Korruptionen måste ryckas upp med rötterna

Spritnotor, privata resor och excesser på lyxkrogar för medlemmarnas pengar. Avslöjandena om korruptionen hos facktopparna har blivit en följetong i media.

Denna gång är det Transportbasen Lars Lindgren som har fastnat med fingrarna i den fackliga korruptionens syltburk. Att Lindgren mumsat hummer och ostron och sörplat årgångswhisky och finviner för sina arbetsgivares, det vill säga medlemmarnas, pengar sticker i ögonen på gps-övervakade transportarbetare som knappt kan ta en pissepaus utan att känna arbetsgivarpiskan vina.

Osäkerheten och otryggheten är ett gigantiskt problem för Sveriges lastbilschauförer, taxiförare och andra transportarbetare som pressas av EU-politikens avregleringar och arbetskraftsimport. En otrygghet som dock inte verkar gälla Lindgren själv. Efter några dagars betänketid landade han i beslutet att vägra avgå. Hoffas ande lever i Transporttoppen, med ledare som tror att radikalism i ord räcker för att maskera korruption och förräderi.

Kanske är det lika bra att Lars Lindgren står fast vid sitt beslut att inte avgå. Det är nämligen inte fackpamparna personligen som måste bort, utan den korrupta inställning som dessa skolats in i. Tillsättandet av interna utredningar, framtagandet av policy-dokument och utbyte av personer – som efter Kommunalskandalen – ändrar ingenting i grunden.

Korruptionsavslöjandena visar hur milsvid klyftan är mellan arbetare på golvet och ledningarna. Ledningarna har inte samma moral som arbetaren på golvet. De har blivit som den motpart som svenska arbetare en gång i tiden bildade fackföreningar för att kämpa emot.

Vi måste gå tillbaka till meningen med fackföreningen, som en kollektiv och demokratisk organisering på gräsrotsnivå, för att samla alla arbetare på arbetsplatserna. En organisation där det är arbetarna själva som diskuterar och beslutar om sina angelägenheter.

Den korruption som slutar med hummer och årgångswhisky börjar när förtroendevalda tror att det är deras uppgift att tala om för arbetarna vad de ska göra och tycka. När det tvärtom är arbetarnas uppgift att tala om för ledarna vad de ska göra och tycka.

De som har äran att arbeta inom arbetarklassens organisationer ska arbeta och leva under samma omständigheter som de som de är valda att företräda.

Så och endast så – genom att återgå till meningen med fackföreningen – kan korruptionen ryckas upp med rötterna.