Proletären i Nordkorea 10: ”Stolt över att vara bonde”

Publicerad 18 augusti 2017
Ri Sun Bok visar växthuset där kooperativet odlar tomater.
Ri Sun Bok visar växthuset där kooperativet odlar tomater.

På nybyggda jordbrukskooperativet Jangchon märks inte mycket av varken sanktioner eller krigshot.

Bilder
Fakta och bakgrund
Därför besöker Proletären Nordkorea

Nordkorea är världens mest demoniserade land. Det finns inget land som utmålas som så skräckinjagande och samtidigt så löjeväckande.
I Proletärens artikelserie försöker vi se bortom propagandan. Vi träffar fabriksarbetare, bönder, militärer, studenter, professorer och politiker. Vi besöker nybyggda sjukhus och bostadskomplex. Vi pratar med präster och partirepresentanter.
I media sprids många myter om Nordkorea som är lätta att motbevisa. Men samtidigt finns det inslag i det nordkoreanska samhället som är fullständigt främmande ur ett svenskt kommunistiskt perspektiv.
Det i grunden socialistiska landet styrs av ett parti som varken säger sig vara kommunistiskt eller marxistiskt. Istället har nordkoreanerna skapat sin egen ideologi, med personkult och militären i centrum. Alla invånare garanteras visserligen arbete, bostad, sjukvård och utbildning men det eviga krigstillståndet har satt demokratin och arbetarinflytandet på undantagstillstånd. Det är en stat som kräver sina medborgares fullständiga lojalitet för att försvara det man anser vara det allra mest värdefulla – självständigheten.
Det nordkoreanska samhället har på ett brutalt sätt formats av sin historia av enväldig feodalism, japansk ockupation, USA-imperialismens bombkrig och ständiga krigshot. Krigshot som lett till att Nordkorea ansett sig behöva kärnvapen som garant för fred.
Bortom myter och propaganda försöker Proletären, till skillnad från all annan media, förstå det demoniserade Nordkorea.

– Att vara bonde är ett värdefullt jobb. Det gör mig stolt att förse folk med grönsaker.

Så beskriver Ri Sun Bok sitt arbete. Hon är lantarbetare på den nybyggda kooperativa grönsaksfarmen Jangchon, precis utanför kommungränsen norr om Pyongyang.

På gårdsplanen står två busslaster med ungdomar från frivilligorganisationer inne i Pyongyang som ska hjälpa till på risfälten. I växthuset, där det odlas tomat, är arbetet mindre intensivt. Där träffar vi lantarbetaren Ri Sun Bok.

– Det har blivit lättare att jobba här. Förut fick man vattna väldigt mycket men nu med bevattningssystem så blir det mer tid att vila, säger Ri Sun Bok och berättar att hon ensam styr bevattningssystemet i detta växthus.

Sun Bok berättar att just Jangchonkooperativet inte drabbas särskilt hårt av sanktionerna men att bristen på el och diesel i allmänhet är ett stort problem i landet.

Jangchon är liksom andra nybyggnads-projekt tänkta som modeller och förebilder för övriga landet. Här är både teknik och standard högre än på andra jordbruk.

Runtomkring ligger nybyggda radhus och lägenhetshus med solpaneler och solvattenvärme på taket. Här finns affärer och dagis för invånarna, liksom rekreationsområden.

Lantarbetarna odlar egna grönsaker på små lotter runt husen. De privata odlingslotterna är för eget bruk och egen försäljning men övriga odlingar är kollektiva.

De vi möter är stolta över sitt arbete och inte särskilt oroliga över krigshotet. Ri Sun Bok är inget undantag.

– Nej, jag är inte rädd. Vi har inget att vara oroliga för och jag litar på vår ledare Kim Jong Un och på militären, säger hon med ett självsäkert leende.