Reaktionära lagar i Spanien

Den spanska högern är på frammarsch. Regeringspartiet Folkpartiet (PP) har lagt två nya lagförslag som vrider klockan tillbaka till fascist-tiden under Franco. Förslaget om att skärpa abortlagarna kommer endast tre år efter att den dåvarande socialdemokratiska regeringen infört fri abort innan fjortonde veckan.

Om förslaget blir verklighet kommer abort endast tillåtas vid fara för kvinnans hälsa eller vid våldtäkt.

Den yttersta högern och katolska kyrkan vill gå ännu längre och helt avskaffa rätten till abort, vilket bland annat var ett av huvudbudskapen i den mässa för att fira ”den heliga familjen” i Madrid förra veckan. Samtidigt har undersökningar visat att en merparten av spanjorerna, 46 procent, vill behålla nuvarande lagar och representanter för landets abortkliniker är kritiska, mot 41 procent som vill ha strängare lagar.

– De här förändringarna handlar mer om politik och ideologi än den sociala verkligheten i dagens Spanien, menar Francisca Carcia, representant för landets största paraplyorganisation för abortkliniker. Hon påpekar att antalet aborter tvärtom minskat de senaste åren.

Spanska folkens kommunistiska parti (PCPE) påpekar i ett uttalande att lagförslaget är en del av alliansen mellan överklassen och den katolska kyrkan. Samtidigt menar de att aborträtten, liksom andra rättigheter för kvinnorna, aldrig kommer att bli fullständiga under kapitalismen. Även under nuvarande liberala abortlagar är möjligheten för abort begränsad för fattiga kvinnor genom att främst dyra privata kliniker genomför aborter.

Under våren kommer förslaget att debatteras i parlamentet där Folkpartiet har majoritet i båda kamrarna och därmed har möjlighet att driva igenom lagar på egen hand.

Attackerna på rätten till abort måste ses i samband med det förslag om att inskränka mötesfriheten som röstades igenom innan jul. Den nya så kallade Medborgarskyddslagen ersätter en redan tidigare kontroversiell lag som bland annat gjorde det möjligt för specialpolis att genomföra husrannsakan utan domstolsorder.

Att demonstrera utan tillstånd, förolämpa staten eller myndigheterna, fotografera poliser i tjänst och hindra tjänstemän från att göra sin plikt kommer framöver vara straffbelagt med skyhöga böter, upp till 600000 euro eller ca fem miljoner kronor.

Genom att bredda definitionen av ”administrativa lagöverträdelser”, motsvarande strafföreläggande brott i Sverige, ska skyhöga böter nu kunna delas ut utan rättegång för betydligt fler brott än tidigare. Det innebär att till exempel demonstranter som tidigare gripits, åtalats och frikänts i rätten på grund av bristande bevis nu ska kunna tilldelas stränga böter direkt, utan rättegång. Bestrider man boten tvingas riskerar man att själv få stå för rättegångskostnaderna i en komplicerad rättsprocess.

Den uppenbara målsättningen med lagen är att den ska verka avskräckande och förhindra folkliga protester och demonstrationer, som till exempel de så kallade ”escraches”, spontana protester utanför enskilda politikers hem. I lagpaketet finns också allmänt disciplinerande lagar som strängare ordningslagar gällande bland annat alkohol, nedskräpning och idrottsutövande på allmän plats.

I media varierar beskrivningen av vad som kan komma att ge böter, en följd av att lagarna i sig är öppna för breda tolkningar. Det ger polisen och staten ett flexibelt verktyg att använda när det behövs, samtidigt som det för medborgarna är svårt att exakt uttyda vad som är kriminaliserat och inte.

De nya lagarna avslöjar den spanska regeringen som en skrämmande blåbrun regering. Både förslaget om strängare abortlag och den så kallade medborgarskyddslagen väcker minnen av Francos fascistregim som föll 1976.

Att det är den konservativa högerregeringen ledd av Folkpartiet (PP) som driver på den här förändringen är ingen överraskning. Partiet bildades av ministrar och politiker från Franco-regimen, om än de mer moderata falangerna som senare deltog i processen att avskaffa den monarkistiska diktaturen.

En av dessa var Francos tidigare turist- och informationsminister, Manuel Fraga Iribarne, känd för att ha deklarerat att ”Gatorna tillhör mig!” i samband med att protesterna mot regimen möttes med repression innan dess slutgiltiga fall 1976.

Fraga, som dog 2012, räknas som grundare och en av chefsideologerna till både Folkpartiet (PP) och dess föregångare Folkliga Alliansen. Målet var att bilda ett ”modernt europeiskt högerparti” efter att diktaturen hade spelat ut sin roll som antikommunistiskt bålverk.

Flera av partiets ännu ledande medlemmar har en bakgrund i fascistiska eller så kallade falangistiska ungdomsorganisationer. Att det spanska Folkpartiet även rymmer en ytterhöger är också en av anledningarna till att Spanien, till skillnad från andra europeiska nationer, inte har något uttalat högerextremt rasistiskt parti i parlamentet. Det behövs helt enkelt inte. Fascisterna sitter redan i regeringen.