Kampen går vidare!

Det är utmärkt! LO-ledningens försiktiga tassande har inget stöd bland
medlemmarna. Och inte den förkrympta demokratisyn som säger att en
politisk strejk är odemokratisk.



Vi hoppas att många, många LO-medlemmar också ger denna sin uppfattning
tillkänna i torsdagens demonstra-tioner mot försämringarna av a-kassa.
Vad vill vi ha? Politisk strejk!



Det lär visserligen inte bli någon politisk strejk i brådrasket, för
det är LO-ledningen alltför självtillräcklig. Men droppen urholkar
stenen. Om medlemskraven på ett mer kraftfullt agerande mot
högerregeringens försämringar av a-kassan växer sig tillräckligt
starka, så kan till och med LO-ledningen tvingas på reträtt. Det är
åtminstone vår förhoppning och därför ämnar vi enträget fortsätta
arbetet med att samla en sådan opinion.



Visst är det bra att LO samlat till manifestationer 14 december. Även
om det är väl senkommet med tanke på att riksdagen skall besluta om
försämringarna i a-kassan redan veckan därpå. Men en försiktig och
senkommen protest är bättre än ingen protest alls, så därför uppmanar
vi alla att sluta upp. Facklig centralorganisation spelar ingen roll. I
denna fråga har arbetare och tjänstemän gemensamma intressen. Det
gäller att manifestera enighet. Alla tillsammans mot försämringarna av
a-kassan!



Men vår uppslutning är inte okritisk. Vi anser som sagt att LO
agerar alltför försiktigt, rentav fegt. LO-ledningen avstår frivilligt
från den främsta opinionsyttring som står till dess förfogande och tar
därvid inte tillvara den kampvilja som finns bland medlemmarna.



Också detta budskap måste bäras fram i torsdagens manifestationer. För
att det utgör en investering i framtiden. Vad vill vi ha? Politisk
strejk!   



Detta måste understrykas. Högerregeringen må driva igenom sitt
löntagarfientliga a-kasseförslag redan före jul. Men det innebär inte
slutet på kampen mot försämringarna av a-kassan, bara slutet på det
första slaget.



Vi misslyckades med att stoppa försämringarna, vilket är beklagligt. Nu
gäller det att kräva att försämringarna rivs upp. För att de är djupt
orättvisa, inte bara mot de arbetslösa, utan också mot stora grupper av
deltidsarbetande och studerande, som nästa år kommer att utestängas
från a-kassan genom det skärpta kvalifikationsreglerna.



Kampen fortsätter, kampen måste fortsätta, ty attacken mot a-kassan
är ingen enskildhet, utan ett bärande bygg- element i det smygande
systemskifte som högerregeringen planerar. Sämre a-kassa skall bana väg
för lönedumpning och därmed för den låglönemarknad som är ett av
systemskiftets mål.



Det finns som bekant fler element. Som en massiva privatisering och
marknadsanpassning av vården; som en lika massiv utförsäljning av
statliga företag; som utförsäljning av allmännyttan och införanden av
marknadshyror; som fri arbetskraftsimport; för att nu inte tala om
successiva skattesänkningar för de rika.



Men inte heller detta är enskildheter. Allt ingår i en politik för
ökade klassklyftor, för en politik som medvetet och utstuderat tar från
de fattiga och ger till de rika.



Någonstans måste man börja, någonstans måste motståndet börja. Nu
samlas vi i motstånd mot försämringarna av a-kassan. Låt oss då också
fullfölja den kampen med all den kraft vi förmår uppbringa, också sedan
beslutet har fattats, ty viker vi undan väntar bara nya attacker på
andra områden.



Låter det dystert? Varför det? När två av tre LO-medlemmar är för politisk strejk är framtidsutsikterna ljusa.



12 december 2006

Proletären 50, 2006