Hoppa till huvudinnehåll
Av

Jämställdhet på högervis




Måndag 5 mars föll bilan över tiotusentals arbetslösa. De som varit
utan jobb i mer än 200 dagar fick sina ersättningar sänkta från 80 till
70 procent av lönen.



Det är måhända en omedveten ironi att detta dråpslag utdelas samma
vecka som vi firar Internationella kvinnodagen 8 mars. Men det är
likväl en ironi.



Högeralliansens partiledare titulerar sig med få undantag feminister,
men för arbetarkvinnor har de inget till övers och då rakt inte för
arbetslösa kvinnor. Det är inte minst de arbetslösa kvinnorna som skall
tuktas via högeralliansens sk jobbpolitik; det är inte minst kvinnor
som genom sänkta ersättningar och skärpta kvalifikationskrav skall
tvingas in i den ännu mer utpräglade låglönsektor som överklassen ser
som en lösning på sitt eget kvinnoproblem.



För så är det. Maud Olofsson talar med rynkad panna om det så
förgörande ”livspusslet”, om hur svårt det är för inte minst kvinnor
att få yrkes- och familjeliv att gå ihop. Vilket det tveklöst är.



Att lösa pusslandet genom en generell arbetstidsförkortning är dock
inte aktuellt, trots att en sådan åtgärd utjämnar de nuvarande
arbetstidsskillnaderna mellan könen. Istället talar Olofsson och hennes
alliansbröder njutningsfullt om hushållsnära tjänster, om att kvinnor i
en sk karriären skall kunna köpa sig någon som löser livspusslet åt
dem, rentav med skattesubvention, som städar, handlar, hämtar barnen
på  dagis, läser läxor och vad det nu kan vara. Med
statsbidrag. 



Vem som skall städa hos städerskan hör inte till saken.



Detta ger kärnan i högerns kvinnopolitik. Jämställdhet skall inte
uppnås genom strukturella samhällsförändringar, som stärker alla
kvinnors ställning. Utan i den privata sfären. De som har råd skall
kunna köpa sig privat jämställdhet. Kvinnorätten privatiseras och
kommersialiseras. Kom och köp, kom och köp, nu är det
skattesubventionerad rea på jämställdhet!




Kruxet i sammanhanget är att löneskillnaderna i Sverige ännu är för små
för att pigmarknaden skall kunna expandera utöver ett ganska smalt
överklasskikt.



Visst. Lite skattesubventionerad städhjälp kan säkert även tämligen
vanliga medelklassfamiljer ha råd med. Men det är inte lite städhjälp
som är högerns hägring. Utan överklasskvinnornas befrielse från
hemarbetet. Vilket kräver större löneskillnader, trots
skattesubventionerna; vilket kräver den ännu mer utpräglade
låglönesektor som är den sk jobbpolitikens mål. Därav bilan över de
arbetslösa.



Detta säger något viktigt inför 8 mars. Kvinnofrågan är vare sig
klassneutral eller politiskt neutral. Gudrun Schyman må hesitera, men
höger eller vänster spelar roll. Med högern får vi den privatiserade
jämställdheten, får vi den likhet som bara kan köpas för pengar, på
kapitalistiskt manér; får vi större jämställdhet för några få och
mindre för de allra flesta.




Vi kommunister förespråkar 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, lika
envis som någonsin förr. Bland annat av jämställdhetsskäl. Dagens
kvinnliga deltidsarbete är en kvinnofälla, oavsett om det är påtvingat
eller halvt frivilligt. Genom att det bidrar till att bibehålla det
kvinnliga huvudansvaret för hemarbetet. Lika och kortare arbetstid ger
mer likhet mellan könen.



Vi förespråkar samtidigt en minimering av detta oavlönade arbete. Genom att samhället tar över största möjliga del av det.

Så har som bekant skett i Sverige. Genom att bland annat barn- och
äldreomsorg tagits över av samhället. Men här pågår en utveckling i fel
riktning, inte minst inom äldreomsorgen. Nedskärningar och slimmade
organisationer kräver ett allt större mått av anhörigansvar, ett ansvar
som framförallt åläggs kvinnorna.



Den borgerliga privatiseringspolitiken kommer tveklöst att skynda på
denna utveckling, särskilt som den inkluderar rätten att köpa sig
bättre vård och omsorg. Den rika familjen kan låta ett privat vårdbolag
ta hand om farmor. Medan den fattiga utan betalning får rycka in som
extra hemtjänst.



Därför är försvaret av offentlig sektor en central kvinnofråga. En väl
utbyggd och väl fungerande offentlig sektor befriar kvinnorna från det
oavlönade hemarbetet. På lika villkor. Ingen vare sig kan eller behöver
köpa sig fri från ett arbete som inte längre utförs i hemmet.




Kvinnofrågorna är många, handlar om lika löner och lika rätt till
heltidsarbete, men också om kvinnofrid, om rätten till abort, om rätten
till likvärdig vård, om exploateringen av kvinnokroppen och mycket,
mycket annat. Men med högern vid makten framstår ändå jämställdhetens
privatisering och kommersialisering som den mest grundläggande.



”I den borgerliga demokratin är likheten så beskaffad, att det är
förbjudet för såväl fattiga och rika att sova under Paris broar”, skrev
den franske nobelpristagaren Anatole France för över hundra år sedan.



I högerns Sverige är likheten så beskaffad, att såväl fattiga som rika har rätt att köpa sig en gnutta jämställdhet.

Vem städar hos städerskan? En fråga att ställa 8 mars.



6 mars 2007

Proletären 10, 2007