Går det att stoppa laglig förnedring?

Det pågår en kampanj från höger för att ta över och forma det feministiska uppvaknande som skett de senaste åren. Härom året kom Per Schlingmann med en bok i ämnet. Ungmoderaterna lobbar hårt för att moderpartiet ska bli uttalat feministiskt. Det är ingen orimlig tanke att samtliga partiledare inom borgaralliansen är kvinnor i valet 2018.

Schlingmann & Co inser att en feministisk rörelse som hävdar sig stå över den politiska höger-vänster-motsättningen och den klassmotsättning som ligger i botten för denna, är möjlig att vinna över till det borgerliga lägret eller i varje fall oskadliggöra.

Taktiken att bereda plats åt de högröstade antifeministerna har visat sig misslyckad. Rabiata anti-feminister får nu hålla sig till Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.

Kampanjen från höger sätter fingret på att en feminism som vill bli en kraft för jämställdhet inte kan komma undan frågan om kapitalismen. Patriarkatet, mannens överordning över kvinnan, är visserligen äldre än kapitalismen. Men genom de århundraden som kapitalismen fått dominera har de två systemen flätats samman och i det närmaste integrerats.

Pornografi och prostitution utgör den tydligaste bilden av föreningen mellan patriarkat och kapitalism. Med hjälp av makt och pengar har mannen lyckats göra kvinnans sexualitet till en handelsvara.

Någon har kallat pornografin för ett slags börsindex på patriarkatets mentala tillstånd. Det räcker med en snabbtitt på de gratis porrsidor som översvämmar webben för att se hur eländigt tillståndet är: Att spotta kvinnan i munnen, strypa, slå i ansiktet, urinera på och köra upp knytnävar i underliv och anal tillhör det normala.

Moralism ropar porrens försvarare. Men det handlar inte om att sätta sig till doms över människors sexuella preferenser. Sex är åtminstone i bra relationer – oavsett längden på relationerna – ett äventyr som syftar till att utvecklas och tillsammans hitta nya njutningar.

Men frågorna som måste ställas är: Vad säger det om vårt samhälle att gränserna mellan sex och våld och förnedring suddas ut? Vad är det som får män att vilja konsumera och titta på scener som inte kan uppfattas som annat än våldtäkter uppbyggda på smärta och förnedring?

Visst finns det en moralism när det kommer till frågor om sex, som progressiva krafter bör undvika att ställa sig bakom.

Som i Storbritannien där de konservativa nyligen stiftade en lag om vad som får visas i engelskproducerad pornografi. Det som den konservativa herrklubben förbjuder är att visa upp vissa former av kvinnlig aktivitet och kvinnliga utlösningar. Hela lagen luktar piprök och tweedkostymer.

Samtidigt finns det en annan sida av det här med moralism. Av liberaler och andra försvarare av kapitalismen används begreppet som om detta vore något negativt i sig. Det säger något om kapitalismens omänsklighet.

Kapitalismen som ekonomiskt system handlar om att förvandla mänskliga relationer, funktioner och behov till varor. Varor som tillverkas och säljs av privata företag med det enda syftet att göra maximal vinst. Kapitalismen har därmed bara en värdeskala och det är huruvida något kan säljas eller ej. Den som ifrågasätter vad som produceras och säljs och hur det produceras eller säljs anklagas därför av kapitalismens försvarare för moralism. Det är en anklagelse vi gärna lever med.

Det är sunt att bli moraliskt upprörd över att vårt behov av mat lämnas i händerna på storföretag som inte drar sig för att pumpa in gifter i maten och producera den på ett sätt som hotar både människan och naturen.

Lika sunt är det att bli moraliskt upprörd över att en så grundläggande och intim sak som vår sexualitet tillåts exploateras av en industri som i vinstmaximeringens namn utnyttjar människor och förgrovar och förråar mänskliga relationer. Det handlar inte om vad människor gör i sitt privatliv utan om en industri byggd på filmad prostitution.

Samma sak är det med den sexistiska reklamen. Sexistisk reklam och sjuka kvinnoideal spelar på människors, inte minst kvinnors, osäkerhet för att göra oss till lydiga konsumenter. Vi ska köpa oss lyckliga för att leva upp till bilden av en perfekt kvinna och för att berika en industri som gör pengar på otrygghet.

Reklamen visar även hur förljuget liberalernas prat om moralism är. Hela reklambranschen bygger på moralism, att få oss att tänka och känna att något är rätt eller fel för att forma oss som konsumenter. Så länge de moraliska pekpinnarna befinner sig i händerna på det privata näringslivet ser liberalerna inga problem.

Högerns kampanj för att krama ihjäl feminismen och göra det till en fråga om medelklasskvinnornas karriärmöjligheter ställer alla som kämpar för jämställdhet inför ett viktigt vägval. En feminism som nöjer sig med liberalernas trånga perspektiv och som ständigt gör halt vid näringslivets frihet att exploatera blir en tandlös och ofarlig rörelse.

Det handlar givetvis om krav på sex timmars arbetsdag, utbyggd gemensam välfärd och ett nytt pensionssystem som inte låter hälften av de kvinnliga pensionärerna bli fattigpensionärer. Men det handlar även om kampen mot pornografi och sexism. Ska näringslivets frihet att exploatera gå före människors och inte minst kvinnors frihet från exploatering?

I kampen mot pornografi och sexism krävs största möjliga bredd. Följande fyra punkter vore en bra början:

För det första måste framställningen av porr i Sverige stoppas. Låt prostitutionslagstiftningen gälla även vid filmning och fotografering. Det ska inte vara tillåtet att betala för sexuella tjänster oavsett
om det görs på film eller inte.

För det andra gäller det att stoppa distributionen av porr. Slå mot försäljarna genom blockader mot porrklubbar och -affärer och ett aktivt gräsrotsarbete mot andra affärskedjor och handlare som säljer porr. Sverige bör lära av Island som infört begränsningar för att stoppa nätporren.

För det tredje bör Sverige inför ett förbud mot sexistisk reklam precis som har gjorts i våra nordiska grannländer. Reklambranschen lyder inte under yttrandefrihetslagen utan under marknadsföringslagen. Yttrandefrihet handlar om medborgarnas demokratiska rättigheter, inte om näringslivets fria exploatering.

Och för det fjärde måste det offentliga rummet befrias från kommersiell reklam. En bra början är att se till att kollektivtrafikens fordon och hållplatser befrias från reklamen och istället görs tillgänglig för kultur, folkrörelseliv och annan verksamhet som stärker demokratin och försvagar näringslivets makt.