Nato-anpassad osäkerhetspolitik

Den svenska anpassningen till krigsalliansen Nato har pågått så länge och har varit så omfattande att det blir allt svårare för alltfler att uppbåda den nödvändiga upprördheten. Just detta utgör anpassningens strategi. De små stegens bestämda marsch in i Nato skall bryta ner Nato-motståndet så till den grad, att ett fullständigt Nato-medlemskap till sist framstår som en ren formalitet.

Därför slår vi på trumman igen, hårt och bestämt. För nu börjar det verkligen brinna i knutarna.

I måndags meddelade försvarsminister Karin Enström att regeringen gett Försvarsmakten i uppdrag att inleda avtalsförhandlingar med Nato om så kallat värdlandsstöd. Det kan låta hovsamt, men bakom frasen döljer sig ett grundskott mot det lilla som finns kvar av en oberoende säkerhetspolitik.

Värdlandsstöd innebär nämligen att Sverige upplåter sitt territorium till Nato för placering av högkvarter, trupp och material. Nato får helt enkelt tillstånd att upprätta baser i Sverige, såväl i fredstid som i skarpa krigssituationer.

Detta är osäkerhetspolitik! Talet om det aggressiva Ryssland är visserligen groteskt överdrivet, men givet är att Ryssland med rätta ser Natos utbyggnad av baser runt sina gränser som ett aggressivt hot. Situationen ger ingen omedelbar krigsrisk, för det är de militära styrkeförhållandena alltför ojämna, men det ger en konflikt som på sikt kan leda till krig, om Nato-aggressionen trappas upp.

I denna situation skall Sverige alltså upplåta sitt territorium till ytterligare Nato-baser, vilket utgör just en upptrappning.

Men framförallt utgör det ett akut hot mot Sveriges säkerhet. För om det där kriget kommer, så blir Sverige en del av det från dag ett, oavsett om vi då är medlemmar i Nato eller inte. För ingen tror väl att Natos motpart i ett krig skulle betrakta Nato-baserna i Sverige som neutrala.

Betänk sedan att Nato är kärnvapenbestyckat. Det finns därför risk för att värdskapet innebär att kärnvapen placeras på svenskt territorium, vilket inga försäkringar från svenska politiker biter på. Nato vägrar nämligen att deklarera eventuella kärnvapen på fartyg, flygplan och annat krigsmaterial.

Man skulle kunna tro att det är de öppna Nato-vännerna i alliansen som ligger bakom förhandlingsinviten till Nato. Men så är det inte. Nato-tjafset i Almedalen är spel för galleriet. Bakom skål och vägg i Försvarsutskottet har såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet sagt ja till ”Host Nation Support”, som det heter på Nato-språk.

”Jag tycker det är naturligt att vi bygger vår säkerhet tillsammans med andra och att då både ge och ta emot stöd”, säger Karin Enström i en kommentar. Men säkerhet kan inte byggas tillsammans med vår tids mest aggressiva krigsallians och absolut inte genom att låta Nato upprätta baser i Sverige.

Därför slår vi åter på trumman. Freden och säkerheten kräver att Sverige bryter allt samarbete med Nato.