Protesterna i Turkiet fortsätter – men Erdogan vägrar ge vika
Trots brutalt våld från polisens sida fortsätter protesterna mot AKP-regeringen. Folket har kommit över sin rädsla, konstaterar Turkiets kommunistiska parti. Men premiärminister Recep Tayyip Erdogan har inga planer på att böja sig.
Den protestvåg som inleddes i Istanbul i slutet av maj håller i sig. Dagligen genomförs demonstrationer med krav på regeringens avgång. Tiotusentals människor deltar.
När detta skrivs på tisdagen har polisen inlett en upprensningaktion mot de människor som tältar på Taksimtorget i centrala Istanbul. Liknande våldsamma angrepp från statsmakten har skett dagligen runt om i landet. I Ankara, Izmir och andra städer, men även i arbetarstadsdelen Gazi i Istanbul har gatuprotesterna mötts med tårgas, vattenkanoner och direkt våld.
Så här långt har tre personer varav en polis dött till följd av angreppen mot demonstranterna. Men betydligt fler har skadats. Enligt en rapport från Turkiska läkarförbundet från den 7 juni hade 4785 personer i tretton städer sökt vård för alltifrån brännskador och andningssvårigheter till allvarliga skallskador. För 48 av de skadade bedömdes tillståndet som allvarligt.
Förra veckan fick de protesterande stöd från flera fackliga organisationer. De offentliganställdas landsorganisation KESK hade tidigare planerat att genomföra en strejk 5 juni till försvar av kollektivavtalen, vilka hotas av AKP-regeringens arbetarfientliga politik. KESK valde att använda tillfället till en bredare strejk i solidaritet med de protesterande.
DISK, som organiserar privatanställda, samt fackliga organisationer för ingenjörer, arkitekter och läkare, slöt upp i strejken. Den största centralorganisationen, TURK-IS, deltog inte.
Enligt rapporter från KESK fick strejken genomslag över hela landet. I flera städer gick polisen till attack mot strejkdemonstrationerna.
Protester och strejker är dock inget som biter på premiärminister Recep Tayyip Erdogan. Efter en rundresa i Nordafrika återvände han till Turkiet på söndagen. Inför tusentals anhängare förklarade han att tålamodet inte räcker hur länge som helst.
Som ett motdrag till de som kräver regeringens avgång har det styrande AKP kallat till demonstrationer i Ankara 15 juni och Istanbul 16 juni. Även om missnöjet med regeringen är utbrett gällande alltifrån förtrycket och islamiseringen till nyliberalismen och stödet till de väpnade gängen i Syrien, så finns det inget som tyder på att denna rörelse hotar eller är på väg att fälla den sittande regeringen.
Motståndet är politiskt spretigt, saknar organisatorisk ledning och omfattar en alltför begränsad del av befolkningen. Även om det är imponerande att hundratusentals trotsat förtryckarregimen, så får vi inte glömma bort att Turkiet har drygt 75 miljoner invånare.
Landet befinner sig långt ifrån en revolutionär situation, som Turkiets kommunistiska parti (TKP) påpekat.
Samtidigt poängterar kommunisterna det positiva i det som skett de senaste veckorna.
”Det viktigaste av allt detta är den slående förändringen i stämningen hos folket. Rädslan och apatin har övervunnits och folket har fått självförtroende”, skriver TKP:s partiledning i ett uttalande. Det kommer att få betydelse oavsett hur den aktuella striden slutar.