Cyperns folk får betala

– Nu har vi fått den politik som Tysklands regering hela tiden önskade, sade den tyske finansministern Wolfgang Schäuble, då han lämnade krismötet om Cypern i Bryssel natten till måndagen.

Medan avtalet skall antas av parlamenten i Tyskland, Finland och Nederländerna, verkar det i skrivande stund som om att de stora länderna i EU liksom Internationella valutafonden (IMF) motsätter sig att Cyperns parlament skall få rösta om saken.

Enligt brittiska BBC påpekade IMF-chefen Christine Lagarde på mötet i Bryssel att när man nu inte beskattar banktillgångar på under 100.000 euro, så är det inte nödvändigt att anta uppgörelsen i Cyperns parlament.

Avtalet öppnar för att Cypern får ett kris-lån på 10 miljarder euro. I gengäld skall landet självt lägga upp 5,8 miljarder euro som skall betalas via offentliga nedskärningar samt privatiseringar och utförsäljningar av tillgångar till andra länder.

En stor del av dessa 5,8 miljarder skall hämtas hem genom att konfiskera delar av de summor som överstiger 100000 euro som finns på cypriotiska konton. Detta drabbar en rad rika människor – däribland en rad utländska placerare.

Men vad som det talas tystare om är att uppgörelsen om att beskatta konton över 100000 euro, inte bara innefattar rika privatpersoner, utan även kollektiva och offentliga fonder, som pensionspengar. Den breda allmänheten går inte fri från beskattningen.

Dessutom stänger man Cyperns näst största bank, Laiki, som överför sina arkiv och handlingar till landets största bank, Bank of Cyprus. Men bortsett från dessa finansiella transaktioner, så står det helt klart att räkningen för bankkrisen skall betalas av landets befolkning genom offentliga nedskärningar och utförsäljningar av landets tillgångar.

”De cypriotiska myndigheterna har lovat…konsolidering av ekonomin, strukturreformer och privatiseringar”, står det i uttalandet från eurogruppens finansministrar.
Det cypriotiska kommunistpartiet (AKEL) har kallat till protester mot uppgörelsen, som drabbar befolkningen.

De officiella ryska kommentarerna är kritiska. ”Stölden fortsätter”, säger Rysslands premiärminister Dmitrij Medvedev om euroländernas uppgörelse. Både ryska företag och privatpersoner står bakom en stor del av de insättningar som finns i de cypriotiska bankerna.

Införandet av en rad tvångsåtgärder gentemot bankkunderna för att förhindra att alla rusar till bankerna för att ta ut sina tillgångar innebär att en gräns överträtts.

”Motsvarande regler har aldrig tidigare införts i ett euroland. Det fria flödet av kapital över gränserna är snarare en av grundtankarna med hela euron och det finns också inskrivet i EU:s fördrag (artikel 63). Restriktionerna motiveras med en annan paragraf (artikel 65) som i allmänna termer handlar om säkerhet”, står det i artikeln ”Har Cypern redan lämnar euron?” i Svenska Dagbladet Näringsliv.

Guntram Wolff på tankesmedjan Bruegel, som citeras i nämnda artikel, menar att EU i praktiken infört en ny valuta på Cypern. ”Det innebär att en cypriotisk euro inte är lika mycket värd som en tysk euro och inte kan användas i hela valutaunionen.”

Hela tvångspaketet säger åtskilligt om maktförhållandena inom EU. Den cypriotiska elitens mål var att försöka behålla sina finansiella förbindelser med Ryssland och tvinga arbetarna att betala genom att nationalisera de fristående pensionsfonderna. Andra förslag var att tigga av den rika och mäktiga kyrkan samt att sälja av guldreserven.

Men EU avslog dessa åtgärder som otillräckliga. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel sade på ett partimöte för det kristdemokratiska regeringspartiet CDU att ”Vi vill att Cypern är kvar i eurozonen”, men insisterade på att dess ”nuvarande affärsmodell är död”.

EU-pamparnas försök att framställa deras attack mot Cypern som en folklig åtgärd för att beskatta ryska oligarkers miljarder på cypriotiska banker bär cynismens och falskhetens signum.

Plundrandet av Cypern har inget att göra med att expropriera kapitalisters tillgångar. Medan arbetarna kommer förlora på sina pensionssparanden, försöker EU att framtvinga överförandet av finansiella tillgångar från Cypern och Ryssland till de rikaste och mäktigaste delarna av det internationella finanskapitalet.

Finansiella kommentatorer har uppmärksammat att genom den cypriotiska krisen så tvingas en rad affärsverksamheter bort från Cypern. De flyttar då sina finansiella operationer till de större och mäktigare länderna i Västeuropa. Dessa länders bankväsenden är själva i stort behov av kapitalinflöden, på grund av den allmänna ekonomiska stagnationen som kommit till följd av alla nedskärningspaket.

Att EU har dragit undan mattan för Cypern och dess bankväsende för att låta finanskapitalet placeras i de mäktigare EU-länderna, säger även åtskilligt om maktförhållandena inom unionen mellan små och stora kapitalister.