”Lyssna på oss ungdomar”

Det säger några av ungdomarna som kämpar för att Radar72 ska kunna vara kvar.

Alla är engagerade i huset och de har inga problem att argumentera för sin sak. De kommer från olika delar av Nordöstra Göteborg och har alla funnit sin plats på Radar72 i Kortedala.

Främst genom dansen, ett gemensamt intresse, men också genom att bara att ha ett ställe att känna sig helt trygg på har betytt mycket för Sumejja, Lina och Hanin.

De beskriver Radar72 som mer än bara en lokal. Därför har de svårt att se något positivt med att flytta.

Beatrice Isatov Fatty vill förklara vad Radar72 betytt för henne.

– Utan Radar72 hade jag inte ens haft en utbildning, ingen framtid. Det har betytt allt för mig. Därför blir jag så förbannad på att politikerna inte lyssnar.

– Då ska de inte komma och klaga på oss i förorten sen och klassa ner på oss för att vi inte pluggar, säger Beatrice Isatov Fatty upprört.

Hon kommer ofta till Radar72 för att dansa, men också för att hon är engagerad i tjejernas trygghetsvandringar. Sumejja Duric som var den första att begära ordet på kvällens möte fortsätter att peka på vad det handlar om.

– Egentligen handlar det här bara om en enda punkt, pengar. Det är ju helt uppenbart att alla vi som är här vill stanna. Vi borde inte behöva sitta här, det handlar om småpengar, säger Sumejja Duric.

Hanin Talal instämmer och fyller i.

– Ska vi bli ännu ett exempel på nedskärningar? Det räcker nu.

Det handlar inte bara om lokaler. Ska vi flytta kan ni lika gärna kalla det något annat, det blir inte samma sak, hävdar hon bestämt.

Lina Le som varit tyst ett tag håller med.

– Det är ingen tvekan om att det här bara handlar om ekonomi. De pratar så fint om medborgardialog och demokrati, men lyssna då på oss, säger Lina Le.

De reagerar också på att fastighetsbolaget Higab inte dykt upp på något av de möten som arrangerats.

– De har inte ens svarat oss, trots att vi bjudit in dem, säger de alla upprört.

– Det är dem vi egentligen borde ställa mot väggen. Kommunen är väl vi? I så fall är väl Higab också vårat, de kämpar mot oss ungdomar när de höjer hyrorna, säger Sumejja Duric.

Tjejerna är uppenbart upprörda över att tjänstemännen och politikerna som var inbjudna till mötet inte lyckades svara på deras frågor. Tjejerna berättar att de kommer att fortsätta protesterna och kanske skriva insändare till tidningar.

– Det enda de hade att säga var att ”vi vill att ni ska må bra och vi lyssnar på er.” De svarade aldrig på vad de egentligen tyckte, vilken sida de står på, säger Lina Le.

– Det pratas ofta så mycket skit om oss i förorten, nu vill vi visa att vi vill göra något bra, säger Hanin Talal och får medhåll av de andra.