Samhällsservice – till vilket pris?

Livet som brevbärare hos Postnord (gamla Posten) har sina sidor. Ständiga omorganisationer och diverse sparåtgärder gör att det aldrig blir en tråkig dag, det finns alltid något att göra.

Efter tre och halvt år som timanställd har jag nu fått en fast anställning på 75 procent. Under mina år som brevbärare har jag varit med om en del förändringar, oftast till det sämre. Minskad personalstyrka, flytt till ett mindre brevbärarkontor som ligger längre från våra utdelningsområden, ökad tidspress och stressigare arbetsmiljö.

Det fanns en tid då brevbärarna kom tillbaka från rundan vid lunchtid och kunde ha ett eftermiddagsjobb utanför Posten. Än idag möter jag ofta sådana fördomar när jag pratar om mitt arbete med utomstående. Många tror att vi har ett ganska lättsamt jobb, men situationen har förändrats väldigt mycket de senaste tio åren.

Förr ansågs Posten vara en viktig del av den svenska samhällsservicen, som skulle gynna medborgarna och garantera kommunikationen genom landet. Den ambitionen förtvinar mer och mer. Posten styrs idag som vilket bolag som helst. Då är det vinsten som ställs i första hand och allt omkring ses som kostnad som måste hållas nere – inklusive oss brevbärare. En ökad arbetsbörda och ett stressigare tempo gör att dagens brevbärare har svårt att hinna med sitt jobb på ett bra och säkert sätt.

Som situationen ser ut på våra brevbärarkontor så råder det ständigt underbemanning, sjukskrivningarna ökar och övertid används flitigt. Ledningen har dessutom beslutat att det råder anställningsstopp och man pratar även om att införa övertidsstopp.

Om övertidsstoppet träder i kraft är risken stor att många inte kommer få sin post dagligen, den får ligga kvar på brevbärarkontoret till en lugnare dag. Som en sparåtgärd har man lagt ut en del av åkeriets tjänster till privata aktörer och har även börjat använda sig av bemanningsföretag inom olika grenar av Posten.

Det pyr ett missnöje bland oss postanställda och en och annan upplever en viss uppgivenhet, men till stor del råder kampvilja och vi vägrar att bli överkörda av ledningen. Läser man de fackliga tidningarna är situationen densamma över hela landet.

Seko Posten lämnade för en tid sedan in ett upprop till Post-nords ledning och riksdagen, med krav om bättre arbetsvillkor – undertecknat av fler än 13000 postanställda. Jag har inte allt för stor tilltro till den högt uppsatta fackliga ledningen, men det är skönt att veta att Seko tar ställning och lyssnar på oss brevbärare.

För det är ett självklart faktum att posten inte kan upprätthålla samma höga nivå av samhällsservice som tidigare, när jakten på profit innebär ständiga nedskärningar och omorganisationer. Som det är nu får vi brevbärare ta smällen, springa i trapporna och jäkta för att företaget ska nå sina mål. I slutändan är det är vår hälsa det går ut över, allt medan kunderna (medborgarna) blir lidande.

Vad det blir av Sekos upprop är svårt att sia om. Oavsett kommer klimatet bli tuffare framöver då nya nedskärningar väntar. Bland kamraterna på mitt kontor råder enighet och vi tänker inte låta oss köras över av ledningen utan motstånd.

Eller som en glädjespridare till kollega säger: ”idag handlar det inte om att dela ut post, det handlar om att överleva”.

Mattias Olsson

Brevbärare