Proletären i Nordkorea 3: "Vi försvarar folket i hela regionen"

Publicerad 18 augusti 2017
Överste Il Kwon och kapten Won Song Hui arbetar båda på muséet för det koreanska fäderneslandets befrielsekrig.
Överste Il Kwon och kapten Won Song Hui arbetar båda på muséet för det koreanska fäderneslandets befrielsekrig.

– Förbättrade relationer beror helt på USA, säger Kwon Il, överste och vice direktör på muséet Även om det knappast pågår krigsförberedelser på gatorna är militären ständigt närvarande i Pyongyang.

Fakta och bakgrund
Kärnvapen – framtvingat av USA:s aggressioner
  • USA:s militära närvaro i Nordkorea utgörs bland annat av 29000 soldater och THAAD-missilisystem. Tillsammans med Sydkorea genomför man varje år övningar med bombplan med kärnvapenkapacitet och kärnvapenbestyckade ubåtar.
  • Nordkorea menar att det är USA:s aggressioner som tvingar dem att skaffa kärnvapen.
Därför besöker Proletären Nordkorea

Nordkorea är världens mest demoniserade land. Det finns inget land som utmålas som så skräckinjagande och samtidigt så löjeväckande.
I Proletärens artikelserie försöker vi se bortom propagandan. Vi träffar fabriksarbetare, bönder, militärer, studenter, professorer och politiker. Vi besöker nybyggda sjukhus och bostadskomplex. Vi pratar med präster och partirepresentanter.
I media sprids många myter om Nordkorea som är lätta att motbevisa. Men samtidigt finns det inslag i det nordkoreanska samhället som är fullständigt främmande ur ett svenskt kommunistiskt perspektiv.
Det i grunden socialistiska landet styrs av ett parti som varken säger sig vara kommunistiskt eller marxistiskt. Istället har nordkoreanerna skapat sin egen ideologi, med personkult och militären i centrum. Alla invånare garanteras visserligen arbete, bostad, sjukvård och utbildning men det eviga krigstillståndet har satt demokratin och arbetarinflytandet på undantagstillstånd. Det är en stat som kräver sina medborgares fullständiga lojalitet för att försvara det man anser vara det allra mest värdefulla – självständigheten.
Det nordkoreanska samhället har på ett brutalt sätt formats av sin historia av enväldig feodalism, japansk ockupation, USA-imperialismens bombkrig och ständiga krigshot. Krigshot som lett till att Nordkorea ansett sig behöva kärnvapen som garant för fred.
Bortom myter och propaganda försöker Proletären, till skillnad från all annan media, förstå det demoniserade Nordkorea.

Nordkorea är ett land präglat av krig. Sedan japanerna invaderade Koreahalvön 1910 och gjorde landet till en koloni har den koreanska identiteten kretsat kring försvaret mot utländsk aggression.

På muséet för segern i det koreanska fäderneslandets befrielsekrig hyllas motståndet och segern mot USA-imperialismen. För koreanerna var det just en seger, trots att landet förblev delat.

Överste Kwon Il har varit 30 år i armén. Nu arbetar han också som vice direktör på muséet. Han berättar för Proletären hur viktigt det är att kunskapen om Koreakriget förs vidare till ungdomarna.

– Ungdomar och studenter vet inte alltid så mycket om kriget och vår tidigare kamp. Muséet är viktigt för att ungdomar ska lära sig om historien. De måste få en stridsanda.

På museigården står stridsvagnar, flygplan och vapen beslagtagna från USA:s ockupationstrupper. Inne i muséet är höjdpunkten den 360-graders roterande panoramamålning, som tillsammans med ljus- och ljudeffekter spelar upp ett av krigets viktigaste slag, när koreanerna besegrade de amerikanska trupperna vid Taejon.

Muséet är inte bara ett historiemuseum. För koreanerna är det en ständig påminnelse om krigets fasor. Om ett krig som kan hända igen.

Framförallt är kanske muséet en påminnelse om att fienden går att besegra. En viljans och ideologins triumf över materien – i detta fall 635.000 ton bomber.

Runt tre miljoner människor dödades. Pyongyang jämnades med marken av USA:s bombplan som ivrigt testade ett av de senaste vapnen i sin arsenal – napalmbomber.

Nästan varenda by, ja, varenda byggnad av betydelse, i hela Nordkorea förstördes när USA använde sig av den brända jordens taktik.

Curtis LeMay, general för USA:s luftvapen, resonerade om de egna krigsbrotten på 1970-talet: ”Under en period på tre år dödade vi kanske 20 procent av befolkningen.”

I Sydkorea förföljdes och dödades hundratusentals kommunister och kommunistsympatisörer för att sätta stopp för de massiva avhoppen till den nordkoreanska armén. Vid flera tillfälen var de amerikanska generalerna ytterst nära att använda kärnvapen.

Kriget har bokstavligt talat format det nordkoreanska samhället. Ännu finns enorma bunkeranläggningar, dit koreanerna under krigsåren flyttade sjukhus, skolor, fabriker och bostäder. Kriget är inetsat i den nordkoreanska ideologin, kulturen och folksjälen.

Kriget är dessutom inte slut. Det finns inget fredsavtal, bara ett avtal om vapenvila. Nordkorea är inlåst i ett evigt undantagstillstånd, där varenda samhällsinstans tycks vara i beredskapsläge.

Och hotet är trots allt på allvar. Donald Trump-administrationen diskuterar öppet anfall mot Nordkorea, och möjligheten till att genom bombkampanjer eller militärinsatser ”halshugga” Nordkoreas ledarskap.

– Med Trump-administrationen har det blivit värre, både i ord och med hårdare sanktioner. De har övningar för kärnvapenkrig, säger Kwon Il och syftar på den enorma militärövning USA och Sydkorea genomfört längs den nordkoreanska gränsen. I den årliga övningen, som förra året omfattade närmare 300000 soldater, övningsbombar USA bland annat med stealthplan som B-52 och B-1B – flygplan med kärnvapenkapacitet.

• Finns det inget hopp om fred och förbättrade relationer?
– Förbättrade relationer beror helt på USA, säger Kwon Il som samtidigt påpekar att USA:s aggressiva politik inte är något nytt.

– Den har varit likadan sedan långt innan Trump.

Så vad är militärens roll i det nordkoreanska samhället? Kwon Il funderar en stund innan han svarar.

– Jag skulle säga att militärens roll är att slå vakt om stabiliteten och freden för folket. Men inte bara för vårt folk utan för folket i hela nordöstra Asien.

Kwon Il menar att USA har större mål än bara Nordkorea.

– USA har ända sedan Koreakriget velat ha Koreahalvön som en språngbräda för aggression mot hela regionen. Det är därför vi har en viktig roll i att stå emot. För hela regionens skull.