Måste alla judar ta avstånd från Israel?

Den som ställer frågan om huruvida alla judar har en plikt att bekämpa sionismens rasistiska människosyn i allmänhet och den sionistiska staten Israels folkmordspolitik mot palestinierna i synnerhet, anklagas ofta för antisemitism. Och detta med viss rätt.

Att kollektivt anklaga den religiösa gruppen judar för de brott som en stat eller en politisk riktning begår är att förfalla till antisemitism, eller i varje fall att underblåsa antisemitiska strömningar. Givetvis måste de talespersoner och organisationer som i alla andra lägen stödjer Israel även ställas till svars för krigen, bosättningspolitiken och den systematiska folkfördrivningen.

Men rågången mellan enskilda personer, organisationer och stater å ena sidan och gruppen människor med judiskt ursprung, oavsett i vilken utsträckning dessa är troende eller inte, måste hållas knivskarp. När antisionism tenderar till eller slår över i antisemitism måste den fördömas. Vinnaren varje gång detta sker är Israel och sionistiska rörelser.

Det samma gäller givetvis förhållandet mellan muslimer som grupp och organisationer som IS. Men här håller rågången sakta men säker på att suddas ut. I Dagens Samhälle (15/1) skriver Aje Carlbom som är docent i socialantropologi vid Malmö högskola om hur islam inte kan frikopplas från islamistiska terrorister och om muslimers plikt att bekämpa islamism. Samma glidning märktes i SVT:s Uppdrag Granskning när de behandlade islamofobi och antisemitism.

Man kan fråga sig varför ingen svensk media har ställt Sveriges buddhistiska samarbetsråd mot väggen och krävt att dessa ska förhålla sig till terrorister och våldsverkare i t.ex. Burma som anses sig agera för buddhismens sak. Eller varför har inte Hinduiska Samfundet i Sverige utkrävts på ansvar för den växande hinduistiska extremismen i Indien och dess våld och terror. Inte heller svenska kyrkan eller de kristna frikyrkorna brukar ställas till svars för Ku Klux Klans terrorism i USA eller Herrens motståndsarmés våldsdåd i Uganda.

Carlbom och Uppdrag granskning svarar säkert att det inte förekommer någon rekrytering av militanta krigare till dessa grupper inom de religiösa samfunden i Sverige. Det är visserligen sant. Men åter till parallellen med judar och Israel. Även om det inom judiska församlingar i Sverige förekommer stödverksamhet till Israel och det organiseras resor ner till ett land som styrs av en regering vars ministrar öppet förespråkar etnisk rensning, så måste vi skilja på judar som grupp och staten Israel.

På precis samma sätt är det med muslimer som grupp och Islamiska staten. När kritik mot IS-extremism tenderar till eller slår över i islamofobi måste även denna fördömas. Eftersom vinnaren annars är IS och liknande rörelser.