Ukraina och journalistkåren
Utvecklingen i Ukraina eskalerar allt snabbare mot en inbördeskrigsliknande situation. Den balkanisering som framsynta krafter varnat för, som det ukrainska kommunistpartiet, riskerar att besannas.
Men i Sverige har politiker och journalister sedan länge bestämt sig för hur sakerna ligger till. I Sverige gäller full uppslutning bakom den verklighetsbeskrivning som Carl Bildt har slagit fast. Den kritiska journalistiken, som i varje fall enligt teorin i första hand ska granska den egna makten och de egna makthavarnas göranden och låtanden, lyser med sin frånvaro.
Ta bara bevakningen av folkomröstningarna i östra Ukraina. De beskrivs av den svenska journalistkåren som fullkomligt oacceptabla, olagliga och till och med ”motsatsen till demokrati”, som Aftonbladets Wolfgang Hansson uttryckte det. Samma politiker och journalister ser inga problem att genomföra ett presidentval om mindre än två veckor och har redan bestämt sig för att detta val är legitimt och demokratiskt.
Dagens Nyheters ledarsida har till och med mage att anklaga folkomröstningarna för att inte respektera konstitutionen, samma ledarskribenter som för bara några månader sedan applåderade statskuppen mot en folkvald president.
När regeringsbyggnader och myndighetslokaler ockuperades i början av året beskrevs ockupanterna som förkämpar för demokrati och frihet. När liknande lokaler ockuperas idag beskrivs ockupanterna som terrorister.
När polis och militär ingrep mot demonstranterna på Majdantorget beskrevs det som ett blodbad på den egna befolkningen. När kuppregeringen i Kiev skickar ut militär mot folket i östra Ukraina och ger sitt stöd till fascistförbandens terroriserande och mord, då beskrivs detta som regeringsoperationer mot proryska styrkor.
Exemplen kan mångfaldigas. Den svenska journalistkåren har slutit upp i militärt raka led bakom Carl ”den tolfte” Bildt och marscherar med i det antiryska krigsäventyret i Ukraina.
Tidningen Proletären utgör en frisk oas i det ökentorra medielandskapet. En kritisk och sanningssökande journalistik, som vet att en svensk tidnings främsta roll är att granska de egna makthavarna.
En granskning som inte köper krigspropagandans ensidiga förenklingar. Att folkomröstningarna i östra Ukraina inte lever upp till de demokratiska spelreglerna ändrar inte det faktum att de är en tydlig yttring av en folkopinion som underkänner kuppregeringen i Kiev och som skräms av fascisternas härjningar. För svenska ledarskribenter och utrikeskorrespondenter är alla som inte rapar upp västvärldens sanningar nickedockor styrda av Putin och Kreml.
Den ofantliga mängden information på nätet om situationen i Ukraina innehåller otaliga exempel på desinformation. Givetvis även rysktillverkad sådan, som sprids för att gynna ryska intressen, som är allt annat än altruistiska. Om detta vet den svenska journalistkåren att berätta – mycket och gärna. Men vad med den andra sidan?
Inga stora svenska medier har granskat Carl Bildts långvariga inblandning i Ukraina inför, under och efter statskuppen. Ingen har granskat de svenska storföretagens inblandning, trots att denna är uppenbar. Det är bara att gå in på premiärminister Arsenij Jatsenjuks stiftelse Open Ukraine och se vilka som är hans partners t.ex. Swedbank, US State Department och Nato.
Fascisternas massmord i Odessa den 2 maj fick inte mycket uppmärksamhet. Ännu mindre intresse visade svenska journalister det faktum att när kommunistpartiet i det ukrainska parlamentet krävde en ordentlig utredning av detta och andra brott utförda av regeringen och deras fascistiska allierade, så kastades kommunisterna ut från parlamentet. Carl Bildts goda demokrater i Ukrainas regering accepterar inte någon folklig insyn.
Men den svenska journalistkår som blir så upprörda inför varje nyhet om Nordkorea, att de glömmer allt vad källkritik heter, verkar inte ens berörda när den snuskiga alliansen mellan liberaler och fascister fortsätter sina härjningar i Ukraina.
Bevakningen av Ukraina är ett slående bevis på att krisen är djup för svensk journalistik. Men om detta hot mot den fria och kritiska journalistiken lär vi dock inte se några debattinlägg undertecknade av demokratiminister Birgitta Olsson och framstående journalister och tidningsredaktörer.