Riv lönesänkarinstituten!

Redan August Strindberg konstaterade att nationalekonomi är en vetenskap uppfunnen av överklassen för att komma åt frukterna av underklassens arbete.

Denna gamla sanning bekräftas än en gång av Konjunkturinstitutets utspel om att vi har för höga lägstalöner i Sverige. Bara det faktum att en statlig tjänsteman med en lön på över 100 000 kronor i månaden har mage att uttala sig om att löner som knappt går att leva på är för höga, borde få fackföreningsrörelsen att protestera.

Även om det hörs en del spridda klaganden från fackligt håll, så har säkerligen KI:s budskap gått fram. Ramverket för nästa års avtalsrörelse håller på att spikas och kriget mot arbetarlönerna fortsätter även med en ny regering.

Rollfördelningen i detta statligt dirigerade lönesänkningskrig är tydlig. Det statliga verket KI anger ramarna. Det statliga verket Medlingsinstitutet ska sedan se till att lönehöjningar hålls nere och strejker undviks. Allt för att vinsterna ska hållas uppe, eller konkurrenskraften bevaras som det kallas.

Att vinsterna brakat i höjden, medan lönerna sedan länge sackat efter, verkar inte bekomma de som försvarar den nuvarande ordningen. Att försvara näringslivets konkurrenskraft, en uppgift som fackföreningsrörelsen har gjort till sin, innebär att ta ansvar för att vinsterna stiger i förhållande till tidigare år. Det är att ta på sig uppgiften att mata ett omättligt odjur vars aptit växer med måltiden.

Myten om arbetsmarknadens parters frihet och oberoende är betydligt överdriven. För den som vill värna fackföreningarnas frihet och oberoende finns det bara en väg att gå och det är att bryta med den statligt dirigerade lönesänkningspolitiken. Riv lönesänkarinsitituten och kämpa för höjda löner på vinsternas bekostnad.