Med Marx och Lenin i Baskien

Bussen stånkar upp för branten. Nedanför innesluts Bilbaos gamla och vackra stadskärna, deras ”Gamla Stan”, av ett lätt dis och dimma som kommer in från Biscayabukten.

– Ni får inte missa att besöka Otxarkoaga… och hälsa Marx och Lenin när ni kommer till Bilbao, sa Gato (Katten) skrattande när vi lämnade Iruñea. Översatt från baskiska till spanska är det staden Pamplona, centrum i provinsen Navarra.

Gato var en av de ansvariga för att den stora bysten av Marx och Lenin, som hade stått i ingången på den sovjetiska ambassaden i den spanska huvudstaden Madrid anlände till Otxarkoaga 1993. Sovjetunionen hade fallit samman och den ryske presidenten Boris Jeltsin och CIA kastade ut allt med anknytning till arbetarklassens teoretiska inspiratör respektive landsfader.

Gato bodde 1993 i Otxarkoaga, den del av Bilbao som i slutet av 1950-talet byggdes upp för att tillfredsställa behovet av bostäder för den arbetskraft som anlände till den framväxande industrialismen i Baskien. I Pamplona arbetar han i dag på ett lager för ett stort transnationellt företag. Men han, liksom alla internationalister i Baskien, känner politisk morgonluft. De revolutionära och demokratiska krafterna är på frammarsch. Kontakterna i Bilbao har han kvar. En av dem väntar på oss vid busshållplatsen.

– I Bilbao fanns i slutet av 1950-talet flera varv, verkstäder, gruvor och det behövdes massor av ny arbetskraft. De kom från alla delar av den spanska staten, men framför allt från Asturien och Galizien, säger Josetxo ”Tigre” när han tar emot vid busshållplatsen denna fuktiga och blöta söndag. Runt om oss reser sig tiovåningshus i det kuperade landskapet.

Han är själv en bekräftelse på det spanska folkets kamp. För han är inte bask utan bördig från Madridtrakten. Men ödet ville att han skulle hamna i Baskien efter att ha tillbringat 20 år i både Francofascismens fängelser och i den så kallade övergångsregeringens. Den politiska udden i fängelsepolitiken då som nu var och är att bryta ned de politiska fångarnas moral och övertygelse.

Men Josetxo intygar att hans politiska och ideologiska övertygelse är lika stark i dag som den var under de första åren på 1970-talet. Då var han en ung metallarbetare som med frenesi deltog i kampen på Madrids verkstäder och fabriker mot Francofascismen och i det underjordiska uppbygget av particeller.

– Det här är en arbetarstadsdel där ett antal kamrater, marxister och kommunister tog initiativet till att hämta bysten i Madrid. Den hade först överlämnats till kommunistpartiets avdelning i Parla, en förortskommun till Madrid. Men när kamraterna där satte upp bysten på det kommunala torget la borgmästaren från det socialfascistiska PSOE [det socialdemokratiska socialistpartiet] in sitt veto. Kommunistpartiet kontaktade då kamraterna i Otxarkoaga och här sa de ja. De åkte till Madrid i en liten lastbil och på den vägen är det; Marx och Lenin gjorde sitt intåg i Baskien rent bokstavligt och placerades på ”Urretxindorra”, Näktergalstorget, säger den gravallvarlige ”Tigre”.

Några meter från oss står den massiva bysten ingjuten i betong på en sockel och med ett genomskinligt pansarglas som jag uppskattar till en tum tjockt. Den två meter höga, en och en halv meter breda och nära en meter djupa konstruktionen har tagit emot flera skott av fascister på nattliga räder. Perforationerna vittnar om det.

Men här står den, lika fast och stabil som de teoretiska verken från den vetenskapliga kommunismens grundare.

Varje år kring den 7 november hålls en Lenindag, på baskiska Lenin Eguna, i Otxarkoaga till minnet av installeringen av bysten i Otxarkoaga, men framför allt för den historiska betydelsen av klassikernas verk. Dagen inleds tidigt med ett seminarium om marxismen-leninismen. Därefter tar det öppna mötet vid utomhus där det framför Marx-Lenin hålls tal som kombineras med kulturprogram. Det hela avslutas som det sig bör i Baskien med mat från det fantastiska baskiska köket och vin från Navarra.

