Om att bli rik på politik
Carl Bildt har det inte lätt. Först blev han hudflängd för sina ägarintressen i Lundin Petroleum och Vostok Nafta. På goda grunder.
Lundin Petroleum har i årtionden profiterat på inbördeskriget i det
söndertrasade Sudan; har närt inbördeskriget i kallhamrat syfte att
tjäna pengar på Sudans oljetillgångar. Varvid till och med diverse
liberaler tvingas fråga varför Bildt tiger om Darfur. Är värdet på
Lundin-aktierna verkligen viktigare än det som departementskollegan
Gunilla Carlsson kallar ett folkmord?
Sak samma med Vostok Nafta. Till och med liberalerna tvingas fråga om
en svensk utrikesminister verkligen kan ha ägarintressen i den ryska
oljeindustri som goda liberaler i andra sammanhang framställer som
redskap för Putins storpolitiska ambitioner.
Som om inte detta var nog ifrågasätts nu också Bildts ägarintressen i det amerikanska fondbolaget Legg Mason.
”Bildt rik på vapen och porr”, dundrar liberala Göteborgs-Posten (10/11) upprört. Återigen på goda grunder.
Legg Masons allra största aktieinnehav finns i vapentillverkaren
Lockhead Martin och genom ett dotterbolag har Legg Mason dessutom
stora ägarintressen i New Frontier Media, en av de största aktörerna i
USA:s porrindustri.
Bildt tjänar pengar på krig och sexuell förnedring.
Bildt värjer sig givetvis mot anklagelserna. Pengar lukar som bekant
inte i den kapitalistiska världen, vilket en tidning som
Göteborgs-Posten borde veta. I ett brev till redaktionen avfärdar Bildt
därför det hela som smutsig kampanjjournalistik, som en ”journalistisk
tradition som mer brukar förknippas med KPML(r)”.
Man tackar för de vitsorden!
*
Bildts ägarintressen i ett antal mer eller mindre skrupelfria företag
är politiskt stötande. Jäv är bara förstavelsen, som vi skrev för några
veckor sedan. Givetvis borde Bildt avpolletteras. Ett demokratiskt land
kan inte ha en utrikesminister som blir rik på USA:s krig. Eller borde
inte kunna ha en sådan utrikesminister.
Men man bör också fråga sig hur det kunde bli så här. Hur kunde den
inte alltför rike politikern Carl Bildt bli tiodubbel mångmiljonär
efter det att han lämnade politiken?
Måhända utgör Henry Kissinger en del av svaret. Carl Bildt brukar
framhålla den förre amerikanske utrikesministern som sin stora
politiska förebild. Men det gäller kanske också på det mer personliga
planet.
Redan som utrikesminsiter inledde Henry Kissinger ett samarbete med det
amerikanska gruvbolaget Freeport McMoRan, vilket inkluderade stöd till
den dåvarande militärdiktaturen i Indonesien och dess brutala förtryck
av inte minst det annekterade Västpapua, där Freeport McMoRan driver
sin allra mest lönsamma gruva.
Efter det att Kissinger avgick som utrikesminister köptes han av
Freeport McMoRan, först som sk internationell konsult och senare som
styrelseledamot i bolaget. Det illa beryktade Freeport McMoRan fick ett
ansett ansikte med breda politiska kontakter i USA och i de
konfliktområden där bolaget driver rövarverksamhet, allt som
oftast i skydd av militärdiktaturer. Som tack hjälpen blev
Kissinger snuskigt rik.
Det lika illa beryktade Lundin Petroleum behövde också ett ansett
ansikte med breda politiska kontakter. Valet föll på Carl Bildt, som
villigt lät sig köpas. Pengar luktar inte i Bildts värld, åtminstone
inte när de handlar om tiotals miljoner kronor.
Vet för övrigt att Lundin Petroleum inte bara bedriver verksamhet i
inbördeskrigets Sudan, utan också i Västpapua – i ett land där det
indonesiska förtrycket lett till vad människorättsorganisationer kallar
ett folkmord.
Bildts ägarintressen i ett antal mer eller mindre skrupelfria företag
är politiskt stötande. Jäv är bara förstavelsen, som vi skrev för några
veckor sedan. Givetvis borde Bildt avpolletteras. Ett demokratiskt land
kan inte ha en utrikesminister som blir rik på USA:s krig. Eller borde
inte kunna ha en sådan utrikesminister.
Men man bör också fråga sig hur det kunde bli så här. Hur kunde den
inte alltför rike politikern Carl Bildt bli tiodubbel mångmiljonär
efter det att han lämnade politiken?
Måhända utgör Henry Kissinger en del av svaret. Carl Bildt brukar
framhålla den förre amerikanske utrikesministern som sin stora
politiska förebild. Men det gäller kanske också på det mer personliga
planet.
Redan som utrikesminsiter inledde Henry Kissinger ett samarbete med det
amerikanska gruvbolaget Freeport McMoRan, vilket inkluderade stöd till
den dåvarande militärdiktaturen i Indonesien och dess brutala förtryck
av inte minst det annekterade Västpapua, där Freeport McMoRan driver
sin allra mest lönsamma gruva.
Efter det att Kissinger avgick som utrikesminister köptes han av
Freeport McMoRan, först som sk internationell konsult och senare som
styrelseledamot i bolaget. Det illa beryktade Freeport McMoRan fick ett
ansett ansikte med breda politiska kontakter i USA och i de
konfliktområden där bolaget driver rövarverksamhet, allt som
oftast i skydd av militärdiktaturer. Som tack hjälpen blev
Kissinger snuskigt rik.
