Hoppa till huvudinnehåll
Av
Kommunistiska Partiet, Gislaved

Protestvåg i Indien mot våldtäkter

Den brutala våldtäkten mot en 23-årig läkarstuderande i indiska Delhi, där offret senare avled av inre skador, har väckt både avsky och vrede i Indien. Hundratusentals kvinnor och män har demonstrerat och krävt dödsstraff för gärningsmännen. Men ilskan skall inte bara riktas mot de misstänkta gärningsmännen utan mot det samhälle och den kultur som tillåter eller har en ursäktande attityd gentemot våldtäkt.


Siffror från Indiska statistikbyrån för brott National Crime Records Bureau, (NCRB), visar på en oroande utveckling.

Enligt byrån har våldtäktsrelaterade incidenter ökat med 791 procent sedan 1971, mord med 240 procent, rån med 178 procent och kidnappningar har ökat med 630 procent. Det kan naturligtvis finnas felkällor i statistiken, befolkningen har ökat markant, datorisering har kanske lett till bättre statistikhantering och det finns en större medvetenhet om rätten till sina liv bland kvinnor.

Men dessa reservationer kan ändå inte förklara den kraftiga ökningen av våldtäkter. Samtidigt har andelen fällande domar i förhållande till våldtäktsanmälningar minskat kraftigt.

I det aktuella fallet var gärningsmännen okända för offret, men i de flesta fall så utförs våldtäkterna av personer i de drabbade kvinnornas närhet. Av 22549 undersökta fall från 2011 så kände offret på något sätt gärningsmannen i 94,2 procent av fallen, rapporterar byrån NCRB.

Våldtäktsmännen är oftast inte okända monster som hoppar fram ur intet, utan i stället fäder, bröder, mor- och farbröder, grannar; alltså folk som offret känner, litar på och ofta väntas respektera och lyda.

I det kommande numret av tidskriften ”Liberation”, organ för ett av Indiens många vänsterpartier, Communist Party of India (Marxist-Leninist) Liberation, går ledaren för All India Progressive Womens Association, Kavita Krishnan, igenom en rad faktorer i det patriarkala, kapitalistiska, feodala och kastuppdelade indiska samhället, som alla fina lagar i Indien till trots, diskriminerar kvinnor.

Värst utsatta är fattiga kvinnor, de som tillhör låg kast samt kvinnor tillhörande förtryckta nationella minoriteter. Det finns dessutom ett stort mörkertal. Kvinnor kan våldtas och mördas i slummen, på landsbygden eller som hembiträden hos rika utan att det kommer någon till kännedom.

Kavita Krishnan går i sin artikel igenom en rad upprörande våldtäktsfall som långhalas i flera år. Det ger möjlighet för omfattande påtryckningar mot offret från våldtäktsmannen eller hans släktingar under tiden fram till rättegången, vilket ofta leder till att offret ger vika. Skribenten kräver rättegångar inom minst tre månader efter misstänkt gärning och ett slut på långhalningar av våldtäktsfall.

Ett exempel ur högen: En lärarinna i delstaten Bihar, Rupam Pathak, knivhögg en ledamot av delstatsparlamentet (tillhörande hindunationalistiska BJP) till döds, efter att polisen vägrat ta upp hennes våldtäktsanmälan mot parlamentsledamoten. Rupman Pathak dömdes till livstids fängelse i en snabbrättegång, medan hennes våldtäktsanmälan fortsatt är outredd!

I sitt flerpunktsprogram kräver Kavita Krishnan att det på de stora sjukhusen skall inrättas avdelningar och rutiner för att på ett professionellt sätt ta emot våldtäktsoffer samt att det måste bli ett slut på varje form av ursäkt av sexuellt våld under urskuldande benämningar som ”utmanande beteende”, ”varit ute fel tid på dygnet”, ”skett inom familjen” eller under begrepp som ”heder och ära”. De som ursäktar sexuellt våld under ovan nämnda förklaringar måste tvingas bort från alla juridiska organ.