Den 5 november 2013 inbjöds de 12 000 invånarna i stadsdelen med följande ord:

”Datumet sammanfaller med den bolsjevikiska revolutionen, inte av en slump, utan för att den revolutionen var den gnista som antände de förtryckta massorna kamp i hela världen och blev ett exempels för alla förtryckta folk. Oberoende av de misstag som begåtts, kvarstår Oktoberrevolutionen som ett exempel för alla dem som kämpar mot det kapitalistiska förtrycket.”

– Otxarkoaga är en typisk arbetarförort med små lägenheter och byggd med billigt och inte alltid så bra byggmaterial, typiskt för vilken borgarstat som helst i världen, säger Tigre och fortsätter:

– Det handlar om att arbetarna ska ha en plats för att sova och reproducera sig för att kunna fortsätta slita dag efter dag på jobbet. Men i Otxarkoaga fanns och finns det en klassidentitet och den är viktig, menar Tigre och sneglar mot Marx och Lenin som tittar mot oss med uppfordrande blickar.

Han säger att den baskiska vänstern och framför allt ETA (den väpnade socialistiska gruppen) har haft och har ett starkt stöd i Otxarkoaga.

– Politiska och sociala teman är ständigt i centrum liksom de baskliga kulturella festligheterna.

Just dessa festligheter är samtidigt ett försvar för den baskiska nationella identiteten som Franco trodde sig kunna bryta ned genom att stimulera invandring från övriga delar av den spanska staten. ETA besvarade denna chauvinistiska provokation med att förstärka arbetet på arbetsplatserna. Där betonade organisationen att klassolidariteten med de spanska arbetarna är en nödvändighet för framgång i kampen, vilket Lenin sammanfattade i sitt verk om ”Om nationernas självbestämmanderätt”.

”Det arbetande baskiska folket tillämpar sin patriotism genom att befria sig själv tack vare sin egen styrka och utövar sin internationalism genom att stödja övriga arbetande folk att befria sig från förtrycket som de genomlider”, skrev ETA:s partiorgan Zutik i sitt nummer 48, år 1968.

Terrorn och repressionen i Baskien var dubbel. Mot den intensiva arbetarkampen som pågick i det industrialiserade och klassmedvetna Baskien, en kamp som inte bara bedrevs av ETA och det borgerliga baskiska nationalistpartiet PNV. Där fanns även arbetarkommissionerna ledda av kommunistpartiet samt den socialdemokratiskt influerade landsorganisationen UGT. Men samtidigt fortsatte kampen för självständighet. Just i slutet av 1960-talet växte ETA sig starkt men drabbades skoningslöst av terrorn, tortyren på polisstationer och i fängelserna som började fyllas.

– Det här är inte Spanien, Extremadura eller Castilla, det här är Baskien med eget språk och historia, ett av de äldsta folken i Europa. På 1950-talet hade det spanska kommunistpartiet mycket stort inflytande. Men med partiets degenerering och förräderi mot arbetarklassen växte ETA fram i Baskien som en reaktion på PCE:s politiska urartning. ETA markerade vägen till en annan kamp som kombinerade den politiska och militära som kommunistpartiet hade lämnat bakom sig.

Tigre delar inte ETA:s nya position som säger att organisationen ska lägga ned sina vapen om en politisk uppgörelse kan nås med den spanska staten. Den baskiska milisgruppen håller sedan 2006 en vapenvila som staten och premiärminister Mariano Rajoy besvarat med en intensifiering av repressionen och en hårdnande inställning i förhållandet till de nära 500 baskiska politiska fångarna som är utspridda över hela Spanien. Bara fem av de 496 fångarna återfinns i Baskien.

Den legala patriotiska baskiska vänstern, Izquierda Arbetzale, har haft stora framgångar och i princip vunnit alla val i Baskien sedan 2012; från kommun- och regionnivå till representanter i kongressen i Madrid liksom det senaste valet till EU-parlamentet.

