Polisterror mot stålarbetarna

Ledare

Fredag 20 juli genomförde grekisk polis en brutal attack mot strejkvakterna vid stålverket Halivourgia utanför Aten. En stor polisstyrka angrep med tårgas och batonger, misshandlade ett stort antal arbetare och arresterade sex av dem.

Den nu nio månader långa strejken vid Halivourgia utgör en nagel i ögat på den grekiska överheten. Stålarbetarnas uthållighet och militans står som exempel för andra arbetargrupper och för hela det folkliga motståndet, vilket gör att strejken står i vägen för de EU-dikterade planerna på att lasta över krisens bördor på folket. Den nya grekiska regeringen har därför olagligförklarat strejken och det var också den som fattade beslutet om polisattacken mot strejkvakterna.

Detta skall observeras. I den nya grekiska regeringen ingår de socialdemokratiska partierna Pasok och Demokratisk vänster. Så långt har alltså socialdemokratin sjunkit, att dess partier beslutar om polisattacker mot arbetare som kämpar för sina jobb och sina löner.

Det är en skam som spiller över på socialdemokratin också i andra länder, som i Sverige. För än har det inte hörts ett pip till protest från Stefan Löfven & Co.

Mot socialdemokratins skam står arbetarsolidaritetens heder. För så snart nyheten om den brutala polisattacken kablades ut i media strömmade arbetare från hela Aten till Halivourgia i solidaritet med strejken. I måndags genomfördes sedan massdemonstrationer över hela Grekland i protest mot regeringens och polisens rent kriminella agerande.

En polisstyrka finns fortfarande på plats utanför Halivourgia och inne på verket agerar en handfull chefer strejkbrytare. Men strejkfronten är inte bruten. Dagen efter polisattacken beslutade tvärtom ett närmast enigt arbetarkollektiv om fortsatt strejk.

Så har den kapitalistiska överheten och dess regering återigen misslyckats med att knäcka arbetarkampen och dess mest avancerade uttryck. Polisattacken mot stålarbetarna har tvärtom stärkt deras kampvilja och solidariteten med deras rättvisa kamp. Det bådar gott. För i den svåra situation som arbetarna i Grekland befinner sig i är det bara den egna kampen som utgör en räddning.

Detta ger betydelsen i det storartade svaret på polisattacken. Så länge stålarbetarna håller ut står de och solidariteten med dem i vägen för överhetens planer.

Det finns ingen enkel väg ut ur den grekiska krisen. Den statsbankrutt som lurar bakom hörnet riskerar tvärtom att för lång tid kasta ner Grekland i ett svart hål av elände. Med förfärande följder för arbetare och fattigfolk.

I denna situation får den självständiga arbetarkampen en vidare betydelse. Om och när staten avsäger sig sina sociala förpliktelser måste arbetarna rädda sig själva. I solidaritet med dem som drabbas värst.

Inför denna utmaning utgör stålarbetarna vid Halivourgia ett efterföljansvärt exempel, vilket gör solidariteten med dem dubbelt viktig. Kommunistiska Partiet skickade därför i fredags ytterligare 5.000 euro till stålarbetarnas strejkfond, vilket för upp det sammanlagda beloppet till närmare 200.000 kronor. Vi tackar alla som hittills bidragit till vår insamling!

Men det duger inte att slå sig till ro med gjorda insatser, om än så goda. I krisens Grekland, som kastar ut arbetare i arbetslöshet och pressar ner dem i ren fattigdom, är stålarbetarna beroende av internationellt stöd, inte minst ekonomiskt. I Grekland finns inga strejkkassor, så stålarbetarna och deras familjer är för sin försörjning beroende av den egna strejkfonden.

Vi fortsätter därför vår insamling och uppmanar alla som värnar arbetarsaken att ge ett bidrag. Alla bidrag är välkomna. Det är inte storleken på beloppet som spelar roll, utan det vi gör tillsammans.
De grekiska stålarbetarnas kamp är vår. Solidariteten med dem är vår förpliktelse.

Stöd de grekiska stålarbetarna – pg 20986-6.

2012-07-25
Proletären är organ för Kommunistiska Partiet. Grundad 1970.