Det lika illa beryktade Lundin Petroleum behövde också ett ansett
ansikte med breda politiska kontakter. Valet föll på Carl Bildt, som
villigt lät sig köpas. Pengar luktar inte i Bildts värld, åtminstone
inte när de handlar om tiotals miljoner kronor.
Vet för övrigt att Lundin Petroleum inte bara bedriver verksamhet i
inbördeskrigets Sudan, utan också i Västpapua – i ett land där det
indonesiska förtrycket lett till vad människorättsorganisationer kallar
ett folkmord.
*
Man behöver inte gå till USA och Henry Kissinger för att hitta
avdankade politiker som likt Carl Bildt bjuder ut sig till försäljning.
Det finns gott om exempel också i Sverige.
Minns Jan Nygren, f.d. socialdemokratisk minister och
statsministerkandidat. Nygren kränger idag JAS 39 Gripen som vice
verkställande direktör på Saab. Också wallenbergarna och deras
allierade behöver politiska kontakter. Varvid Nygren var ett gott köp.
Som före detta statssekreterare i försvarsdepartementet har han de
kontakter som ljusskygg vapenhandel kräver.
Eller minns för all del Björn Rosengren, vår f.d. närningsminister som
numera gör tjänst som ”senior advisor” åt finansfamiljen Stenbeck och
deras bolag Kinnevik.
Familjen Stenbeck har som bekant inte det bästa av rykten och sysslar
dessutom med verksamheter som är särskilt beroende av det politiska
systemets välvilja. Varvid Rosengren säkert gör skäl för de miljoner
han köpte sitt gods i Sörmland för. Också finansfamiljer behöver
torpeder.
Man behöver inte gå till USA och Henry Kissinger för att hitta
avdankade politiker som likt Carl Bildt bjuder ut sig till försäljning.
Det finns gott om exempel också i Sverige.
Minns Jan Nygren, f.d. socialdemokratisk minister och
statsministerkandidat. Nygren kränger idag JAS 39 Gripen som vice
verkställande direktör på Saab. Också wallenbergarna och deras
allierade behöver politiska kontakter. Varvid Nygren var ett gott köp.
Som före detta statssekreterare i försvarsdepartementet har han de
kontakter som ljusskygg vapenhandel kräver.
Eller minns för all del Björn Rosengren, vår f.d. närningsminister som
numera gör tjänst som ”senior advisor” åt finansfamiljen Stenbeck och
deras bolag Kinnevik.
Familjen Stenbeck har som bekant inte det bästa av rykten och sysslar
dessutom med verksamheter som är särskilt beroende av det politiska
systemets välvilja. Varvid Rosengren säkert gör skäl för de miljoner
han köpte sitt gods i Sörmland för. Också finansfamiljer behöver
torpeder.
*
Det går som bekant ingen nöd på politiker. De tjänar gott på sitt värv
och är dessutom begåvade med pensionsvillkor som vi andra bara kan
drömma om.
Det går att bli rik på politik.
Men den politiker som vill bli snuskigt rik kan inte nöja sig med att
tala väl om det s.k. näringslivet och låna sig som verktyg åt företagen i
de politiska församlingarna, vilket nästan alla politiker gör.
Den politiker som vill bli snuskigt rik måste sälja sig med hull och
hår; måste ta värvning mer direkt och vara beredd att agera som
politisk torped åt företag som behöver och är bredda att betala för
politiska torpeder, oftast av tvivelaktiga skäl.
Carl Bildt har inte blivit snuskigt rik för sina blåa ögons skull.
Genom åren är det åtskilliga politiker som tagit steget. Väl medvetna
om att det innebär ett farväl till politiken. Snuskigt rik blir man som
fd politiker.
Det speciella med Carl Bildt är att han inte begriper att försåld heder
inte kan krävas tillbaka. Den som låtit sig korrumperas förblir
korrupt.
Det går som bekant ingen nöd på politiker. De tjänar gott på sitt värv
och är dessutom begåvade med pensionsvillkor som vi andra bara kan
drömma om.
Det går att bli rik på politik.
Men den politiker som vill bli snuskigt rik kan inte nöja sig med att
tala väl om det s.k. näringslivet och låna sig som verktyg åt företagen i
de politiska församlingarna, vilket nästan alla politiker gör.
Den politiker som vill bli snuskigt rik måste sälja sig med hull och
hår; måste ta värvning mer direkt och vara beredd att agera som
politisk torped åt företag som behöver och är bredda att betala för
politiska torpeder, oftast av tvivelaktiga skäl.
Carl Bildt har inte blivit snuskigt rik för sina blåa ögons skull.
Genom åren är det åtskilliga politiker som tagit steget. Väl medvetna
om att det innebär ett farväl till politiken. Snuskigt rik blir man som
fd politiker.
Det speciella med Carl Bildt är att han inte begriper att försåld heder
inte kan krävas tillbaka. Den som låtit sig korrumperas förblir
korrupt.
*
KPML(r)-journalistik, fräser Carl Bildt. Låt oss i så fall hoppas att fler media framöver ägnar sig åt KPML(r)-journalistik.
Att Bildt är moderat är illa nog. Att Sveriges utrikesminister dessutom
tjänat en förmögenhet på krig, och fortsätter att göra det, är
oacceptabelt.
14 november 2006
Proletären 46, 2006
KPML(r)-journalistik, fräser Carl Bildt. Låt oss i så fall hoppas att fler media framöver ägnar sig åt KPML(r)-journalistik.
Att Bildt är moderat är illa nog. Att Sveriges utrikesminister dessutom
tjänat en förmögenhet på krig, och fortsätter att göra det, är
oacceptabelt.
14 november 2006
Proletären 46, 2006