Seger för Mugabe i Zimbabwes presidentval
President Robert Mugabe vann en klar seger i det zimbabwiska presidentvalet. Han har fått 2.110.434 röster eller 61 procent av rösterna i presidentvalet. MDC-ledaren Morgan Tsvangirai, Mugabes huvudmotståndare i presidentvalet, fick 34 procent av rösterna vilket är 1.172.349 röster.
Mugabes parti Zanu-PF har vunnit stort i parlamentsvalet. Enligt den statliga rösträkningen har ZANU-PF fått 158 av parlamentets 210 platser. MDC backade och fick 51 platser. En plats gick till en oberoende kandidat.
När det stod klart att MDC skulle lida en brakförlust uppgav Morgan Tsvangirai att han inte accepterade valet. Han hävdade att det förekommit ett omfattande valfusk. Den regionala samarbetsorganisationen SADC har tillsammans med Afrikanska Unionen och andra afrikanska organisationer mobiliserat 1500 observatörer för att över hela Zimbabwe följa valens genomförande.
SADC:s valövervakare ansåg att valen varit fria och fredliga. Ledaren för Afrikanska Unionens observatörsgrupp general Olusegun Obasanjo sade att han aldrig sett ett sådant perfekt val. Sydafrikas president Zuma krävde att Morgan Tsvangirai ska lägga fram bevis för påståenden om valfusk.
När E-News Afrika i en intervju frågade vilka bevis Tsvangirai hade för valfusk svarade han att: ”det inte kan vara sant, hur kan människor förlorat tron på oss i den utsträckning att vi faktiskt förlorar alla platser i Manicaland, en provins som vi styrt.”
Morgan Tsvangirai ”bevis” är alltså att det är omöjligt att MDC lidit en sådan brakförlust som de gjort. Valresultatet i Zimbabwe ligger också i linje med flera opinionsundersökningar som gjordes före valet.
Vad är då orsaken till att Zanu-PF vunnit fler väljare. Den viktigaste är att ekonomin går framåt. Det gäller framförallt jordbruket. I dag går jordbruken så bra att de börjat anställa lantarbetare. Även gruvindustrin visar ett kraftigt uppsving.
Sverige hade inte ro att vänta tills EU normaliserat relationerna med Zimbabwe utan öppnade egna förhandlingar. Att döma av svenska ambassadens webbplats gick förhandlingarna bra.
På webbplatsen står det att ”Handeln mellan Sverige och Zimbabwe är i nuläget liten, men har potential att växa då Zimbabwe är en växande marknad, med stora möjligheter, särskilt inom gruvnäring och jordbruk. Det finns ett stort intresse för Zimbabwe i Sverige efter alla år av kontakter och nära samarbete vilket ger en potential för att intressera en bredare krets av aktörer. Svenska företag som Sandvik, Scania, Atlas Copco, Dyno Nobel och Ericsson finns redan i Zimbabwe. Andra stora företag har visat intresse för att expandera i södra Afrika”.
Valets stora stridfråga har varit det ekonomiska framtidsprogrammet, Indigenization and Economic Empowerment Policy (IEEP), som marknadsförs av Zanu-PF som ett partnerskapsavtal och innebär att 51 procent av aktierna i alla företag av samhällsintresse ska ägas av zimbabwier.
Tanken är att utländska investerare kommer till Zimbabwe med pengar och utrustning för att göra affärer. Den zimbabwiska staten, som äger naturresurserna accepterar detta under förutsättning att zimbabwier äger en majoritet av företagen, att företagen gör upp en plan för råvarorna ska förädlads inom landet och att en del av vinsten fonderas.
Robert Mugabe sa en gång att Zanu-PF inte befriat Zimbabwe bara för att byta namn på landet. Syftet med befrielsen är att bryta ned de koloniala strukturerna och genomföra en omfördelning av makt och ägande från kolonisatörerna till de koloniserade.
Ett första steg var att demokratiska val och tillsätta en ny regering, nästa var genomföra en reform av utbildning och sjukvård för att göra dessa inrättningar mer tillgängliga för befolkningen majoritet, det tredje steget var jordreformen.
Jordreformen innebar att i huvudsak 6.000 vita storgodsägare fått ge av den bästa jorden till omkring 245.000 zimbabwiska hushåll. De flesta av dessa hushåll hade tidigare inte tillgång till egen jord. Nu är alltså Zimbabwe moget för det fjärde steget. Inhemska krafter ska ta makten över landets naturresurser.
Varför har då MDC gått bakåt? De har ju suttit i den regering som styrt Zimbabwe de senaste åren. Orsaken stavas korruption. Makthavarna från MDC skaffade sig snabbt bilar och hus som var betydligt större än de som kollegorna från Zanu-PF hade.
Till sist – i motsats till Zanu-PF har MDC inte drivit någon aktiv valkampanj. Zanu-PF:s medlemmar har slitit på gator och torg, de har tidigt varit ute för att aktivera väljarna och de har lyckats med detta. MDC däremot, är ett hopkok på missnöjda individer, det är inte är något riktigt parti, de har ingen organisation för massmobilisering.
Nu brottas Zimbabwe fortfarande med stora problem. I städerna är arbetslösheten fortfarande skrämmande hög. Landets infrastruktur är djupt nedgången. Industrin går på lågvarv. Staten får in för lite skattemedel och är djupt skuldsatt. Även om de backade blev MDC större än Zanu-PF i landets största städer Harare och Bulawayo.
Zanu-PF tänker lösa dessa problem på systematiskt och planmässigt sätt. Elnätet kommer att rustas upp få ökad kapacitet med hjälp av Kina och Zambia. Sedan står väg och järnväg och turistnäringen på tur.
SADC:s observatörer har uppmanat Tsvangirai att acceptera valresultatet. Afrikas länder kan på inga villkors vis acceptera att EU och USA genom eftersägare underkänner afrikanska val som går dem emot.