ETA säger att organisationen vill ge sitt bidrag och stimulera en politisk fredlig lösning på den baskiska frågan. Socialdemokratiska PSOE och högerpartiet PP är skakade inför den patriotiska vänsterns exceptionella framgångar i valen sedan 2012.

Men denna legala och brokiga skara vänstergrupper, från partiet Sortu (före detta Batasuna) som utpekas av Madrid för att vara ETA:s politiska gren, till pacifister och socialdemokrater, balanserar på en knivsegg. Minsta detalj, ord och uttalande granskas med lupp av Rajoy och rättsapparaten.

Spaniens författningsdomstol beslutade 2012 och 2013 med en rösts majoritet, till falangisthögerns ursinne, att legalisera de baskiska patriotiska vänsterpartierna Bildu respektive Sortu och därmed gav domstolen legalitet till vad Rajoy anklagar vara ETA:s politiska språkrör.

Ett exempel på hur begränsad yttrande- och politisk frihet är i Baskien såg vi tidigare i år när Sortus språkrör Amaia Izko utbringade en offentlig skål när hon på en av Baskiens årliga festligheter hälsade en före detta ETA-fånge välkommen ut i friheten efter ett tjugotal år i fängelset. Hon inkallades två dagar senare till domstolen som gav henne en reprimand. Den spanska hovrätten beslutade därefter att förbjuda offentliga skålar för personer kring ETA eller fångar som suttit av sina straff.

När 130 000 basker i smällkalla januari i år gick ut på gatorna efter att en fånge hade avlidit under mystiska omständigheter i fängelset, var det utan ett enda foto av någon fånge. Nyligen dömdes en bask till två års fängelse för ett sådant ”brott”, något som inte ens förekom i militärdiktaturernas Chile eller Argentina.

Samtidigt med domen greps ett fyrtiotal andra spanjorer och basker som hade twittrat fraser som den spanska antiterroristlagstiftningen inte tillåter utan i stället bestraffar med fängelse.

I Otxarkoaga lever Arantxa Garbayo, ett av ETA:s mest kända ansikten. Hon avtjänade ett straff på 17 år, varav tio år i ett fängelse i Andalusien, 945 kilometer från hennes familj i Baskien. I början av 1990-talet tillhörde hon ett ETA-kommando men greps 1994 och dömdes till 45 års fängelse. Anklagelsen handlade om en påstådd plan att genomföra ett attentat mot Francos före detta information- och turistminister, Manuel Fraga Iribarne. Attentatet utfördes aldrig.

Det hör till saken att mellan 1961-1964 fängslades 1500 medlemmar i kommunistpartiet PCE. 1962 greps den folkkäre Julian Grimau, medlem i PCE:s centralkommitté. 1963 dömdes han till döden vilket orsakade en internationell kritikerstorm. Över 800 000 telegram, som krävde ett upphävande av det farsartade domslutet, anlände till Madrid. I flera europeiska och latinamerikanska städer genomfördes protestdemonstrationer.

Franco kallade massprotesterna för ”en Moskva-konspiration”. Manuel Fraga, propagandaministern, satte ingång en intensiv kampanj riktad till den internationella pressen där han tillskrev Grimau en rad vidriga brott under inbördeskriget. I gryningen den 20 april 1963 avrättades Grimau.

Det var mot denne fascist, ansvarig för mord och terror i Baskien, som Arantxa Garbayo och ETA-kommandot som hon tillhörde påstods planera ett attentat.

– Arantxa Garbayo frigavs i juni 2013 och hälsades av hela bostadsområdet. Hon hämtades med en bilkortege som körde runt i området. Folk fyllde det stora torget, det hölls tal med dans och stor fest. Solidariteten från folket men framför allt från grannar och vänner är oerhört viktig för att fångarna ska kunna stå ut så många år utan att brytas ned. Just nu har Otxarkoaga två politiska fångar som vi besöker varje lördag.

