lång period drivit en klasspolitik med bland annat krav på förbud mot bemanningsföretag, stopp för vinster i välfärden och att Norge lämnar Nato. De ser ut att ha goda möjligheter att få en plats i parlamentet, så Proletären reste till Oslo för att träffa partiaktivister i Rødts valstugor på stan.


– Det håller inte att bara sitta hemma vid Facebook och vara arg så jag bestämde mig för att göra något istället, säger Mona Jamtli som står i partiets valstuga på Oslos paradgata Karl Johan.

När Proletären besöker den norska huvudstaden är det optimismen som utmärker sig bland aktivisterna i Rødt. Partiet har fått några av sina bästa resultat i opinionsmätningar sedan partiet bildades, och det är inte otroligt att de kommer över fyraprocentsspärren och kniper flera mandat i Stortinget.

– I en mätning har vi fått 4,7 procent. Det betyder nio mandat, berättar Ben Borgen som delar ut flygblad och valsedlar till förbipasserande.

– I nästan alla mätningar ligger vi över tre procent. Förut hade vi som högst två procent.

Redan 2013 hoppades Rødt på att komma in i Stortinget, men då gick det inte hela vägen. Däremot har man sedan kommun- och fylkevalet 2015 80 kommunala mandat och tre fylkemandat. Fylket är den norska motsvarigheten till landstinget.

En viktig del i valkampanjen är antiimperialismen och krigsmotståndet. Norge är sedan Natos bildande 1949 medlem i krigsalliansen, och den förre socialdemokratiske statsministern Jens Stoltenberg är sedan 2014 Natos generalsekreterare.

Sedan 1990 har Norge deltagit i inte mindre än åtta krig, och det var ett enigt storting som beslutade om norskt deltagande i kriget mot Afghanistan 2001 och mot Libyen 2011. Även Socialistisk venstreparti (SV) – systerparti till bland andra svenska

Vänsterpartiet och danska Socialistisk folkeparti – röstade för i båda fallen.

Rødt vill att Norge lämnar Nato och bygger ett eget starkt försvar.

– Man kan inte släppa bomber i huvudet på folk och sen klaga över att det kommer flyktingar till Norge, konstaterar Mona Jamtli.

En annan profilfråga för Rødt är kampen mot vinster i välfärden. I en del kommuner har partiet lyckats stoppa privatiseringarna av äldreboenden och börjat ta tillbaka dem i offentlig regi. I Oslo har man också stoppat all etablering av nya privata förskolor.

– Det här gör vi över hela landet, säger Ben Borgen.

Bara några minuters promenad öster om Oslos centralstation, i stadsdelen Gamle Oslo, ligger Grønland, ett område med låga inkomster och många invandrare.

– Här i Gamle Oslo växer ett av tre barn upp i fattigdom. Ingen annanstans i Norge hittar du såna siffror, berättar Nina Reim, ordförande i Rødts partiförening i Gamle Oslo.

Hon pratar om ”forskjells-Norge” – ungefär ”skillnads-Norge” – ett begrepp som Rødt har tvingat in i den offentliga debatten. Det handlar om den ekonomiska ojämlikheten, men också om skillnaderna i makten över arbetet.

Norge är inte är medlem i EU men i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det innebär att man är en del av EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, människor, tjänster och kapital.

– Vi vill lämna EES och förbjuda bemanningsföretag, berättar Nina Reim. Dessutom vill vi förbjuda cabotage, att utländska långtradare kan köra inrikestransporter i Norge.

Hon är säker på att Rødts fokus på arbetsmarknads- och välfärdsfrågor är en stor anledning till partiets framgångar.

– Vi har prioriterat arbetsmarknaden och lämnat värderingsfrågorna litegrann. Och den gamla vanliga antikommunismen fungerar inte längre mot oss.

Rødt bildades 2007 när Arbeidernes kommunistparti (AKP) slogs samman med Rød valgallianse, som hade ett mandat i Stortinget mellan 1993 och 1997. Rødt är inget kommunistiskt parti, men kallar sig revolutionärt och socialistiskt.

– Att vi är ett revolutionärt parti är en viktig skillnad mellan oss och SV, säger Nina Reim. Förändringar kommer inte av att vi är duktiga på att förhandla, utan folk måste organisera sig och kräva förändring. De på utsidan måste driva på förändringarna.

– Även synen på Arbeiderpartiet skiljer oss åt. Många i SV menar att det bara är en nyansskillnad mellan dem och AP. ”Vi på vänsterkanten” kan de till och med säga. Men vi ser att AP är ett högerparti, till exempel i förhållandet till USA och det faktum att det var AP som införde new public management på de norska äldreboendena.

Alexander Røine, som också står i valstugan på Grønland, tror att den 35-årige partiordföranden Bjørnar Moxnes popularitet spelar in i Rødts framgångar. Han pekar på en t-shirt i samma stil som de som såldes i Bernie Sanders valkampanj i USA, men där det står Bjørnie istället för Bernie.

– Det har till och med kommit valarbetare från de andra partierna och köpt den, säger han och skrattar.

Nina Reim håller med, men påpekar att det ligger mycket arbete bakom också.

– Han och de andra i ledningen har jobbat med en tydlig strategi.

Optimismen hos partiaktivisterna är slående, från de nyaste medlemmarna till de mer luttrade partirävarna. Rødt får 20 nya medlemmar om dagen och många ger ekonomiska bidrag till valfonden.

– Vi har faktiskt problem med att det är för många som vill stå i valstugan, berättar Alexander Røine nöjt.

Men den snabba tillväxten leder också till utmaningar. Ett revolutionärt parti måste också skola sina medlemmar ideologiskt för att inte riskera att bli ett rent vänsterpopulistiskt parlamentsparti. Nina Reim håller med.

– Särskilt en del av de gamla 68:orna är oroliga för att vi ska bli tandlösa. Jag skulle vilja uppmana dem att hjälpa till med skolningen av de nya medlemmarna. För de vill ju inte heller ha ett urvattnat parti!

Norge har sedan 2013 en borgerlig minoritetsregering bestående av konservativa Høyre samt liberala och främlingsfientliga Fremskrittspartiet. De har parlamentariskt stöd av Kristelig folkeparti och socialliberala Venstre. Statsminister är Erna Solberg (H).

Innan dess hade man åtta år av en rödgrön regering bestående av AP, SV och Senterpartiet (S). Statsminister var Jens Stoltenberg.

– Under de åren var SV tvungna att både röd- och grönmåla regeringens politik, och hävda att klyftorna blev mindre med dem vid makten. Men nu pratar även de om forskjells-Norge.

Utöver att under åtta år förvalta kapitalismen, röstade SV som nämnt också för Norges deltagande i kriget mot Libyen, något som fick flera profilerade medlemmar att lämna partiet och opinionssiffrorna att sjunka.

AP ser med sina 26 procent ut att göra sitt sämsta val sedan katastrofvalet 2001, deras sämsta någonsin. De har redan lagt ut trevare om regeringssamarbete med både Kristelig Folkeparti och det fackföreningsfientliga Venstre, något som upprört LO.

Det har blivit kväll och det är dags att stänga valstugan på Grønland. Bord, flygblad och annat packas in i stugan för natten. För Nina Reim som gick med i ungdomsförbundet Rød ungdom redan på 1990-talet är det nästan overkligt med framgångarna de senaste åren.

– Vi driver frågor som rör vanligt folk, sådant som handlar om arbetsmarknad och välfärd. Det har hänt något i samhället som gör att de här frågorna upplevs som viktiga igen. Det är hoppfullt!