Pallas – en DN-intellektuell i tiden

Publicerad 21 april 2016
Liberalerna har tröttnat på Michael Moores USA-kritiska filmer.
Liberalerna har tröttnat på Michael Moores USA-kritiska filmer.

Rätt som det  är kanske de vaknar upp och inser att det inte längre behöver vara som det är. Det får naturligtvis inte ske.

Hynek Pallas skriver om Michael Moores senaste film ”Where to invade next”.

Moore ställer där återigen sitt hemlands usla välfärd medvetet mot positiva inslag i framför allt europeisk välfärdspolitik: Fritid och fackligt medbestämmande i Italien, god undervisning i Finland, bra skolmåltider och sexualupplysning i Frankrike, human kriminalvård i Norge och ihärdig folkupplysning för att undvika repris av folkmordet i Tyskland, god mödravård i Tunisen, fri högre utbildning i Slovenien.

Sådana ting borde många USA-medborgare också kunna njuta av. Men världens rikaste stat anser sig inte ha råd, eller snarare; den ägande och regerande plutokratin förhindrar det, men förödande effekt för arbetarklassens liv.

Michael Moores film är en utmärkt, osofistikerad agitationsfilm för Bernie Sanders modesta reformism.

Moore inser, antagligen bättre än Pallas, att han i sin jämförelse ”plockar russinen ur den europeiska välfärdskakan”. Filmen är inte ute för att säga Sanningen om vårt europeiska kapitalistiska klassamhälle.

Men den vill lära USA-medborgarna lite socialdemokrati och visa att dessa kollektivistiska värden egentligen borde vara lika amerikanska som ”den amerikanska drömmens” individualism. I stället för att invadera andra länder borde man lära av dem, tycker Moore.

Men klasskampen fortgår i Sverige som i USA. 
Hynek Pallas verkar i det största kapitalistiska medieföretaget här. I deras tidning är USA ett föredöme.

I vår regering sitter numera folk, som visserligen har glömt det mesta av sina drömmar om kollektiva lösningar av välfärdens problem, för att inte tala om socialismen.

Men dessa drömmar är mera levande bland deras valmän – och långt utanför dessas krets. Rätt som det är kanske de vaknar upp och inser att det inte längre behöver vara som det är, och att en omvälvning kan gå mycket snabbt, vilket Moore med rätta optimistiskt påpekar. Det får förstås inte ske.

Hynek har alltså tröttnat på Moores USA-kritiska filmer. Ty Moore ”vitmålar socialismen och döljer”, liksom i Kubafilmen häromåret med liknande tema, Sicko, dess ”offer”. Pallas ”skruvar sig i stolen”. Moore är en ”överspelad”, överviktig, illa klädd, kryptostalinistisk populist och har därtill sannolikt dålig kroppslukt.

Påstår USA genom Hyneks husorgan genom Hynek. 
Rekommenderas således.

Hans Isaksson