Det säger Ixiar, en 28-årig baskiska som har levt i Otxarkoaga i hela sitt liv. Hennes pappa var en av de spanska immigranterna som vid två års ålder anlände till Otxarkoaga. Familjen installerades i vad som då kallades en ”Chabola”, ett mycket enkelt hus byggt i trä och korrigerad plåt, i bästa fall. Misären var total och hälsovårdssituationen oerhört prekär utefter bergssluttningarna i Bilbaos utkanter där immigrantarbetarna slog sig ned.

– Otxarkoaga byggdes på nio månader och konsekvenserna märktes snart. Kan du tänka dig tiovåningshus utan hiss? Vi i hyresgästföreningen har fått igenom en hel del förbättringar men vi har gamlingar som suttit i sina lägenheter i tio år utan att komma ut eftersom de har problem att röra sig. Därför slåss vi för att det ska byggas hissar i husen.

Under 1980-talet översvämmades denna stridbara stadsdel av droger, framförallt heroin. Det uppskattas att 450 ungdomar dukade under av heroinet. ETA rensade bokstavligt talat tre stadsdelar i Bilbao på langare som hade gjort tusentals baskiska ungdomar till slavar under heroinet. I dag beskrivs Otxarkoaga som en av de lugnaste stadsdelarna i Bilbao och den med minst drogproblem.

– Sedan tio år har vi organiserat oss bättre och vi har märkt att mycket unga familjer bosatt sig här under de senaste fem åren.

Medan man i Latinamerika bygger det lilla kapellet i byn först, bygger man i Baskien krogen, eller La Taberna, som den kallas i folkmun.

– Vi höll ett stormöte och vi blev 96 personer som varje månad betalade en summa och till slut stod den klar, vår kvarterskrog, säger hon och gör en svepande rörelse i den kombinerade baren och restauranten, bara tio meter från Marx-Lenin där vi gör intervjun med Ixiar och Tigre.

– Det är typiskt för baskerna; äta och dricka, säger hon och skrattar. Men här samlas och träffas vi kring kulturella aktiviteter eller saker som rör stadsdelen.

Men de sista dagarna i juli fattade den spanska Hovrätten (Audencia Nacional) beslutet att konfiskera 111 krogar. Ett domslut som väckt vrede i Baskien eftersom domstolen i Madrid rycker ifrån människorna i en stadsdel som Otxarkoaga deras sociala träffpunkt. Domarna i Madrid anser att krogarna utgör subversiva tillhåll för ETA. Men bakom dessa krogar står personer som Ixiar och hennes grannar. Motståndet mot centralmakten förstärks och den senare blir allt mer desperat i takt med att den organiserade baskiska vänstern växer i organisation och röstetal.

Hur ser hon då på framtiden och framför allt ungdomens framtid i en tid då Spanien befinner sig i den djupaste ekonomiska krisen sedan kriget?

Sex miljoner spanjorer arbetslösa. Drygt 54 procent av ungdomarna i arbetsför ålder saknar arbete. Universitet och gymnasium privatiseras liksom hälsovården. Över 700 000 ungdomar, de flesta med yrkesutbildning, har lämnat Spanien och sökt sig till något annat land, främst Tyskland men även Sverige.

Samtidigt ändras lagarna så att personer eller fackledare som uppmanar till protester, strejker eller demonstrationer kan dömas till miljonböter genom att sociala protester kriminaliseras.

– Jag har vänner som är ingenjörer, arkitekter och läkare och de fick inga jobb här. De reste utomlands och fick omedelbart jobb. Regeringen och den sociala klass den representerar suger på karamellerna och blir bara rikare medan den stora massan av arbetande i det här landet blir allt fattigare. Men de unga gör allt för att få ett jobb. Vi sätter oss och ned tänker; ”var och med vem kan jag skapa ett arbete”? Det gäller att inte tappa modet och demoraliseras och framför allt, kämpa kollektivt! För vi är medvetna om att regeringen Rajoy inte kommer att lyfta ett finger för oss.

