Säg blankt nej till längre arbetstid i avtalen
För inte så länge sedan drev facket arbetstidsfrågan i avtalsrörelsen. Det blev på sina håll några minuter per dag i arbetstidsförkortning, vilket de fackliga topparna slog sig på bröstet över. Att kräva en lagstiftad arbetstidsförkortning var och är dem främmande.
I årets avtalsrörelse är rollerna ombytta. Nu är det arbetsköparna som driver arbetstidsfrågorna, i vanliga ordning anförda av Teknikföretagen. Men inte för att förkorta arbetstiden, utan för att förlänga den.
Teknikföretagens krav vad gäller arbetstiden är mycket långtgående. På IF Metalls avtalsområde vill förtagen helt ersätta den nuvarande arbetstidslagen, som är dispositiv (möjlig att förhandla bort), med ett arbetstidsavtal som har EU:s arbetstidsdirektiv som ram.
I extremfallet betyder kraven att veckoarbetstiden en enskild vecka skall kunna förlängas ända upp till 78 timmar. Mer stadigvarande gäller dock arbetstidsdirektivets genomsnittliga maxgräns på 48 timmar per vecka.
Men då vill de svenska teknikföretagen förlänga mätperioden från fyra till tolv månader, vilket möjliggör ett övertidsuttag på upp 400 timmar per år.
Arbetsköparna vill också ändra den sk stupstockstiden, som förlägger normalarbetstiden mellan 7 på morgonen och 16 på eftermiddagen, om parterna inte kommer överens om annat. Företagen vill nu lägga till en halvtimma i vardera ändan med avsikten att kunna förlänga normalarbetstiden från 40 till 44 timmar per vecka.
Här handlar det alltså inte om övertid, utan om fyra extra arbetstimmar utan övertidsersättning.
Hela förslaget finns redovisat på annan plats i denna tidning, varför detaljerna inte skall upprepas här. Men vi vill slå larm om frågans utomordentliga allvar.
EU:s arbetstidsdirektiv diskuterades långt innan Sverige blev medlem i EU och redan då varnade vi för dess konsekvenser, inte minst för ett land som Sverige, där arbetstidslagen kan förhandlas bort. Nu är direktivet klubbat och de svenska storföretagen tar genast tillfället i akt att flytta fram sina positioner, väl medvetna om att det mjukryggade IF Metall åtminstone kommer att bjuda på något.
Givetvis tror inte Teknikföretagen att de kommer att få igenom alla sina krav, detta är ett förhandlingsutspel. Men får de igenom ett enda så får de lillfingret och nästa gång förloras hela handen, och får de igenom kravet på att ett avtal skall ersätta hela arbetstidslagen, så finns inte längre skydd för IF Metalls medlemmar. För EU:s arbetstidsdirektiv utgör sannerligen inget skydd, trots alla försäkringar som troskyldiga fackföreningsrepresentanter lämnade inför EU-omröstningen 1995.
Sverige behöver inte längre arbetstider, utan kortare - för att dela på jobben och få fler i arbete. Sveriges arbetare behöver inte längre arbetstider, utan kortare - för att inte slitas ut i förtid och för att kunna leva ett bra liv. Varför inte 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, det har Sverige och definitivt världens vinstrikaste företag råd med.
IF Metalls medlemmar måste jaga sina förhandlare med blåslampa. Kräv att Teknikföretagens arbetstidskrav avvisas kategoriskt och i alla dess delar.
23 januari
Proletären nr 4, 2007