Andra upprörande fall av våldtäkter har ägt rum av militär och polisstyrkor i samband med militär och polisoperationer – ofta mot kvinnor tillhörande minoritetsgrupper i olika konfliktområden som Kashmir och i de områden där polis och militär försöker slå ner de maoistiska upproren. I dessa fall döms inga militärer eller poliser. De åtnjuter i praktiken straffrihet, då de inte lyder under kriminallagarna.

Oftast när en lågkastig kvinna utsätts för våldtäkt från en man ur överklassen eller högre kast är det nästan omöjligt för offret att få rättvisa. I de områden som kontrolleras av maoisterna har jordägare dödats för att de våldtagit, oftast fattiga, kvinnor, enligt Jan Myrdals i boken Röd Stjärna över Indien (2011).

Kavita Krishnan kommenterar debatten efter den brutala våldtäkten på tre punkter. Överfallet utfördes av inflyttande arbetare. Delhis polisminister säger att på grund av att fattiga från landsbygden flyttat in så ”har Delhis struktur ändrats och de fattiga styr Delhis gator på natten”. Så motiverar borgarklassen ett klasshat mot invandrararbetarna, som betraktas som fiender och ett främmande element i stadsbilden.

Kavita Krishnan är även kritisk mot den indiska vänsterförfattaren Arundhati Roy, som i en tv-intervju menar att protesterna mot den brutala våldtäkten ägde rum för att offret var en medelklasskvinna våldtagen av inflyttade landsbygdsbor. Kavita Krishnan menar att inga andra våldtagna medelklasskvinnor fått tillnärmelsevis liknande uppmärksamhet som detta fall.

”Dessa är ju de som anklagas för att inte vara riktiga våldtäktsoffer eftersom de dricker alkohol, röker, klär sig sexigt etc”, skriver hon i polemik mot Roy. Kavita Krishnan tar upp saken ur en annan synvinkel som istället mer bejakar de omfattande demonstrationerna.

”Ifall sådant vidrigt våld kan drabba en medelklasskvinna i nationens huvudstad – så är kvinnor från de förtryckta kasterna, arbetarkvinnor, kvinnor från religiösa minoriteter, förtryckta nationaliteter, kvinnor från ursprungsbefolkningen, än mer utsatta och maktlösa gentemot sexuellt våld.

I namn av att vara mot våldets hierarki, så skall vi inte framställa det som att vi är för en motsatt hierarki, som om vi menar att våldtäkt mot en medelklasskvinna vore en ’mildare’ form av våldtäkt!”, skriver Krishnan i polemiken.

Hon menar i sitt debattinlägg att det inte finns någon anledning till varför denna solidaritetsrörelse inte skulle kunna utvidgas till att även omfatta utsatta kvinnor tillhörande de oberörbara kasterna, minoriteter och kvinnor från ursprungsbefolkningarna.

”Det finns visserligen en kampanj från regeringen, polisen och Times of India som utpekar inflyttande arbetare och slum-invånare. Men varför insinuera (som Arundhati Roy verkar göra) att de som demonstrerar på gatorna på något sätt riktar sig mot de fattiga?”, menar Krishnan som dessutom ifrågasätter tidningen Times of Indias kampanj för kemisk kastrering.

”Ropen på kemisk kastrering och liknande är grundad på den falska uppfattningen att våldtäkt kommer av sexuell åtrå. När fakta är att våldtäkt är motiverad av kvinnohat, inte av åtrå!”, menar Krishnan i polemiken mot Times of India.

Den 23-åriga läkarstuderanden gick en vidrig död till mötes, men dynamiken och omfattningen av protesterna, som fortsätter nu när de misstänkta gärningsmännen ställts inför rätta, bär ett frö av hopp i kampen mot den förhärskande samhällsordningen där patriarkala strukturer, kultur och sociala förhållanden är avgörande faktorer till varför kvinnor utsätts för sexuellt relaterat våld.
Fakta

Protestvåg i Indien mot våldtäkter

[[nid: view_mode=inlinenode]]