Vi vänder oss till Josetxo ”Tigre” igen och vill veta mer om hans bakgrund och hur han greps och fängslades första gången under Francos sista år i livet, 1975. ”Brottet” var spridning av flygblad och tidningar. Han lämnade det historiska kommunistpartiet PCE, då under ledning av Santiago Carillo, som han anser förrådde kampen när PCE gav sitt stöd till ”La Transición”, den så kallade övergångsperioden där både monarkin och flaggan erkändes.

Carillo var också, tillsammans med det franska och italienska kommunistpartiets ledare, en av företrädarna för ”eurokommunismen”. Eller som en besviken medlem i PCE sa om konsekvenserna av övergångsperioden och eurokommunismen:

”Vad Franco inte lyckades med under 40 år, att splittra partiet och bryta ned det, har Carillo och eurokommunismen lyckats med genom sin nya teori under övergångsperioden”.

1985 uteslöts Carillo av sina egna i PCE. Då hade partiet minskat från 200 000 partimedlemmar 1976 till cirka 65 000.

Som en reaktion på den politiska förvirringen och besvikelsen bland PCE:s medlemsbas bildades i juni 1975 PCE(r) (Partido Comunista de España-reconstituido) för att återuppbygga kommunistpartiet. Josetxo ”Tigre” anslöt sig till partiet.

– Det traditionella PCE erkände flaggan, som är fascismens flagga och som infördes till priset av en miljon döda under kriget. För min del var jag märkt och svartlistad för mitt politiska och fackliga arbete i Madrid. Jag greps och släpptes regelbundet av den hemliga politiska polisens agenter och efter ett antal år så gick jag under jorden när jag anslöt mig till GRAPO.

Grupos de Resistencia Antifascista Primero de Octubre, de Antifascistiska grupperna Första oktober, var inte direkt en militär gren av PCE(r), förklarar ”Tigre” men rättsväsendet och den hemliga politiska polisen i Madrid ansåg det. PCE(r) förbjöds 2003.

– Enligt Lenin kan inga kampformer uteslutas om de baserar sig på behovet i en konkret situation. Målsättningen var att skapa en folklig men militär organisation.

I bakgrunden fanns också avrättningen av fem antifascister i den omtalade rättegången i Burgos där de fem dömdes till döden av en spansk militärdomstol. Två var från ETA och tre från organisationen FRAP. Bevisen var miserabla och de två från ETA som avrättades befann sig inte ens på platsen vid tidpunkten för det påstådda brottet. De tre från FRAP var också oskyldiga, enligt oberoende historiker.

– GRAPO:s medlemmar exkluderades från amnestin 1978 och flera sitter fortfarande i fängelse. Det politiska livet innanför murarna är komplicerat. Vi marxister anser att det är ytterligare en kampfront. Dagens fängelser är på många sätt värre än under Francismens tidsepok. Mer isolering och placering av fången i andra änden av landet i stället för i närheten av din familj. Man kan inte skriva ett brev utan att det går igenom fängelsecensuren först.

Hur ser denne ärrade kommunist på framtiden i en stat där miljoner arbetande har gått ut på gatorna sedan krisen inleddes 2008? Finns det något hopp att denna massrörelse kan gå vidare?

– Utan tvivel. Den kapitalistiska krisen i Spanien är inte en ”normal” kris från tidigare epoker, utan en mycket djup kris som inte har någon annan lösning än att bojorna sprängs. Det finns ingen annan lösning. Systemet baseras sig på en kollektiv exploatering för individuell vinning. Det produceras men folk köper inte för köpkraften är för liten. Kapitalet slår igen fabrikerna och folk kastas ut på gatorna.

– Detta har markant ökat det politiska medvetandet i Spanien, fortsätter ”Tigre”. Nu krävs inte en eller annan reform utan en genomgripande förändring av den samhälleliga strukturen som i klartext handlar om att ersätta privategendomen och skapa ett kollektivt socialistiskt tänkande, det enda som kan ta oss ur krisen. Risken är annars, som situationen ser ut i världen, att vi kommer att få uppleva ännu ett imperialistiskt omfördelningskrig vars resultat vi redan på förhand kan räkna ut. Det handlar om mänsklighetens överlevnad.

Dick & Mirian Emanuelsson

Text och foto