Håller TTIP på att haverera?

”Förhandlingarna med USA har i praktiken havererat, eftersom vi som européer naturligtvis inte kan underkasta oss de amerikanska kraven”, kommenterade Tysklands vice förbundskansler och ekonomiminister Sigmar Gabriel det faktum att TTIP-förhandlingarna mellan USA och EU strandat.

Det är ord i rättan tid och det är bara att glädjas över att det marknadsdiktatoriska TTIP-avtalet därmed fallit eller i varje fall tillfälligt har stoppats.

Men när Gabriel pratar om oss ”européer” är det inte Europas arbetare eller ens de europeiska länderna han menar. Tysklands borgarklass och dess politiska hantlangare har inte förvandlats till motståndare mot stormakters möjlighet att tvinga andra länder till underkastelse. Så sent som i början av sommaren påtvingades Grekland ännu ett förödande åtstramningspaket – nu med Syriza som politiska förvaltare i Grekland – med ytterligare sänkningar av pensioner, försämrad välfärd och nya privatiseringar. Allt för att garantera de tyska storbankernas fortsatta storvinster.

Däremot är de tyska storföretagen inte pigga på att bakbindas av ett handelsavtal som innebär att konflikter avgörs av en domstol i USA som i alla lägen dömer till USA:s fördel, som med frihandelsavtalet NAFTA.

Tyska politiker har säkert påverkats av de stora folkliga protesterna mot TTIP-avtalet i Tyskland, pressade av en tilltagande politisk kris underblåst av EU-krisen och flyktingkrisen. Men lika sant är att de stora folkliga protesterna har getts ett utrymme av splittringen inom den härskande klassen i Tyskland. Ska Europas nygamla stormakt fortsätta lyda varje vink från Washington eller kräva en mer jämlik relation?

I plundringen av resten av världen – både inom EU och globalt – står EU och USA enade. Motsättningen handlar om rollfördelningen mellan utsugarna, inte om utsugningen som sådan.

Oavsett bevekelsegrunderna är det bara att glädjas åt TTIP-avtalets haveri. Världen behöver mindre, inte mer, marknadsdiktatur.