Osmakligt bidrag

I början av januari kom en rapport från Stockholms universitet som konstaterade att 90 000 kvinnor har minskat sin arbetstid eller helt slutat att arbeta för att vårda anhöriga. Stressen över att hinna med jobb, familj, vård av anhöriga och resten av livet blir så stor att många tvingas att sjukskriva sig helt. När samhället sviker tvingas kvinnor, framförallt arbetarkvinnor, tillbaka in i hemmen.

Några veckor tidigare slog Kommunal larm om krisen i äldreomsorgen. Jäkten och den psykiska pressen ökar för Kommunals medlemmar inom äldreomsorgen. De hinner inte ta rast, hoppar över både lunch och toalettbesök. Kommunal varnar för att säkerheten för både patienter och arbetare hotas efter årtionden av nedskärningar.

Mitt emellan dessa två rapporter kom siffrorna för förra årets rut-avdrag. Rut-avdraget har nästan fördubblats på tre år, men det är inte vanligt folk som står för avdragen. Rut-avdrag är tio gånger vanligare i Danderyd än i en genomsnittlig kommun. Lidingö, Täby och och Vellinge ligger också högt upp på avdragslistan.

Tre pusselbitar som tillsammans ger en skrämmande bild av Sverige. Den 0:365-diet med ständiga sparbeting som politikerna har tvingat på den gemensamma välfärden visar sitt rätta ansikte.

Tre pusselbitar som förstör liberalernas falska bild av rut-avdraget som en social välgärning som ska ge stressade arbetande människor hjälp att få ihop livspusslet. Det gäller säkert för överklassen i Danderyd där båda föräldrarna kan satsa på sina välavlönade karriärer medan våra skattepengar subventionerar läxläsning, poolrengöring (dock endast inomhuspooler), bartenders, putsning av bordsilvret etc.

Rut-avdraget är en förvriden socialpolitik som gör livet allt svårare för arbetarklassen, framförallt arbetarkvinnorna. När skattepengar läggs på subventionerad hemhjälp åt de rika istället för på gemensam välfärd ökar pressen på jobben inom vård och omsorg. Samtidigt läggs ännu en pusselbit till livspusslet när det gemensamma inte längre tar ansvar för sjuka och gamla.

Det är en i alla avseenden förvriden socialpolitik. Våra skattepengar ska inte gå till hemhjälp åt de rika, som redan har fått gigantiska skattesänkningar och som har råd att betala ur egen ficka.

Varför ska skattepengar gå till städning hos de som kan betala själva istället för till äldreomsorg? Varför ska de gå till läxhjälp till familjer där stor studievana redan finns? Eller till barnpassning åt höginkomsttagare som mycket väl hade haft råd att betala ur egen ficka för att få livspusslet att gå ihop?

I samband med årets internationella kvinnodag 8 mars går därför Kommunistiska Partiet ut i en kampanj för att rensa upp i överklassens bidragsträsk!

Om överklassens herrar och damer vill köpa hemtjänst – vi har inget att invända mot jobben som sådana – så får de allt betala detta själva.

Varför skall överklassen få miljardbidrag samtidigt som intjänade ersättningar till sjuka och arbetslösa skärs ner?

De pengar som går till skattesubventioner åt de rika räcker inte på lång väg för de satsningar som behövs på den gemensamma välfärden. För att garantera alla människor bra sjukvård och en värdig ålderdom, för att minska stressen och höja lönerna för de offentliganställda, så krävs en helt annan politik. Det krävs att vi tar pengarna där de finns och använder dem där de behövs.

Men rutavdraget är ett synnerligen osmakligt överklassbidrag – som tar pengar från där de behövs och ger till dem som redan har mer än vad de behöver – och det är hög tid att stoppa fjäsket för överklassen.