Rut är klasspolitik för överklassen

Publicerad 20 augusti 2014
Bilder

”Rut synliggör ett klassamhälle som högern talar tyst om."

Frida Jansson

Det hör väl en högerregering till att – parallellt med att övrig samhällsservice vittrar sönder – prioritera subventionerade hushållsnära tjänster för de rika. Det hör väl ett klassamhälle till och lika mycket ett patriarkat. Vad annars förvänta sig av överklasspolitik?

Rut är den ömma punkt där klasspolitiken möts. Den mest sårbara arbetaren och den minst av allt sårbara övre medel- och överklassfamiljen. Allt som oftast ett ensamt arbete utan insyn. Det är ett arbete som i nyligen gjorda undersökningar av forskaren Anna Gavanas beskrivs med ord som ”exploatering, sexuella trakasserier och otrygghet”. Mest utsatta är de utlandsfödda arbetare utan tillgång till den formellt reglerade arbetsmarknaden.

Rutavdraget och debatten därikring synliggör klass, kön och även etnicitet. Det synliggör de hushållsnära tjänsterna och framför allt städyrket, det vill säga det yrke med flest andel förslitningsskador. Det synliggör överklassens livsstil innanför de grovt segregerade områdena. Rut synliggör ett klassamhälle som högern talar tyst om.

Rut synliggör även det som skulle ha varit ett obetalt hemarbete mestadels utfört av ”hemmets” kvinna. Det synliggör hur mellanskiktets kvinnor och män köper sig jämställdhet på proletariatets kvinnors bekostnad.

Medan de äldre dör bortglömda i smuts i sina sängar tänker inte högern utsätta de rika för att smutsa ner sig i sina egna hem. Åtminstone inte utan lite rabatt. Sanningen är nog den att de rika skulle utnyttja proletariatets kvinnor oavsett om deras arbetskraft var vitt eller svart, subventionerat eller inte. Rutavdraget framstår i det perspektivet som ett desperat försök att få den egna klassen att sluta vara kriminella och skattesmitare.

I den senaste debatten försöker de berörda tala om städyrket utan klassförakt. Rut-företrädarna talar om den hushållsnära städningen som om det vore ett modernt påfund – utan de många sekler av historia, minnen och traditioner som uppgiften har i släptåg. Det gör mig stolt över att tillhöra en rörelse där städyrket behandlas sedan länge med respekt och vördnad. Där vi slipper kompensera för ett klassförakt som kommer uppifrån. En vän till mig sa en gång – aningen tillspetsat måhända – att i vår rörelse kunde hon ”erkänna” att hon arbetat med städning, för det gjorde henne till en superstar.

Städyrket är ett hedervärt arbete, ett mycket fysiskt tungt och – i rätt utrymmen – oerhört betydelsefullt och nödvändigt arbete. Men jag är av den ståndpunkten att städning och annan hushållning ska kollektiviseras i samhället. Det är något vi alla ska göra tillsammans – från var och ens förmåga till var och ens behov.

Frida Jansson

förstanamn för Kommunistiska Partiet i landstingsvalet, Stockholm