Stoppa högern!
Finansminister Anders Borg slår till igen. Sänkta ersättningar och höjda avgifter i arbetslöshetsförsäkringen är inte nog för Borg. Finansministern vill ha ännu mer piska för att sätta skräck i de arbetslösa. Som enligt honom är alldeles för slöa med att söka de jobb som inte finns eller som i vart fall inte räcker till alla.
Borgs nya pisksnärt utgörs av en dagsbot. Arbetslösa som inte söker
jobb tillräckligt aktivt skall straffas via en indragen dagersättning.
Borg själv påstår att förslaget inte syftar till att skärpa kraven,
bara att förse de sanktionsmöjligheter som redan finns med ett ”mildare
komplement”. Det är kvalificerat skitprat.
Var och en som någon gång varit arbetslös vet att man redan nu kan bli
avstängd från a-kassan om man inte söker jobb tillräckligt aktivt eller
om man nekar att ta erbjudna jobb, i första vändan genom sänkt
ersättning under 40 dagar. Förra året drabbades drygt 8.000 arbetslösa
av sådana sanktioner.
Detta tycker Anders Borg är på tok för lite. Enligt hans förvridna
samhällsuppfattning är alla eller i vart fall de flesta arbetslösa för
slöa eller för kräsna. Därför skall sanktionerna utvidgas i
massomfattning. Genom enkla tjänstemannabeslut som inte skall kunna
överklagas. Säger arbetsförmedlaren att du varit för slö eller för
kräsen, så har du varit det. Boten skrivs ut. Slut på diskussionen.
I dagens system anmäler arbetsförmedlaren, kassan beslutar och den
arbetslöse har rätt att överklaga. I det system som Anders Borg vill ha
är arbetsförmedlaren på en gång åklagare och domare i sista instans.
Detta rättsvidriga system Borg kallar ”ett mildare komplement”. Mycket
skall man höra innan öronen trillar av!
Anders Borg är inget dumhuvud. Självklart inbillar han sig inte att
jobben blir fler för att ännu fler arbetslösa blir av med sin
ersättning. Men så är inte heller syftet att skapa fler jobb.
Hela tanken med högerregeringens politik är att piska de
arbetslösa att vara helt kravlösa i förhållande till arbets-
köparna. Ta vilket jobb som helst till vilken lön och vilka villkor som
helst, annars får du böter. Gå med på vilka arbetstider som helst,
annars får du böter. Acceptera vilka restider som helst, även om du
bara erbjuds några timmars arbete om dagen, annars får du böter. Kräv
absolut ingenting, då får du böter.
Det är möjligt att någon vinstlysten arbetsköpare kan tänka sig att
köpa lite mer arbetskraft på sådana villkor, att anlita någon
tillfällighetsarbetare när det är mycket att göra eller på de tider då
fast anställda inte vill jobba.
Men i kampen mot arbetslösheten är sådant bara krumelurer i kanten.
Detta handlar överhuvudtaget inte om
arbetslöshetsbekämpning. Utan om en
kamp mot löner och anställningsvillkor, en kamp som i första skedet
riktas mot de arbetslösa, men
som i sin förlängning
är riktad mot alla löntagare.
Detta är den hårda kärnan i högerregeringens politik. Löntagarna
skall göras ännu mer maktlösa. På det att arbetsköparna skall kunna
utnyttja oss ännu mer hänsynslöst. Med de arbetslösa som pilotfall.
Högerregeringens avsikter är solklara. Varför fackföreningsrörelsens
passivitet måste betecknas som bedrövlig, skamlig. LO planerar
visserligen någon form av protest till 14 december. Men det är mest
pliktskyldigt.
Wanja Lundby-Wedin & Co gnölar lite, spelar klädsamt upprörda, men
huvudlinjen är att medlemmarna skall lida och fördraga det
högerregeringen ställer till med. I någon slags respekt för demokratin.
Det är i sanning bedrövligt. Politisk strejk är en grundlagsfäst
rättighet och därmed en del av det demokratiska system som LO-ledningen
påstår sig respektera. Men ändå är politisk strejk inte ens att tänka
på i LO-borgen. Sådan tanklöshet är inte att respektera
demokratin, utan att förkrympa den.
Till i morgon (onsdag) är demonstrationer och protester utlysta på
många håll i Sverige. Det är utmärkt. Ju fler som protesterar, desto
bättre är det.
Man skall inte leka med strejkvapnet, vilket syndikalistiska SAC tog
sig för i förra veckan. Strejk är arbetarklassens ultimata vapen och
måste därför utnyttjas med omsorg och framförallt i största möjliga
enighet. Vilket de anarkister som numera kidnappat SAC uppenbarligen
inte förstår. Om nu SAC någonsin gjort det.
Äventyrspolitik måste avvisas. Syndikalistiska provokationer utmanar
inte LO-ledningens passivitet utan ger den tvärtom argument för att
förbli passiv.
Men i övrigt skall inga protester ringaktas. Låt oss tvärtom hoppas,
och tillsammans tillse, att dagens protester växer till en
proteststorm stark nog att stoppa högerregeringens attacker mot
a-kassan. Det har gjorts förut och kan göras igen.
Rör inte vår a-kassa!
14 november 2006
Proletären 46, 2006