”Frihandelsavtalet TTIP är ett ekonomiskt Nato”

Publicerad 8 maj 2014
En fråga när Barack Obama träffade Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy var Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar, TTIP. Genom att slå sina påsar ihop hoppas de gamla kolonial- och imperialistmakterna att kunna rida spärr mot de nya tillväxtekonomierna.
En fråga när Barack Obama träffade Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy var Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar, TTIP. Genom att slå sina påsar ihop hoppas de gamla kolonial- och imperialistmakterna att kunna rida spärr mot de nya tillväxtekonomierna.

Ett transatlantiskt frihandelsavtal stod högt på dagordningen när Barack Obama nyligen besökte Europa. Den storpolitiska bakgrunden till TTIP förstärks av krisen i Ukraina.

Bilder
Fakta och bakgrund
Läs mer
  • Seminariet med András Simoniy och det transatlantiska frihandelsavtalet går i sin helhet att se på Utrikespolitiska insitutets webbTV - UIPlay.

– Det här avtalet ser ut, luktar och smakar som en handelsöverenskommelse. Men i slutändan är det här en strategisk överenskommelse. Egentligen är Sverige ett land där jag inte borde säga det här, men TTIP är det nya ekonomiska Nato.

Orden kommer från András Simonyi, chef för Centrum för Transatlantiska relationer vid John Hopkins-universitetet i Washington DC. I höstas besökte han Utrikes-politiska institutet i Stockholm för att delta i ett seminarium om TTIP, frihandelsavtalet mellan EU och USA.

Översatt till svenska står TTIP för Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar. Ordet partnerskap är inte valt av en slump. Genom att slå sina påsar ihop hoppas de gamla kolonial- och imperialistmakterna att kunna rida spärr mot de nya tillväxtekonomierna.

– Det här är överläggningar mellan USA och EU, understryker András Simonyi. Inga missförstånd. Vi måste se till den stora bilden. Vare sig Kina eller Ryssland har något veto eller plats vid förhandlingsbordet. Jag vill vara väldigt klar med detta.

Ett transatlantiskt frihandelsavtal var uppe på dagordningen redan under 90-talet. Då hade inblandade parter svårt att komma till skott. Men sedan dess har EU utvecklats till en enhetlig aktör. Den kapitalistiska krisen har ätit sig fast på båda sidor om Atlanten.

– Förra gången frågan väcktes var för 18 år sedan, förklarar András Simonyi. Då var Kinas ekonomi lika stor som Belgiens. Saker och ting har förändrats. Om vi misslyckas nu är jag rädd för att Europa och USA kommer att glida ifrån varandra. Det vill vi inte.

Ytterligare en faktor som spelar in är de tröga och tungrodda förhandlingarna inom världshandelsorganisationen, WTO. Utvecklingsländerna krånglar. Genom att gå före kan EU och USA lägga ribban och ange villkoren för resten av världen.

– Våra fria demokratiska samhällen kommer att sätta normen för internationell handel för många år framöver, fortsätter András Simonyi. Annars kan nya uppåtstigande makter göra det. De ekonomiska och strategiska konsekvenserna av ett fiasko vore enorma.

EU och USA är världens två största ekonomier. Tillsammans bildar de ett gigantiskt frihandelsområde. Genom att reducera tullar och dolda handelshinder ska TTIP få hjulen att snurra. Eftersom handeln är omfattande rör det sig om stora pengar i absoluta tal.

Dolda handelshinder utgörs av olika lagar och bestämmelser om till exempel arbetsrätt och konsumentskydd. Avsikten är att standardisera alternativt ömsesidigt erkänna varandras regler. TTIP är även tänkt att inkludera investeringar och offentliga upphandlingar.

– Investeringar är viktigare än handel, förtydligar András Simonyi. Förra året gjorde de amerikanska företagen i Europa profiter på 200 miljarder dollar. Vi vill ha ett så brett avtal som möjligt. Inget är uteslutet från början.

Förhandlingarna om TTIP förs i olika omgångar och inleddes redan förra sommaren. På den europeiska sidan leds samtalen av EU-kommissionen. Under processens gång konsulteras enskilda medlems-stater och olika intressegrupper.

Siktet är inställt på en uppgörelse till 2015. Den amerikanska presidentadministrationen pressar på för att ro TTIP i hamn. Slutligen är det Europaparlamentet och den amerikanska kongressen som röstar om de ska ratificera ett frihandelsavtal eller ej.

–Förhandlarna gör ett bra jobb, försäkrar András Simonyi. Här är jag inte alls orolig. Det svåra är ratificeringsprocessen. Det finns många stenar att snubbla på. Men om vi inte fixar det nu kanske det aldrig blir av. Den amerikanska kongressen kan vara väldigt tuff.

I Europa har det redan höjts många kritiska röster mot TTIP. En av dessa är tyska facket IG Metall. Kritiken riktar sig bland annat emot tankarna på att inkludera en så kallad ISDS-mekanism i avtalet. Mekanismen gör det möjligt för storföretag att dra enskilda stater inför domstol.

I USA har det också framförts invändningar. Både från fackligt håll och miljörörelsen. Motståndet är starkast inom demokraterna, presidentens eget parti. Men mycket talar för att den politiska situationen kommer att bli ännu mer komplicerad efter kongressvalet i höst.

Den amerikanska kongressen har inte gett Barack Obama klartecken till ett snabbspår i förhandlingarna. Det är en motgång för presidenten. I realiteten innebär det att kongressen kommer att ta ställning till avtalet i dess enskilda delar, snarare än som en sluten enhet.

Sverige räknas som en av TTIP:s främsta europeiska tillskyndare. Det gäller inte bara den borgerliga regeringen med Carl Bildt i spetsen. Även LO, TCO och SACO har deklarerat att det är med på båten. I LO:s fall med en viss reservation för ISDS-mekanismen.

– Sverige är en ledarnation i den transatlantiska gemenskapen, poängterar András Simoniy. Jag vill gratulera er till president Obamas besök förra hösten. Det finns hundratals stater som skulle välkomna en amerikanska president. Besök sker alltid med beräkning, aldrig av slump.