Sossar till salu

Scenariot är som hämtat från Hollywood. Via PR-byrån Prime köpte Svenskt Näringsliv tio aktiva socialdemokrater för det facila priset av 4 miljoner kronor. Uppdraget formulerades i ett dokument rubricerat ”Angreppssätt socialdemokratin”, daterat 19 juni 2010. Under valrörelsen och inte minst efter den skulle de S-märkta agenterna plantera en mer tillväxtvänlig politik inom det egna partiet.

Det handlar då primärt om attsäga ja till kärnkraft, RUT-avdrag och sk valfrihet i välfärden och nej till förfärliga ting som fastighets- och förmögenhetsskatt.

Som de flesta andra insåg Svenskt Näringsliv redan i juni varåt det barkade, så från början var fokus satt på eftervalsdebatten. Efter den förväntade valförlusten skulle de köpta agenterna omedelbart ta till orda och sätta näringslivets prägel på valanalysen, ett initiativförsprång som därefter skulle följas upp med möten och seminarier runt om i landet.

Uppdraget var inte hissnande svårt inom ett parti som lamslogs av valförlusten och som därutöver har näringslivsintressets primat i de ideologiska generna, men man måste ändå beundra agentnätverkets målmedvetenhet.

Redan på valnatten satt chefsagenten själv, förre SSU-ordföranden Niklas Nordström, i SVT:s valvaka, naturligtvis presenterad som socialdemokratisk debattör, inte som avlönad näringslivskonsult. Budskapet var enkelt eftersom det var satt på pränt av Svenskt Näringsliv redan i juni. Socialdemokraterna måste börja med att göra upp i ett antal ”hygienfrågor”, sa Nordström, nämligen kärnkraften, RUT, valfriheten i välfärden, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Uppdragsgivarna på Blasieholmen skrattade säkert gott. Så skall en slipsten dras!

Två dagar senare presenterade den S-märkte konsulten Carl Melin
Primes alldeles egna vallokalsundersökning på DN-debatt. Men den lika mycket förhandsutskrivna slutsatsen att Socialdemokraterna förlorade valet på motståndet mot RUT och samarbetet med Vänsterpartiet.

Med dessa slutsatser har sedan herrar Nordström och Melin rest runt på möten arrangerade av S-distrikt och ABF-föreningar, vid tillfällen adjungerade av medagenter som Lisa Hedin, Fredrik Fällman, Ewelina Tokarczyk med flera, betalda av Prime – och bakom Prime av Svenskt Näringsliv – men givetvis uppträdande som oförvitliga socialdemokrater.

Till saken hör att Svenskt Näringsliv inte bara håller sig med ett alldeles eget agentnätverk inom S, utan via Prime sponsrar kapitalisterna också den föregivet oberoende tankesmedjan Arenagruppen, som i huvudsak befolkas av socialdemokratiska sk förnyare.

Det är därför ingen tillfällighet att Niklas Nordström skrev en av Arenas första artiklar om valet. Lägg därtill att Arenagruppens egen valanalys, undertecknad av bland andra Arenamedlemmen och Prime-konsulten Carl Melin, pläderar för att S skall bryta eller i vart fall tona ner samarbetet med LO och bockfoten lyser igenom. Också denna valanalys har varit säck innan den kom i påse.

Efter Aftonbladets avslöjanden om näringslivsinfiltrationen har Arena brutit samarbetet med Prime, vilket måste ses som ett senkommet erkännande av otillbörlig påverkan.

Niklas Nordström ser inga problem med sin dubbla roller.

”Mina åsikter är inte till salu”, deklarerar han i Aftonbladet (19/12), vilket säkert är sant. Nordström är en liberal av renaste vatten, så det är inte åsikter han säljer utan tjänsten som kapitalets plogbill i det socialdemokratiska parti han ännu tillhör, kanske just för möjligheten att till god förtjänst sälja just denna tjänst. Som konsult med inriktning på Moderaterna hade han inte fått lika bra betalt.

Man kan tycka att avslöjandet av Svenskt Näringslivs agentnätverk är tämligen banalt. Socialdemokratin har i alla tider haft ett mycket nära och förtroendefullt förhållande till det sk näringslivet och mer framträdande sossar än Niklas Nordström och Carl Melin har belönats för sina insatser genom lukrativa konsultuppdrag, som Göran Persson, Björn Rosengren, Pär Nuder med flera.

Ändå representerar agentnätverket en ny företeelse i svensk politik. Det handlar inte längre om ett förtroendefullt samarbete, under klassamarbetets glansdagar inkluderande ömsesidiga kompromisser, utan om att Svenskt Näringsliv direkt dikterar politiken inom de politiska partierna.

Moderaterna har Svenskt Näringsliv redan i sin ficka, men för framtiden väljer kapitalisterna att spela på två hästar i samma lopp. Det gäller att försäkra sig om att den egna politiken ligger fast oavsett vem som vinner valet 2014 eller valet 2008.

Det alarmerande i situationen är Svenskt Näringslivs remarkabla framgång, manifesterad inte bara genom att de köpta agenterna genomförde planen från juni 2010 till punkt och pricka, utan fast mer av att det som Niklas Nordström och Carl Melin sa dagarna efter valet nu sägs också av Mona Sahlin, Thomas Östros, Sven-Erik Österberg och allt vad socialdemokratisk nomenklatura heter.

Politiken är på väg att förvandlats till en dockteater och politikerna till näringslivets marionetter. Demokratin berövas allt innehåll.

Vi blandar oss inte i andra partiers inre angelägenheter. Men en sak måste ändå sägas: Ett parti som kan tänka sig att ha Niklas Nordström som medlem förlorar all trovärdighet.