Tågstrejken och skurkmarknaden

Tågstrejken i Sydsverige som inleddes natten till i måndags har lamslagit stora delar av tågtrafiken i Skåne. Tiotusentals resenärer får känna på konsekvenserna av skumraskföretaget Veolias förakt för de anställdas rätt till trygghet.

Genom strejken visar de arbetare som av upphandlingssystemets räknenissar, både inom företag och myndigheter, enbart ses som en kostnad vilka det är som sitter på den verkliga makten. Eller som den legendariske strejkledaren från Malmfälten Harry Isaksson sa i en intervju i Proletären 1999: ”Kom ihåg att en arbetare aldrig kan förlora på en strejk. Rumpan är arbetarklassens bästa vapen”.

Strejkens orsak och därmed också ansvar är givna. I höstas vann Veolia upphandlingen av Öresundstrafiken. Sträckan kördes tidigare av danska DSB. Trots att trafiken gick med stora förluster krävdes sänkta kostnader med ytterligare tio procent när trafiken i höstas åter lades ut på auktion. Veolia kammade hem affären genom att lägga sig 50 miljoner under närmaste konkurrent.

Kollektivtrafiknämnden i Skåne, med representanter för samtliga riksdagspartier, gnuggade sina budgetbakbundna händer och sade ja till Veolia trots att fackförbundet Seko redan då varnade att ”Veolias yxa ligger nyslipad och klar”.

Mycket riktigt. Knappt hade bläcket torkat på kontraktet mellan Veolia och politikerna i nämnden förrän 250 anställda fick smaka på yxan. De sades upp för att istället ersättas med osäkra deltids- och timanställningar.

Att Seko i detta läge varslar om strejk är viktigt och riktigt. Arbetares trygghet får inte tillåtas bli en spelbricka i det anorektiska upphandlingssystemets självsvält. Ett system som gjort princip av att snålheten alltid ska bedra visheten och där politiker och företag förenats i synen på människor som kostnader, som till varje pris skall skäras ner, oavsett mänskliga konsekvenser.

Strejken gäller en viktig principiell fråga, motsättningen mellan arbetarklassens trygghet och kapitalisternas oinskränkta makt. Detta inser givetvis arbetsköparna. Därför backar de svenska kapitalisternas generalstab Svenskt Näringsliv upp Veolia och hävdar den gamla förhatliga paragraf 32 om arbetsköparnas oinskränkta makt att fritt avskeda och anställa samt leda och fördela arbetet. ”Bemanningen är en arbetsgivarfråga”, förklarar en grötmyndig företagsrepresentant. En sådan hållning kan arbetarklassen och dess fackliga organisationer aldrig acceptera. Rätten till trygga jobb, en rättighet som påverkar hela livssituationen, kan aldrig lämnas till arbetsköparnas diktatoriska makt.

Samtidigt som detta skrivs flödar medierna över med en kampanj från arbetsköparorganisationen Almega mot strejken. Mot kapitalisternas penningmakt är svaret ett starkt folkligt stöd till strejken.

Huruvida värnandet om arbetarnas trygghet eller samförståndet väger tyngst för Seko återstår att se. Dessvärre har vi i Sverige sett allt för många principiellt viktiga strejker sänkas från fackligt håll, när klassamarbetet dragit det längsta strået på bekostnad av medlemmarnas rättmätiga krav.

Den som tror att det är möjligt med samförstånd med Veolia kan låta hoppet fara. Veolia är ett synnerligen vedervärdigt skurkbolag. Företagets brottsregister är långt och innehåller allt från mutor, rasism, profiterande på den israeliska ockupationen av Palestina och en grundmurad antifacklig inställning. Att göra vinst på privatiseringspolitiken genom sänkta löner och ökad otrygghet är företagets hela grundidé.

Det är skamligt att svenska folkvalda politiker släpper in ett sådant företag i den svenska kollektivtrafiken. Inte minst måste kritiken riktas mot de partier som säger sig värna fackliga fri- och rättigheter. Att det hela är ett resultat av det EU-beslutade upphandlingssystemet fråntar inte svenska politiker ett ansvar.

Tågstrejken visar på nödvändigheten att ifrågasätta och bekämpa hela upphandlingssystemet. Att ständigt pressa kostnaderna genom att allt ska ut på budgivning sätter per automatik press nedåt på arbetskraftskostnaderna, både löner och andra arbetsvillkor.

Veolia må vara skurkar men det är avreglerings- och upphandlingspolitiken som skapar skurkarnas marknad. Därför har Kommunistiska Partiet ständigt krävt att denna skurkmarknad ska avskaffas. Så länge Sverige inte har lämnat den Europeiska Union som skrivit in denna nyliberala ordning i grundlagen, måste direktiv från EU som hotar arbetarklassens rättigheter bojkottas.

Ett första krav är att vid offentliga upphandlingar vägra släppa in skurkföretag, kräva att kollektivavtal ska gälla och att arbetarnas trygghet säkras.

I valet i höst kandiderar Kommunistiska Partiet i region Skåne vars kollektivtrafiknämnd i höstas slöt avtalet med Veolia, trots att företagets nyslipade yxa var redo att hugga. Vi lovar att göra allt i vår makt för att jaga ut skurkföretaget Veolia, att aldrig acceptera att arbetares rättigheter offras på budgetslaveriets altare och att alltid vara ett säkert stöd till arbetare som kräver sin rätt.