Hoppa till huvudinnehåll
Av

Könsuppdelad gymnastik eller inte?

En muslimsk friskolas könsuppdelade gymnastikundervisning rörde härom veckan upp en debattstorm. Inte minst floppen Gustav Fridolin, desperat efter att plocka feministiska poänger sedan det uppdagats att han har partikamrater som inte vill ta kvinnor i hand, var snabbt ute och fördömde könsuppdelad gymnastik som ett hot mot jämställdheten.


En muslimsk friskolas könsuppdelade gymnastikundervisning rörde härom veckan upp en debattstorm. Inte minst floppen Gustav Fridolin, desperat efter att plocka feministiska poänger sedan det uppdagats att han har partikamrater som inte vill ta kvinnor i hand, var snabbt ute och fördömde könsuppdelad gymnastik som ett hot mot jämställdheten.

Om Fridolin ägnat lite mer kraft åt tankeverksamhet istället för att stirra sig blind på opinionsmätningar och sin egen hotade ställning vid maktens grytor, så hade han insett att frågan inte alls är så enkel.

Grundhållningen vad gäller skolgymnastik måste vara att få alla barn och ungdomar att delta. Om fysiska och sociala olikheter i växande kroppar står i vägen för ungas deltagande så är könsuppdelad gymnastik åtminstone en tanke att överväga.

Det kan rent av vara positivt både för jämställdheten och målet att möjliggöra för alla elever att delta i gymnastiken.

Debatten blir rent komisk när samma träsktroll på högerkanten som går i gång när lika obskyra debattörer vill avskaffa könsuppdelade toaletter, nu blir helt galna inför tanken på könsuppdelad gymnastik.

Det är bara att hålla med Johanna Frändén i Aftonbladet (2/9): ”I en perfekt värld hade förstås varken patriarkala strukturer eller tonårshormoner stått i vägen för gemensam gympa. Men i väntan på att världen (och biologin) ska komma ikapp våra svenska värderingar kan det vara värt att överväga alternativen.”

Vad gäller den andra delen av debatten, frågan om friskolor i allmänhet och religiösa friskolor i synnerhet, är frågan enkel.

Vi kommunister förespråkar en sekulär skola. Barn skall ges kunskap om de stora världsreligionerna, men skolan skall inte vara en plats för vare sig religionsutövning eller religiös indoktrinering. Religionsfriheten inkluderar en skola fri från religiös påverkan. Det religiösa får människor sköta i det privata livet.

Men frågan handlar om mer än religionsfrihet, det handlar om alla barn och ungas rätt till likvärdig skolgång. Sönderslagningen av den svenska enhetsskolan – genom kommunalisering, skolpeng och friskolesystemet – är huvudanledningen till den eländiga situationen i de svenska skolorna och den sjunkande kunskapsnivån. Detta erkänns från de mest skilda politiska håll.

Därför måste friskolor förbjudas och friskolereformen rivas upp. Istället krävs en statlig enhetsskola, likvärdig för alla barn och med lika rätt till en allsidig utbildning. Det innebär inte en återgång till en stelbent skola där alla ska tvingas in i samma mall. Likhet kräver att olika behov tillfredsställs.

Det innebär att resurserna kan fördelas utifrån behoven och garantera likvärdig skolgång oavsett var du bor eller vilka som är dina föräldrar. Att det dessutom omöjliggör för skolkapitalister att ta pengar som ska gå till verksamheten och flytta dessa till skatteparadis är bara en bonus.

Att förbjuda religiösa friskolor skulle vara en bra början, men det är som sagt bara en början.