Proletären i Nordkorea 4: På gudstjänst i Pyongyang

Publicerad 18 augusti 2017

Enligt västmedia är religion förbjudet i Nordkorea och att äga en bibel kan ge dödsstraff. Proletären träffar kristna och buddhister i Pyongyang som ger en annan bild.

Bilder
Fakta och bakgrund
Religion i Nordkorea
  • Nordkoreas konstitution garanterar religionsfrihet men förbjuder användandet av religion i samhällsomstörtande syfte. Alla religiösa trosförbund är statligt sanktionerade.
  • I Pyongyang finns en katolsk, en ortodox och två protestantiska kyrkor.
  • Största religionen är den inhemska chondoismen med 2,8 miljoner utövare. Rörelsen representeras av Chondoistiska chonguartiet i parlamentet. Chondoiströrelsen uppstod som en revolutionär bonderörelse på 1800-talet och blandar koreansk shamanism med andra religioner.
Därför besöker Proletären Nordkorea

Nordkorea är världens mest demoniserade land. Det finns inget land som utmålas som så skräckinjagande och samtidigt så löjeväckande.
I Proletärens artikelserie försöker vi se bortom propagandan. Vi träffar fabriksarbetare, bönder, militärer, studenter, professorer och politiker. Vi besöker nybyggda sjukhus och bostadskomplex. Vi pratar med präster och partirepresentanter.
I media sprids många myter om Nordkorea som är lätta att motbevisa. Men samtidigt finns det inslag i det nordkoreanska samhället som är fullständigt främmande ur ett svenskt kommunistiskt perspektiv.
Det i grunden socialistiska landet styrs av ett parti som varken säger sig vara kommunistiskt eller marxistiskt. Istället har nordkoreanerna skapat sin egen ideologi, med personkult och militären i centrum. Alla invånare garanteras visserligen arbete, bostad, sjukvård och utbildning men det eviga krigstillståndet har satt demokratin och arbetarinflytandet på undantagstillstånd. Det är en stat som kräver sina medborgares fullständiga lojalitet för att försvara det man anser vara det allra mest värdefulla – självständigheten.
Det nordkoreanska samhället har på ett brutalt sätt formats av sin historia av enväldig feodalism, japansk ockupation, USA-imperialismens bombkrig och ständiga krigshot. Krigshot som lett till att Nordkorea ansett sig behöva kärnvapen som garant för fred.
Bortom myter och propaganda försöker Proletären, till skillnad från all annan media, förstå det demoniserade Nordkorea.

– Katolicismen har en lång historia i vårt land. Innan kriget fanns det ett 50-tal katolska kyrkor här men USA-imperialisterna bombade sönder alla, berättar Francesco Kim Chol Ung, ordförande för landets katolska församling, när vi träffar honom efter söndagsmässan i Changchungkyrkan i östra Pyongyang.

Utanför leker några barn med leksakspistoler. Inne i kyrkan sjunger alla närvarande med i psalmerna. Utom en farbror som har somnat sittandes i kyrkbänken.

I västmedia brukar kyrkorna i Nordkorea framställas som kulisser, endast till för att visas upp för utländska besökare. Men psalmböckerna är vältummade och vi ser inget som tyder på att det vi bevittnar skulle vara en kuliss.

– Religion är inte förbjudet här. Alla har full rätt att tro, men ingen kan heller tvinga på någon sin religion, förklarar Francesco Kim Chol Ung efter mässan.

• Så det är alltså inte förbjudet att äga en bibel?
– Nej, det är en larvig fråga som vi får av många utländska besökare. De som påstår sådant vet inget om vårt system. De attackerar inte bara våra hjärtan, utan också påven!

Den katolska församlingen i Nordkorea är inte officiellt underställd påven i Rom och har ingen officiellt utsedd präst. Men kontakterna med katolska kyrkan i Sydkorea har ökat de senaste åren. Senast 2015 besökte en delegation bestående av 17 sydkoreanska biskopar och präster Pyongyang och deltog på mässor.

Efter vår söndagsmässa noterar vi att ingen av besökarna har på sig de märken med de stora ledarna som nästan alla andra vi träffar har. Vi frågar Fransceso Kim Chol Ung varför.

– Det är ingen särskild anledning. Men när vi står inför Gud, så tillber vi bara Gud och ingen annan. Då kan vi inte ha de märkena på oss.

Gudstjänsten i den protestantiska Bong-sukyrkan i nordvästra Pyongyang har fler besökare än den katolska mässan. Efter gudstjänstens slut berättar prästen Han Myong Guk för Proletären om protestantismens spridning i Korea i slutet av 1800-talet. Bara i Pyongyang fanns 77 kyrkor och i norra Korea runt 100.000 protestanter.

– Under Koreakriget försvagades den protestantiska kyrkan. Bombningarna förstörde kyrkorna och många protestanter dog.

Protestantismen hade till stor del kommit till landet genom präster från USA. Han Myong Guk menar att många protestanter därför tillbad USA, snarare än Gud.

– Många lämnade kyrkan när de insåg att USA även bombade kyrkor och efter kriget var vi mycket små. Vi hade inga kyrkor att gå till och vi bad till Gud i våra hem. Men 1989 byggdes den här kyrkan.

Nu finns två protestantiska kyrkor i Pyongyang och runt 500 småkyrkor runt om i landet, enligt Han Myong Guk. Han uppskattar att det finns runt 25.000 biblar upptryckta av Koreanska kristna federationen, den statligt sanktionerade protestantiska kyrkan i landet.

Både den katolska och protestantiska kyrkan i Nordkorea har ställt sig bakom den socialistiska konstitutionen, som alltså tillåter religiös utövning. Däremot är det enligt konstitutionen förbjudet att använda religionen för att motarbeta staten. Missionärer från USA, som otillåtet spridit biblar eller missionerat i Nordkorea, har därför arresterats och dömts till fängelsestraff.

Den största religiösa rörelsen i Nordkorea är chondoismen, med närmare tre miljoner anhängare, men i landet finns också buddhister. I Myohyang, i Norra Pyonganprovinsen, ligger Pohyonsa buddhisttempel. Templet sköts av lokala munkar men är sedan något år tillbaka också öppet för turister. Proletären möts av Jang Jong Haa, lärare och guide på templet.

• Vi har hört att religion är förbjudet i Nordkorea?
– Nej, här vid templet finns flera munkar och jag är själv buddhist!

Vi får se tusenåriga tempel, flera restaurerade efter USA:s bombningar. Här finns också uråldriga buddhistiska skrifter bevarade i en mindre museibyggnad.

– Vår ledare Kim Il Sung sa att om vi inte bevarar våra historiska byggnader, hur ska vi då känna till vår historia?

I ett av templen träffar vi munken Chong Byok som berättar att runt 2000 buddhister finns registrerade i området. Han tror att det är fördomar och propaganda som är orsaken till att många utländska besökare tror att religion är förbjudet.

– Men många kommer hit och blir glada över vad de får se. Jag hoppas att ni berättar sanningen om vårt land!