Mordet på Nemtsov slår hårt mot Putin

Det var i fredags som den 55-årige Boris Nemtsov sköts ned på öppen gata i närheten av Kreml i den ryska huvudstaden. Hans 32 år yngre flickvän, den ukrainska fotomodellen Anna Duriskaya, klarade sig oskadd och utgör polisens huvudvittne.

Dådet fördömdes genast av både regeringen och olika oppositionella företrädare.

Vilka mördarna är och vem som beordrade avrättningen är i dagsläget okänt. Däremot krävs ingen djupare politisk insikt för att inse att president Vladimir Putin har mest att förlora på att oppositionella mördas.

Även Nemtsovs tidigare partikamrat Irina Khakamada kallar mordet för en ”fruktansvärd provokation” som inte ligger i Putins intresse.

Vad som hänt efter mordet bekräftar detta. Det västliga drevet mot Putin och Ryssland har trappats upp. Sveriges utrikesminister Margot Wallström sade i en TT-intervju att ”Putins välde har blivit ett skräckvälde”. Varför skulle den ryska ledningen riskera att utsättas för ännu mer hets och sanktioner i ett läge när man vill normalisera relationerna med EU?

Dessutom var Boris Nemtsov en ganska obetydlig och inte särskilt populär politiker i dagens Ryssland. Varför skulle en president med ett massivt folkligt stöd – opinionsmätningarna visar på över 80 procent – känna sig hotad av en motståndare som stöds av några få procent av ryssarna?

Om Putin hade för avsikt att utrota oppositionen borde han i så fall ge sig på Ryska federationens kommunistparti och övriga oppositionspartier som samlar betydligt mer folk än Nemtsov. Så sent som i söndags demonstrerade kommunisterna i Moskva mot högerpolitiken och krävde regeringens avgång – utan att polis ingrep.

Tillbaka till Boris Nemtsov. I svenska medier har han nästan helgonförklarats. Aftonbladets Peter Kadhammar beskriver honom som ”en unik person genom sitt mod, sin intelligens och sin envishet”. Artikelns slutsats är ingen mindre än att Nemtsov var ”en av världens viktigaste män”.

Sant är att Boris Nemtsov en gång var en betydelsefull rysk politiker. Efter Sovjetunionens upplösning 1991 var han en av männen bakom den nyliberala ”chockterapin”, då statlig egendom slumpades bort till de blivande oligarkerna. En av dem som hyllade Nemtsov under denna tid var Storbritanniens Margaret Thatcher.

Nemtsovs politiska karriär nådde sin topp när han, genom president Boris Jeltsins försorg, blev energiminister och vicepremiärminister. Med den ekonomiska kraschen 1998 avgick hela regeringen. Nemt-sovs klättrandet i makthierarkin var över.

1999 grundade han ett nytt högerparti tillsammans med andra ökända nyliberaler. Partiet kom in i parlamentet samma år med 8,5 procent av rösterna, men i de följande valen klarade man inte femprocentsspärren.

2009 kandiderade Nemtsov i borgmästarvalet i den blivande OS-staden Sotji, vilket också är hans hemstad. Hans kritik mot OS gav dock ingen valseger. Nemtsov fick bara fjorton procent av rösterna.

En anledning till att Nemtsov aldrig nått den popularitet som han och hans uppbackare i väst önskat är att många ryssar kopplar samman honom med 1990-talets ekonomiska och humanitära katastrof.

En annan är hans engagemang i Ukraina. Efter den så kallade orangea revolutionen i Ukraina 2005, erbjöd Boris Nemtsov sina tjänster som ekonomisk rådgivare åt den nya presidenten, nyliberalen och Natoanhängaren Viktor Jusjtjenko.

Nemtsov var också en av få ryssar som försvarade förra årets statskupp i Kiev och fördömde Rysslands återtagande av Krim.

Hur är det då med talet om att Nemtsov mördades för att han skulle avslöja Rysslands militära inblandning i Ukraina? Det påstår den ukrainske miljardäroligarken och kupppresidenten Petro Porosjenko.

Också det argumentet förefaller tunt. Sedan i somras har vi näst intill varje vecka fått höra att ryska trupper invaderat Ukraina. Ukrainska politiker och militärer har gång på gång presenterat vad de hävdar är ”avslöjande bevis” för detta, vilket okritiskt upprepats i väst.

Ännu en röst i hetskören skulle knappast göra någon skillnad.

I ett brev till Boris Nemtsovs mamma skriver Putin att Ryssland ”kommer att göra allt för att se till att förövarna av detta avskyvärda och cyniska brott, och de som står bakom dem, straffas ordentligt”.

Det är viktigt att de skyldiga grips och mordet klaras upp. Om det misslyckas så sällar sig Ryssland till länder som Sverige, där politikermördare tragiskt nog går fria.