Grekiska arbetare protesterar mot Nato
Under sommaren har det genomförts flera protestaktioner i Grekland mot Natos närvaro i landet. För det grekiska folket har militariseringen av landet varit en kostsam affär.
Motståndet mot Nato växer på flera fronter i Grekland. I Thessaloniki hölls den 24 juni en demonstration mot militäralliansens närvaro i landet. Tusentals människor deltog i protesterna, som arrangerades av den fackliga fronten Pame.
Dessförinnan, den 2 juni, blockerade medlemmar av det grekiska kommunistpartiet KKE en albansk militärkonvoj som skulle passera vägtullarna i Polymylos på väg mot en Natoövning i Rumänien. De protesterande bildade en mänsklig kedja och uppehöll konvojen i fem timmar tills den tvingades ta en annan väg.
Syftet med övningen var att testa Natos ”Very High Readiness Joint Task Force” – en spjutspetsstyrka för snabbinsatser mot andra länder. I övningen ingick även grekiska trupper.
Motståndet emot Greklands deltagande visade sig även inom de militära leden. Soldater från militärbaser i Evros och Thrakien fördömde i ett öppet brev den grekiska regeringen för att ha upplåtit territorium, infrastruktur och soldater åt Natos interventions- och krigsplaner.
Natomotståndet är djupt rotat i det grekiska folket. I en undersökning från 2016 uppgav 69 procent av grekerna att de är negativt inställda till Nato.
Det folkliga Natomotståndet har historiska rötter som sträcker sig djupt ner i samhällets ekonomiska struktur. Militariseringen av Grekland har nämligen varit en kostsam affär för landets arbetarklass.
Under åren som föregick skuldkrisen 2010 var landets militärbudget, i förhållande till BNP, högre än i något annat EU-land. Mellan åren 2002 och 2010 var den i genomsnitt 2,8 procent av BNP.
Den grekiska regeringen köpte ubåtar, stridsflygplan och annan militär utrustning för enorma summor från framförallt tyska och franska storföretag. Många av dessa affärer slöts genom mutor.
Antonis Kantas, tidigare chef för vapenköp vid Greklands försvarsdepartement, har i en utredning erkänt att han tog emot 130 miljoner kronor från utländska företag, däribland svenska Ericsson, i utbyte mot importavtal.
De skulder som den grekiska staten har ådragit sig genom dyra vapenköp betalas idag av den grekiska arbetarklassen, i form av lönesänkningar och nedskärningar. Den militära upprustningen har därigenom inneburit en överföring och koncentration av rikedom till kapitalets fördel. Resurser som fråntagits arbetarna har fördelats till utländska storföretag och banker, samt till landets korrupta politiska elit.
Denna politik tillåts ännu att fortgå. Samtidigt som långivarna tvingar den grekiska staten till ständigt mer drakoniska nedskärningar av sina sociala utgifter, fortsätter de militära utgifterna att vara höga.
Greklands öde kan tjäna som en påminnelse till de svenska arbetarna, inte bara om den grekiska statsskuldens illegitimitet, utan även om vad vi riskerar att förlora på att bli ytterligare indragna i Natos militära kapprustning.