Grekiska klargöranden

Det som händer i Grekland är klargörande på många sätt. Det är tydligt att folkets väl står i direkt motsättning till den nyliberala politiken och att EU är garanten för den nyliberala politik som syftar till att vältra över krisens bördor på folket.

Ur svenskt perspektiv avslöjar det som händer i Grekland hur tunn den demokratiska fernissa är som svensk överhet har sminkat sig med.

Folkviljan betyder ingenting när EU-politiken skall genomdrivas.

Tydligare än de flesta är Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson när hon ropar efter en grekisk Margaret Thatcher (21/6). Ludvigsson menar att det krävs en höger som med ”järnvilja” kan driva en ”entydig marknadspolitik” och göra upp med den ”dumgenerösa politiken” som innebar höjda löner och utbyggd offentlig sektor.

Det Thatcher framför allt lyckades med var att krossa motståndet inom den brittiska arbetarklassen, framför allt genom segern över gruvarbetarna.

Den brittiska gruvarbetarstrejken bröt ut i mars 1984 och varade i elva månader. 150000 av landets 180000 kolgruvearbetare deltog.

Gruvarbetarna påpekade redan från början att striden inte bara gällde deras jobb utan var en kamp för att värna hela arbetarklassens intressen mot den framryckande borgarklassen med Thatcher i spetsen.
Borgarklassen var lika medveten som gruv-arbetarna om att striden handlade om mycket mer än gruvorna. Staten hade förberett sig väl med fyllda kollager och specialtränade polis-styrkor.

Thatcher jämförde kriget mot gruvarbetarna med kriget mot Argentina om Falklandsöarna några år tidigare. Hon förklarade: ”Vi var tvungna att bekämpa den yttre fienden på Falklandsöarna och nu måste vi bekämpa den inre fienden, som är mycket mer svårhanterlig, men ett lika stort hot mot friheten.”

Med full kraft sattes polisen in mot de strejkande och tusentals arbetare sårades under det knappa år strejken pågick.

Polisen själva beskrev det som ett inbördeskrig och finansministern under strejken har senare sagt att regeringens agerande gentemot strejken ”var precis som att rusta sig för att bemöta hotet från Hitlertyskland”.

I Grekland 2011 precis som i Storbritannien för över 25 år sedan ska den nyliberala politiken drivas igenom även mot folkets vilja och om nödvändigt med polismakten som garant.

Samtidigt är det bara att konstatera att det behövs ingen ny Thatcher när det finns en Papandreou. I EU-natten är alla katter gråa och att socialdemokrater är minst lika duktiga på att driva nyliberal EU-politik som högern har inte minst vi i Sverige fått uppleva.