Interna problem och stormaktsintressen

Publicerad 3 december 2013
Till en början såg det ut som att Viktor Janukovitj skulle skriva under ett frihandelsavtal med EU...
Till en början såg det ut som att Viktor Janukovitj skulle skriva under ett frihandelsavtal med EU...

Det var rädslan över de enorma kostnaderna, och risken för att stora delar av ukrainska ekonomin skulle bli utkonkurrerad av EU som gjorde att president Viktor Janukovitjs ändrade sig på EU-mötet i litauiska Vilnius.

Bilder

Det var alltså i mångt och mycket ukrainska industri- och affärsintressen som kommit till insikt om att ett frihandelsavtal med EU skulle innebära stora omställningskostnader.

Delar av de styrande skikten i Ukraina slits mellan att vara ”moderna” och underordna sig västvärlden och samtidigt värna egna ekonomiska intressen. Ett öppnande gentemot EU skulle sätta en enorm press på den industriella basen i Ukraina, vars tunga industri ligger i östra delen av landet. Det är också där Janukovitjs Regionernas parti har sin huvudsakliga bas.

I förhandlingarna i Vilnius krävde presidenten 20 miljarder dollar i ett stödpaket från EU medan EU endast ville ställa upp med 0,6-1 miljard. Vilket är småpengar för det skuldtyngda Ukraina.

En annan aspekt är att ekonomierna i Ryssland och Ukraina sedan sovjettiden i mycket är sammanvävda. Viktiga sektorer som försvars- och flygplansindustri finns på båda sidor om rysk-ukrainska gränsen.

Den ukrainska borgarklassen ser dess-utom med bävan på hur länderna i Sydeuropa håller på att utkonkurreras av det starkare norra Europa. Vad skulle då inte hända med Ukraina?

”EU har väldigt lite att erbjuda Ukraina och om ukrainskt näringsliv och politiska ledare tittade på saken mer realistiskt så skulle de koncentrera sig att bygga starkare broar till öst, därför att framtiden för Europa, inte bara Ukraina utan även för Västeuropa, ligger enligt min mening i Ryssland, Kina och Mellanöstern, i synnerhet Iran”, säger den geopolitiske analytikern William F Engdahl till tv-kanalen Russia Today.

På frågan om inte hundratusentals ukrainare ändå har en genuin känsla av att EU är bättre för Ukraina svarar Engdahl:

”Det är många barn som tror på tomten, men det innebär inte att tomten finns.”

Han menar att Washington använder EU som en hävstång för att få Ukraina att bryta med Ryssland.

Vid den förra USA-influerade ”Orangea revolutionen” 2003-2004 krävde den pro-västliga oppositionen ett närmande till Nato med medlemskap som mål. Men majoriteten av ukrainarna säger nej till Nato, och ett medlemskap skulle leda till en total konfrontation med Ryska Federationen, varvid västvännerna nu kör EU-spåret där man lockar ukrainarna och dess ungdom med guld och gröna skogar bara landet blir medlem.

”Detta har varit Washingtons agenda i över sex år. EU agerar som ett simpelt verktyg för att riva bort Ukraina från Ryssland och för att försvaga och isolera Ryssland än mer. Så den geopolitiska strategin är dominerande i detta”, säger William F Engdahl.

Han menar att precis som för tio år sedan är en rad amerikanska frontorganisationer aktiva i proteströrelsen i syfte att använda den inrikespolitiska dynamiken till att styra in den på vägar som passar USA:s intressen.

”Jag hoppas att staten svarar på provokationer lite mer intelligent. Högsta polischefen har bett om ursäkt för det överdrivna våldet i helgen.”

På frågan om hur detta påverkar förbindelserna EU-Ryssland, som är viktiga handelspartners och har åtskilligt att förlora, svarar Engdahl:

”Det handlar inte om EU som sådant, det är Washington som agerar genom att använda sitt verktyg EU, genom sina politiska nätverk i Bryssel osv. Camerons regering i Storbritannien och Hollandes regering är aktiva; Merkel i mindre omfattning eftersom tyskarna är mer känsliga i förhållande till sina relationer med Ryssland.”

William F Engdahl menar att det som sker handlar om en geopolitisk agenda som är mycket större än Ukraina, större än de tiotusentals som protesterar på gatorna.

Men i det spända läget som uppkommit måste sansade människor samlas och rationellt diskutera vad som ska göras.

”Ifall det var polisvåld, så skall de ansvariga straffas för det. Befolkningen måste inse att Ukraina har stora problem med statlig korruption och med privat affärskorruption på alla nivåer. Det vet jag från ukrainska vänner. Allt detta måste åtgärdas. Men detta kommer inte att hända därför att oppositionen kommer tillbaka till makten, de är lika korrupta som folket som sitter där nu”, avslutar den geopolitiske analytikern William F Engdahl.