Hoppa till huvudinnehåll
Av

USA manar Israel till hårdare tag

Samtidigt som Israel trappar upp kriget mot Libanon vägrar USA:s utrikesminister Condoleezza Rice på sitt besök i regionen att kräva eldupphör, samtidigt som USA påskyndar sina leveranser av avancerade vapen till Israel.


USA ställer sig i stället bakom Israels krav på en total avväpning av Hizbollah som en första förutsättning för ett fredsavtal.

USA understryker därmed sitt fulla stöd och sin uppbackning av det brutala anfallskriget mot Libanon. Sommarens israeliska upptrappning av våldet mot den palestinska befolkningen på ockuperad mark i Gaza och på Västbanken samt anfallskriget på Libanon är en del av USA-imperialismens strategi i området.

Israel, som nu gått in med marktrupp i södra Libanon, vill tillskansa sig en ”säkerhetszon” norr om gränsen mot Libanon på libanesisk mark för att driva tillbaka Hizbollah. Vare sig eldupphör, vapenvila eller fred finns med på den israeliska agendan. I stället är det vice statsminister och socialdemokraten Shimon Perez devis ”det finns inget alternativ till seger över Hizbollah” som gäller.

Hizbollah har dock förberett sig på ett nytt anfall från Israel. Under 18 år av israelisk ockupation av södra Libanon ledde man det väpnade motståndet mot inkräktarna.

Organisationen äger inte endast militär styrka, utan Hizbollah är även en politisk och social rörelse med stort inflytande. Detta är bakgrunden till det starka stöd som rörelsen har i Libanon.

Det är även bakgrunden till det kraftiga motståndet den israeliska armén möter i sin markoffensiv. Ett motstånd som är så starkt att den israeliska armén  inte lyckades hålla staden Bint Jbeil bara 4 kilometer inne i Libanon. FN-observatörer, libanesiska politiker och oberoende bedömare anser det överhuvudtaget omöjligt att bekämpa motståndet i området. Vidare varnar man för att vilken internationell styrka som helst kommer att uppfattas som en ockupationsmakt och behandlas därefter.

Hizbollah håller fast vid de krav som ställdes av dess ledare Sayyed Hassan Nasrallah i inledningen av kriget: Eldupphör, fångutväxling med Israel och en libanesisk dialog om Hizbollahs beväpning och det militära försvaret av södra delen av landet.

*
Israel fortsätter samtidigt sitt besinningslösa anfallskrig mot civila och infrastruktur i hela Libanon, i skrivande stund har mer än 400 civila dödsoffer krävts, samtidigt som över 700.000 har drivits på flykt i sitt eget land.

Till det skall läggas att rapporter nu kommer om användandet av ”inhumana vapen” framställda endast med syftet att sprida terror och död bland civila. Det handlar om fosfor- och clusterbomber. Även den provästliga organisationen Human Rights Watch (HRW) medger och har bildbevis på att dessa vapen använts på gränsen mellan Libanon och Israel. Som så många gångar förr är det ett rent terrorkrig som bedrivs av staten Israel!

Tisdagens israeliska anfall på en  FN-postering  i Khiam, fem kilometer från den israeliska gränsen, var avsiktligt. Minst fjorton gånger besköts byggnaderna av flyg och artilleri under tisdagskvällen.

Signalen är tydlig – ingen som inte totalt underkastar sig staten Israels krav och samtidigt slutar upp bakom USA:s diktat skall känna sig säker för våldet.

Fyra FN-observatörer från Finland, Österrike, Kanada och Kina slaktades brutalt som ett vykort till världens nationer och folk efter Condoleezza Rice besök i Israel. Allt och alla är underställda vår vilja och diktat – inklusive suveräna nationer och FN!

Det står helt klart att attacken var godkänd – möjligen beordrad – av USAs utrikesminister! Detta är även villkoren för den säkerhetsstyrka som Göran Persson skamligt nog redan lovat svenskt deltagande i.

FN:s generalsekreterare Kofi Annan säger i en skarp kommentar att anfallet var avsiktligt. Biträdande utrikesminister Carin Jämtin säger sig vara bestört över attacken mot FN-basen i södra Libanon och uppmanar parterna att upphöra med våldet! En minst sagt besynnerlig slutsats efter det av USA regisserade och av Israel genomförda arroganta och brutala överfallet på en FN-bas.

Det var Israel som för femton dagar sedan inledde kriget, det är Israel som under hela denna tid stått för upptrappningen och brutaliseringen och det är Israel som av USA uppmanas till ännu hårdare tag! Det är Israel som ensidigt måste fördömas.

Bakom detta skymtar en ny strategi från USA-imperialismens efter misslyckandet i Irak. Både Bush och Rice pekar ut Syrien som ansvarigt för att kriget skall kunna upphöra i det man kräver att detta land skall avväpna det Hizbollah som sedan början av 1982 bedrivit ett befrielsekrig mot den israeliska ockupationsmakten helt enligt folkrätten.

I ett längre perspektiv handlar det om att splittra nationer och folk i denna del av världen med ett första mål att isolera och försvaga Iran i syfte att hitta en möjlighet till att tillägna sig landets oljerikedomar. Efter fiaskot i Irak vågar sig USA helt enkelt inte på ett anfall på det militärt och befolkningsmässigt långt större och starkare Iran – inte för närvarande i alla fall.
Israel och USA måste naturligtvis fördömas oförbehållsamt och entydigt!

• Sverige måste omedelbart bryta alla förbindelser med den rasistiska krigsstaten Israel!

• Sverige måste kräva att EU river upp sitt frihandelsavtal med Israel.

Sverige måste neka den israeliska idrottstruppen inresa i landet till friidrotts-EM  i Göteborg om några veckor.

*
Det modiga motståndet mot den israeliska krigsmaskinen i de ockuperade områdena i Israel och i Libanon bedrivs trots det mycket svåra läget – inte minst i Gaza och på Västbanken – mot en till synes oövervinnelig övermakt. Det har dock hänt förr, och det kommer att inträffa igen, att den till synes svagare parten till slut har blivit segraren.

Det händer när kampen gäller omistliga krav, där rätten till ett värdigt liv är den första och mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter. En rätt som staten Israel från första början förnekat större delen av det hårt prövade palestinska folket. En rätt som staten Israel ibland tillsammans med inhemska bundsförvanter bland den kristna högern har förnekat majoriteten av det libanesiska folket sedan början av 1980-talet. Ett förnekande som alltid kommer att föda motstånd. Ett motstånd som är värt all stöd.

Den internationella antiimperialistiska och antisionistiska opinionen har även denna gång snabbt organiserat protester mot Israels krig och mot USA:s och EU:s stöd till denna politik.

Inte minst här i Sverige har den breda folkliga Palestinasolidariteten snabbt höjt sina röster, snabbt spridit protesterna över hela landet. Solidaritetsyttringarna med de palestinska och libanesiska folken kommer att fortsätta och kommer att tillta i styrka. Till den dag då Israel slutar med sitt besinningslösa övervåld, till den dag när Israel lämnat Libanon, till den dag när det palestinska folket tillåts leva ett liv i värdighet och fred.

26 juli 2006
Proletären 30, 2006